primusinterpares

Undra vad som är koden?
Tänk om man ändå visste saker som man inte vet. Och tänk om de saker man vet skulle kunna vara sådana saker som alla borde veta. haha.
När jag startade den här bloggen tänkte jag ha en kategori som hette "framtiden" ed. Som handlade om alla yrken jag ville/skulle kunna tänka mig att jobba med/som. Den skulle vara stor lång nu... och idag så skulle det tillkomma nytt där. Fattar inte. Varför. Nu skiter jag i det här och hoppar bara på ngt som ger jobb i framtiden. Ja och som  finns i jönköping...gr. Jönköping! huh. neeh. (obs, tolkas inte som att jag ska sluta).

Idag pratade vi om genuskonst samt om arkitektur varav det mesta var från tvåflodslandet. Fortfarande intressant. På 1920 talet fanns det en stor kvinnlig soulsångstjärna som hette Josephine Baker, och så fanns det en framgångsrik arkitekt som hette Adolph Loss. Hans filosofi och byggstil gick i princip ut på "vad du ska se/ser när du är i rummet". Vi fick kolla på hans förslag på ett hus till henne (vet inte om det var en överenskommelse mellan dessa två eller bara..). Hans förslag innehöll en inomhuspool, med genomskinliga väggar ut till den inglasade terassen. Josephine levde ensam. Varför skulle hon ha ett behov av alla genomskiliga partier? för att bli iaktagen? när hon simmar? av vem då? Adolph ville göra Josephine till ett objekt i hennes eget hus. Hon skulle bli en del av den manliga fantasin. Jag får iaf läskiga bilder av Adolph sittande någonstans, i en exakt perfekt vinkel för att kunna se in i huset. Kontena; Adolph var en smart gubbsjuk arkitekt. Jag tror inte att ni hänger med i mitt resonemang dock.
Om vi går tillbaka till 1800talets Paris. Kvinnan där var mer frisläppt och fri jämfört med i alla andra städer, i hela världen. Dvs hon behövde inte sitta instängd i hennes lilla rum (Mary Cassal, 1877, kvinnan som sitter i sitt rum är talande). Om hon var ute på stan så var hon antingen 1.i sällskap med en man 2.tjänstefolk 3.prostituerad. Om en kvinna var avpoträtterad och ensam på bild så var hon deffinitivt prostituerad. Så nu vet ni det.  

Och jag ogillar äääEeeva Torrrsteinsånn.

. grmf.  

Jag är så himla trött och jag lyssnar på thåström, för tredje gången idag -samma skiva (Skebokvarnsv.209).

Thåström - en garanti för bättre humör.

Jabbadabbadoo. Jag vet inte om jag kan skylla på det faktum att sitta instängd i en buss, i minst 6 timmar, i avlånga mörka sverige, är seeegt, och då blir thåström, per automatik, extra tilltalande.
Varenda gång spår fyra kom tänkte jag "fanfanfan". Planen var att jag skulle skriva ner den, men hur många är intresserade av att läsa en text här, som egentligen är dålig, men väldigt passande i vissa stunder? Jag tycker inte om det här. grrrr. Förutom Thåström så avlyssnades Coldplay, fast bara en gång=).

Bussfärd - en relaxande garanti för att återfinna lugnet. 

Jag minns när jag gick på hjälmared. jag var så frustrerat kluven mellan vad som var mitt hem. så jag hade första hem, hemhem, hemhemhem, hemhemhemhem osv. Dvs huset i mullsjö, hjälmared, kyrkan, nybo osv. Det ena stället efter det andra har strukits. Idag har jag väldigt lätt för att kalla ett sprillans nytt ställe för hem. Hem är redan mitt rum i uppsala. Jag kanske inte ens vill ha mitt rum som hem, men jag bor ju här. Det känns lite tråkigt. Hem ska ju vara en trygg plats. Där jag får vara den jag är. Mitt evinnerliga hem är numera nybo. Där vet jag varenda vrå, där kan jag andas och då andas jag nyboluft. Anden är fri!=) Jag vill dit. Jag behöver komma dit. Jag vill gå i skogarna. Jag vill gå de inte tre kilometrarna till hult, jag vill lägga mig på soffan, läsa, och sätta på musik, jag vill dricka ngt gott, jag vill ut och åka skidor på flyxen. Jag vill ha tid till att tänka och analysera mina tankar och mål, jag vill skriva. Jag vill beskära träden och ha trevliga samtal med dem. jag vill lyssna på vinden, och jag vill lyssna på gud. 

Jag tänker för mycket. Men tankarna är mitt sällskap. Alla säger att det ordnar sig. Jag vet att det ordnar sig. Ni säger ju det, så då måste det väl vara sant. Jag vet att jag borde sova, så att jag vaknar upp till en ny härlig dag. Men grejen är den att jag vet inte vad jag kommer vakna upp till och jag är i stort behov av lite stabilitet just nu. Trygghet. Nybo.
Jag borde ändå vara laddad och peppad, då var jag har vart  "hemma" med familjen. Min lustige bror konfirmerades. Han är en snobb. Pratar i konstiga jargonger som jag inte fattar och låter som en hjärnskrynklare med sina psykologiska mentala aspekter av kristendom. Jag ville ha ett uppmuntrande samtal med mamma, sånnasommammorhatarfördefårsägasammasaktusengångerom, men det hanns inte. Andreas Sköldmark är en förebild rent pedagogiskt och som pastor. Han knöt ihop allt så himla bra. Så duktig. Sen kom farbröder, fastrar, urge och elferson till oss. Jag sprang runt och packade till stor del, men lugnade ner mig efter ett tag. 

Igårkväll gjorde jag alla testen i majas gåvoskolbok. hehe. Kan jämföras med Se&hörs eller veckorevyns tester, bara aningens mer seriöst, vetenskapligt och kristet. Det värsta var att vissa saker bekräftades, alltså om man ser bara till andegåvor (så erika, I´m on liite again, dumt va). Sen så var det färgpersontestet. Jag trodde att jag skulle "vara" tomas, lätt att jag hade vart det för några år sen, men jag började på jona>maria>petrus. Sånna test är skitskoj!..låter töntigt, men sån är jag. Handlar väl om att bli bekräftad och få uppskattning på/av sin identitet. Det var skönt att sitta i de slitna bruna läderfåtöljerna med en gosig filt, men de behöver bytas ut likväl.  

Imorn måste jag vara trevlig igen. Ta bort det svarta molnet ovanför mitt huvud. Ringer snart till nån och ber den komma och rädda mig. Gud, jag vet att du kan om jag vill.

Att se fram emot; kursen. okej bättre kan jag. äntligen få gå på gudstjänster. mer? massa nya människor. perfekt.  

Jaha och så ska man ner till jönköping. bara 6 timmar instängd. lycklig blir man ju så fantastiskt. jag försov mig och missade min buss, får ta nästnästa eller passa in majas sena buss. varför ta nästa som går om 40 minuter, då måste en ju stressa som en galning, och det är inte riktigt min melodi -frivilligt. 
åtevända för att min bror konfirmeras. japp. skitbra val av helg. verkligen. har fortfarande inte present eller kläder. kanske så måste jag åka mitt i middagen på söndag. antagligen. om jag inte tar nattbussen, kan ju vara ett kokhett alternativ. 
men sen efter helgen så är det skola, och med skola kommer så många andra saker, bara det att jag måste inse och komma på alla de andra sakerna, som ska komma, förhoppningsvis eller nåt, som måste fixas, köpas, skaffas, göras, fastän jag helst vill att alla de saker som ska komma redan ska finnas. hur spännande är det? nä just precis. men ändå. inget kommer ju gratis, inte sant?'



u p p s a l a  sa du allt...minsann 

så fruktansvärt underbart intressant och fascinerande kursen är!
idag hade vi föredraget "varför arkitektur?".
sån propaganda! berlin, londons parlamenthus, usa:s nationalism. sånna visioner! galet, tex riva ner hela paris och bygga upp ett "perfekt" uträknat paris istället. nu förstår jag de som vill bli stadsplanerare.
ni måste kolla in Thomas Cole´s The architects dream, från 1840. i den tavlan ryms allt! gotik, klassisk, egyptisk, antik-grekisk etc. mitt fantastiskt! räcker inte.
all humaniora bara smiter om varann. jag vill läsa religion, litteratur, filosofi, historia ååh och uppleva.  
okej, jag vet, jag har ju inte gått så länge, men förstår inte hur det ska kunna bli mindre intressant.

fråga; har ni vart lika lyckligsaliga över en kurs? 

nu måste jag springa till teven och slå på antikrundan så ingen tar teven före mig, som förra gången. då fick jag se ett islamskt-religions-politiskt program. jag hör röster. nedrans. hur många väljer att kolla på "du är vad du äter" framför antikrundan?? ..hmf..

Så är ett i-landsproblem löst, iaf tillfälligt.muha. Jag snackar internet. Verkligen hemskt att jag ser bristen på internet som ett problem som äntligen är löst. Att det är skönt att ha internet. Tillgång till "världen". Vadå världen? Världen befinner sig väl ändå utanför mitt fönster?
Utanför mitt fönster finns horribla mängder snö. Det yrsnöar (jag skulle behöva ett paraply), blåser och är svinkallt här. Det var verkligen en klimatbreddgradsförändring att komma hit från jönköping. I princip skulle jag kunna se år 2007 som ett av de snöigaste som jag har vart med om, hitills. Jag försöker verkligen tycka om det. Men snön börjar gå mig på nerverna.

"Det är kallt och det knarrar under skorna, och jag längtar till ett varmare land. do-do-do-dododo".

Men visst är det mysigt, antingen när jag är inne, tänder ljus, läser en bra bok och dricker en kopp varmt te, eller när jag är ute och leker av mig. Och eftersom alternativ två knappast existerar här och nu (hur kul är det att leka av sig själv?) såå gäller alternativ ett. Burr. Pinniskallaben hör till vardagen. 

Vad finns att säga om denna flytt. 
Jag flyttade hit till Uppsala för lite mer än en vecka. Flyttade in på waldenströmska, i en massafolk-korridor, med två sidor, den goda och the other side. Jag bor på den goda sidan... När jag och mamma kom hit (efter nästan 6 timmar bilresa), in till mitt normalstora rum och fick se möblerna, gosh, rysningar och stora pustande. Gudars gudar...hur kan man blanda dessa (mörka) träslag? Hur kan man möblera in möblerna så? möblera rummet så? hur tänker man? Så bära in alla mina grejer, och börja möblera om, samt försöka tänka positivt, det kan bli fint.. Hur som helst, nu är rött grejen här inne, (och ännu mera efter några inköp..). Nu kan jag nog trivas på mitt rum(har inget val iaf=) ett halvår. Jag har ju trots allt några pornografiska bilder på väggarna, eller hur per?, av picasso (...låter bättre än vad det är, det är "affischer"), så då har jag något att fästa blicken vid när det känns tyngre. Samt en affisch på HV, erikas teckning med noa död på havsbottnen, ikon, massa vykort och dikter. Allt för att göra det hemtrevligt. 
Folket här? ja du. Jag vet inte om de har för vana att gömma sig här, men vi har konstaterat att det verkar så, jag och en annan linnea. Alla dessa namn! jag blir galen. Komma ihåg. Sen så märker man snabbt vilka som har samma matrytm som en själv. Typ Jon och Daniel. Båda har jag lite problem med, eller så är det Jon som har problem med mig och jag med daniel. haha. Seriöst så förstår jag I n t e denna daniel, som kanske ska bli präst. han läser teologi. gaaaaaah. vilket får mig att tänka skiiiiiiiitmycket. han får inte bli präst. punkt slut. Andra personer...hm..Goli, martin, peter, maria, sandra, någon karin. mfl. Oops.
 
Jag har utforskat staden uppsala hyfsat väl, utan att gå vilse en enda gång! Eller så har jag det, utan att vetat om det. Man kan alltid se domkyrkan eller det rosa huset (okej -slottet), och då hittar man hem. Sen så finns skrytbygget, pressbyrån, apoteket, luthagens livs, sirius loppis, myrorna och vips är man hemma. Skitbra. Uppsala är större och på många sätt mysigare än Jönköping. Det finns en större bredd. På alla håll. Men ändå är jag tveksam. Jag är ingen storstadsmänniska. Fast det kan ju kännas helt annorlunda senare i år. När jag känner fler. 
Den enda som jag känner här i staden är Per, som jag träffade igår. han är bra han. Vi kom fram till att det var första gången igår som vi träffades själva sedan hjälmared, utan massa andra människor. Det är ju alldeles för länge sen! haha det är otroligt vad han får stå ut med i form av mig muha. vissa personer vet och har sett dig på alla känslomässiga humör, hela "paketet" så att säga. sen är det kört..inte sant?=) 
Hursomhelst Per var grädden på gårdagens kaka...huh läskigt det låter (och jag hävdar fortfarande å det bestämda att fransk chockladkaka är gott, och den ska vara såsom den var).
         
Det bästa av allt måste vara min kurs. Konstvetenskap a. Om allt annat skiter sig så är den kursen värt allt det. Den är så.......... inspirerande! .......... fascinerande! åh! åh!
Visst, jag började först i förrgår. Men. Igår så hade vi studiebesök/föredrag på sammanlagt fem timmar, varav de tre sista i domkyrkan. Jag  ä l s k a r  kyrkor och jag  ä l s k a r  konst. Jag fick lära mig så mycket, även om jag inte kommer ihåg allt och jag dumt nog inte antecknade, om arkitekturen, Gustav Vasa, en Erik, bränder, mattorna och konsten, målningarna, rummen. Jag skulle kunna berätta så mycket om mattorna! Jättemycket! Den gråmilitäruniformskimrande -mattan, den grönaskog -mattan som matchas kasst med den grönrutiga, den rödsilvrigguldigamedinsmygenfredsduva -mattan, den historieberättandevidingången -mattan, eller den gröngulasomtaruppochsammanförallaolikadetaljerirummet -mattan. ujujuj.
Men jag ogillar skarpt att behöva lära känna människor, svenskar är så otroligt försiktiga av sig och vågar inte ta kontakt. Först kändes det som om jag var den enda som tog kontakt, och då blev jag sur och bestämde mig för att låta andra ta kontakt med mig, men det gjorde ju ingen, så då trodde jag att det berodde på mig, häm, men sen beslöt jag mig för att vara urtrevlig igår och hälsa och ha mig på en gång, för om man har ett namn på personen så får man automatiskt en relation. Jag har inte mycket att skryta med, men deffinitivt mer än de som har känt varandra (eller ev bara ytligt) sen sjätte klass, och som inte vågat och aldrig kommer att röra på sitt tantfläsk och testa sina vingar!

Jag är inte optimistisk, men inte kan jag vara pessimistisk, då tappar man kontrollen och sen när är sådant trevligt?  


Måste;
städa
gå med i en nation (västgöta är opretantiösa(?) och därmed perfekt)
äta
gå till plugget (börjar kl 16.15-18(överhuvudtaget så är det mer plugg än vad jag trodde, 93% chans att det är ngt varje vardag))
kolla tåg å bussar tills imorn
skaffa konfagrejer till min intesålillamedbastämmabror    

Okej. Nu gäller det. Ska åka inom postens tid. Till uppsala. Till waldenströmska. Till det okända. Wei. Huh.

Telenor kan gå och dö. Jag har inte pengar men behövde ladda mobilen. Jag är arg. sms. Så fort jag har pengar, och priroriterar otippat, är det dax att mörda min mobil och byta till ngn bättre operatör. Faktiskt. Världsligt va? 
Varför har vi det inte som för... 15 år sen, då vi människor tvunget mötes fysiskt. Anstränga oss utan att veta att vi ansträngde oss för allt var naturligt. Så att säga IRL -den absolut töntigaste benämningen i världshistorien.

I natt har jag funderat över hur lik Regina Spectors "On the radio" är Emilias 10 år gamla hit "I´m a big big girl". Ett påstående jag fick slängt i ansiktet. Så låten har gått på repeat, och jag blev nästan lurad. Men nu kan jag lyssna på låten normalt igen och den är bra.   

Visst kunde jag x av både det och det men.. friden är påtaglig. Jag har svårt att finna orden. Känner mig bara så vansinnigt nöjd. Och lugn. Och tillfreds. På vägen hem sjöng jag på en av mina favoritpsalmer, nr 827 i den ekumeniska psalmboken. "Friheten sträcker ut sin hand, nej kärleken tvingar ingen till sig. Du är nu fri att säga ja eller nej, till detta något som kallar på dig". Det är så det känns. Nu vet jag var jag har mig själv och det är betydligt viktigare. Jag vet vad jag vill respektive inte. Det är himlaskööönt och gudagott. Jag vill mysa i denna känsla. Ah. Husfritt.
Innan jag hinner blir nervös för uppsala.
(Fick hem mer papper idag.funderar på om det enda som gäller på högskolor är att festa.enda sättet att komma in i ett socialt sammanhang.det enda de gör på nationerna.bästfest.det enda folk tycker är roligt.bästanästafesta.jag tycker inte att det är så extremt roligt.nä.beror på folket.varför detta abstinat efter alkohol.enda sättet att slappna av och bjussa på sig själv.så gott är det inte heller.jag tycker det är sjukt.det är sjukt.eller måste jag vara superkristen och gå med i "blahaha!" credo eller nykterhetsrörelsen för att finna ett sammanhang att trivas i.usch då.jag vill va den jag är och ändå få plats i samhället.trots min brist på förtjusning.kollade iaf upp lite träningsmöjligheter (Jag avslutade mitt OS idag!).detta står naturligtvis för mig.men det vore bra sorgligt om jag är ensammast i världen om att tycka det.).
Imorn börjar jag packa, ute i god tid som vanligt.

Idag gäller Regina Spector. Jag vet en som tycker om hennes musik. Låt vara att jag inte tycker om James morrison - you give me something.

Kan kändisar inte bara knipa igen ibland? 
Om jag likt madonna hade nån miljard på banken så kanske jag också skulle köpa mig ett barn...
Här hade jag skrivit en lång utläggning om adoption, en 10 år lång tanke, men hur mycket det än kryper i fingrarna så är det bäst att låta bli.

Ni som känner mig vet var jag står i denna fråga och det räcker. 

Träffade ida, stina, lisa och pernilla igår. Jag vet inte vad jag ska tycka. Jag tror att jag tycker; om vi skulle umgås mera kontinuteligt(?) så skulle det funka. Om vi skulle ha ett vardagsliv tillsammans. Men det har vi inte. Men vi skulle kunna ha.
När man träffar så "gamla" vänner så är det lätt att man faller in i gamla roller, men igår så fick jag en känsla av att ingen ville gå i de gamla rollerna. Det är ju bra. Och pernilla var ju där, så då fick vi sköta oss hehe. Hur länge höll detta tro?
Vi smög runt på konsum, lagade mat och såg på en mycket konstig film (Natacha blir oskyldigt anklagad för mord efter att en kille hoppat in i hennes bil och tvingat henne köra på en polis.fotboja.livet.besatta män.jagande efter hennes frihet).    

Jag och ida börjar alltid diskutera. Förr eller senare.

Inte lugnt och sansat, åhnej, utan blir oftast hm... ganska hetsigt. Vi kan vara genuint överens om något, och då kan inget stoppa oss i hela världen. Men sen så är det något som vi inte alls tycker lika om och diskussionen är igång. Tillslut sitter de andra och bara iaktar oss och säger  "ni säger samma sak fast på olika vis". "Kanske det, men jag har mer rätt".
From? vad betyder det? 

...Vi kanske är gjorda av samma skrot och korn. Nån energi? Det kan vara svårt att få en syl i vädret.
Dessutom var jag sur, trött och besviken igår, så jag orkade inte "käfta" emot... då hade jag ändå pucklat på både pappa och gustav innan jag åkte, vart allmänt sur mot pernilla, kört bil typ 20 km för snabbt med musiken vinande runt öronen, samt haft mental träning, allt för att vara på solstrålehumör, lugn och fin.  

Jag brukar inte förknippa tjejer med uttrycket toffel (snarare med andra mindre toffliga ord), men var tog emelie vägen. Det är läskigt men jag tänker inte lägga ut mina tankar om det här.

Jag tycker om Ida väldigt mycket. Som sagt, vi kan vara oövervinnerliga och det är deffinitivt inte tråkigt att vara vän med henne.
 
Hur sjutton gör jag idag? någon som vill göra en "lisa"? varför blir jag så förvånad över bristen på privatliv hemma? suck. skönt att jag drar snart.

Alltså. Uppsala universitets hemsida är kass. Verkligen ostrukturerad och jag känner mig inte alls välkomnad som ny student där. Jag blir bara mer förvirrad när jag får två olika startdatum och ännu mer när jag ska kolla informationen om min kurs. Det står "kursinformation" och så blankt, tomt. Vad är det för himla tvetydig och oklar information? 
Eftersom jag sysselsätter mig med att leka syo i dagarna (och annars också=), så har jag hyfsat bra koll på skolors hemsidor. Jag har två favoriter och tre halvfavoriter.
Halvfavoriterna är karlstad, linköping och örebro. Deras hemsidor fattar jag.
Favoriterna är hemliga, inneslutna i mitt hjärta och min hjärna där de bearbetas, men den ena verkar underbar. Den andra med. Men den första skolan är bredare, mer kultur och jag är ganska insnöad. hehe. Den är så långt bort! Men allt är för långt bort.enligt mamma. Fast varken kajsa, alex, ida eller david befinner sig där, och det är ju negativt. 

Fö så tror jag inte att ni har insett/vet att allt som har med framtid, utbildningar och sånt roar mig (är det tragiskt i era ögon?). Därför tjatar jag gärna om det. 
Till skillnad från många ungdomar i åldrarna 18-25 som enligt statistiken blir deprimerade av tanken på framtiden så tycker jag att det är inspirerande och roligt att jag -j a g- kan och får ta beslut om min framtid. En dag så kanske jag sitter fast men då ska det iaf vara jag som ser till att jag sitter fast. På ett ställe där jag vill sitta fast. Fast jag tror ju egentligen inte på det här med att sitta fast för jag är människa och jag har naturligt inte lim under fötterna. 

Jag måste optimistiera mig angående uppsala=) 

och det här är skitbra.vet inte hur jag klarade mig innan.kan inte säga vad.tänk om ngn snut snokar här.ve och fasa.känner mig flera år yngre haha.tack madde=)

Resan började komiskt.
Som brukligt när man ska resa utomlands så måste man packetera in alla vätskor ed i påsar, min bror tar då upp en flytande eyeliner från sin väska. Galet vad vi skrattade. Det var otippat. Varpå han, lite generat, förklarar att han hade det på en maskerad nångång nu i höstas. Sure. Kul var det. Sen började första muddringen av Linnea. Som jag piper. Det är väl bara mitt skärp? Varför kollar de så? Lilla jag har packat ner en sax i handbagaget. koko. Jag blir av med min gråa favoritsax. Vi har vart med om mycket. Du var bra att pyssla med. Det var du. Hoppas du trivs i din saxhimmel.
Att flyga. Är en häftig känsla, men som på ett givet klockslag, i den fjärde timmen, på både dit och hem-resan, så börjar den jobbiga instängda känslan. "Syre! Ge mig syre! Ge mig en dusch! nej en filt". Men grymt att sväva ovan molnen. Och inte tänka på hur mycket avgaser flyget släpper ut, enda tills man kollar ut och ser ett annat flyg "jämte" vårt. "Shit vad mycket avgaser det flyget släpper ut"...
Sen var man drabbad av jetlagen. Gungeligung. Sova? vad är det? vad är det fortfarande? 
 
Kineser är väldigt vänliga och tillmötesgående. Det läskiga är deras tradition och kultur. Traditionen lyder "diktaturstat" vilket innebär poliser överallt, även där man inte tror att de är. Aldrig har jag sett hemliga poliser sitta och spionera någonannanstans. Detta innebär att alla sköter sig. Inte ett tuggumi finns det på marken, inte en fimp, och om de loskar(vilket är väldigt populärt i kina) så åker de med säkerhet fast. Folk städar överallt, vilket kan te sig smått komiskt. Deras militär springer med kvastar för att få bort någon cm snö. (Snön skulle vi vara lyckliga över, det snöar oftast bara 2 dagar i Beijing varje år...utom i år då, då det snöade hela vår resa. svinkallt). Deras uniformer är inte ens snygga utan bara skräckinjagande, pga vad de står för.
De flesta kineser går inte i grupp tjejer/killar, nejnejnej, 99,9999% går kärt och rart tjej å kille, vilket också har med deras tradition och kultur att göra. Enda tills för 10-20 år sedan arrangerades det äktenskap i kina. Så allt som har med kärlek att göra är ytterst seriöst. På en gång. Lev svensson. Okej, kanske inte det viktigaste att notera, men för mig tog sig detta.. stötande. Jag ville bort ju.

Jag tror att jag har turistat på alla ställen i Beijing. Så många tempel att jag inte kan hålla ordning på de. Deras arkitektur är helt okej, inte min smak, men den är färgrann. Röd, grön, blå, gul. Det var nån symbolik bakom det. Undra om det stod för himmel och jorden? kejsaren? Kejsaren har iaf haft en vääääldigt viktig roll i kina. Det är inte klokt egentligen. Kejsaren hade bara tusentals av kokobiner. Stackars kejsarinna. När kejsarinnan väl kom in i templet så kom hon inte aldrig ut igen. Vi var iaf i prinskorvpalatset. Prins Gong. Kommer jag ihåg.

Kinesiska muren är imponerande! Fast en dödsfälla den dagen då vi var där. Snö, is, uppåner, trappor, kallt. Om kinesiska muren hade vart under en svensk myndighet så hade den helt enkelt vart stängd.
Man fick dra sig upp med hjälp av järnstången. På vägar som gick neråt fick man antingen glida ner längs med järnstången, dvs åka skidor, fast halare och utan skidor, eller sätta sig på rumpan alternativt frivilligt eller ofrivilligt. Men jag kan inte förstå att muren är byggd av människor. Osannolikt men ändå... den är så stor och vacker, den smyger fram i det kulliga landskapet.

Himmelska fridens torg. Jag tror inte att kineser fattar "värdet" i att studenter blir påkörda av sitt eget folk. Att de är styrda. Men en demokrati skulle innebära kaos. Så många skulle försöka ta makten. Kapitalister.

Beijing är en stad under uppbyggnad inför OS 2008 (jag har en mössa med det trycket hehe). (OS börjar den 8/8-08 kl 08.08. 8 betyder bli rik, kaptalism). Det är väldigt stora kast mellan slummen och de 20-våningars glaskomplex till byggnader som byggs upp i andra stadsdelar. Fläktar som byggs utanpå fasaden. Hallåå. Jättehöga hus, så höga som möjligt pga den begränsade markytan. Jag tänkte bara jordbävning. Oavsett vad så har de ingen smak. Ingen ingen ingen smak. Dock. Det fanns ett företagarhus, ganska lågt och med ytterst underbart rundat tak i trä mot den vita putsen. Det var fint. Så ska jag ha det.
De gamla kvarteren är ändå ganska mysiga. 
Vi var och åt mat hos en familj i äldrekvarteren. Att de bjuder in så till sitt eget hem.. deras mat var absolut godast, i jämförelse med all restaurangmat. Men jag vet inte vad jag har stoppat i mig. Min största skräck är om jag har ätit hund. Jag vet att jag har ätit ankmage och ankhjärta. Bara det får mig att få uppstötningar. Vetskapen av vad man äter kanske är värre än själva maten. Hursomhelst. Jag är trött på allt segt, geggit, slajmigt kött (jag måste bli vegetarian). Deras lotus. Vinäger grönsaker. Ris.jämt.! Äggsoppan kan gå och dö. Friterade saker. Man får in lika många rätter som personer. Deras dryckesutbud är kasst. Öl, läsk eller vatten. "Water chichi". Vi gick och åt på Mcdonalds den sjunde dagen...=).   
Vi uppskattade frukosten på morgonen. En riktig hotellchabrakarfrukost. Då åt man! För man kommer ändå inte att bli mätt senare under dagen. 
Att äta med pinnar är ganska skoj. Jag har tränat upp en muskel som jag inte visste att jag hade.
De har sååå gulliga apelsiner där. De är ungefär så här ______________ stora i diametern. Jättegoda. Vi köpte ett kilo som jag låg och hetsåt på kvällen till kinesisk tv eller cnn. 

I Kina såg jag inte en enda amerikansk/svensk fettotjock kines. Tänk på den du. Vad det betyder. Däremot tendenser bland yngre kineser, lite yngre än mig. Typ Majas ålder=). Haha. När maja skulle prova en sidenklänning. muhahha. Jag får väl inte uttala mig om det officellt. Men det säger lite om kinseserna. Sjukdomar som diabetes och cancer har inte funnits. Unga "moderna" kineser är en fara. Deras leverne. De lever som oss. De vill vara som oss i västvärlden. Snälla, förbli.
 
Det finns många parker i Kina, alltså motionsparker. Där samlas alla, stora(de pensioneras vid åldrarna 55(k) resp 60(m)) som små, och umgås över gränserna. De tex sparkar "fjäderboll" eller spelar badminton. Men det bästa av allt är träningsredskapen som finns uppbyggda lite överallt. Det är lite likt våra barnlekparker, men är alltså ytterst seröst för vuxna. Och folk tränar där. Det var tex en "hävstång"gymnastgrej där. Gubben var 60+ och tror du inte att han sträcker sig på raka armar?? Sen skulle ola, i min ålder, i vår svenskgrupp testa...nejnejnje. Vi behöver sådana träningsparker. Jag har en plan. Det stavas folkhälsominister. Jag är överförtjust i tanken.  

Det finns många artister i kina, och med artister så menar jag konstnärer. Vi var och kollade när de höll på med emalj. Wow. Tjena. Fästa och måla. Massa glasyr. Dyrt.
Sidenfabriken. Okej, du som är vegetarian kan härmed inte använda siden. Dyrt.
Pärlaffären där vi fick lära oss att skilja på äkta och falska pärlor. Äkta är de när man kan skrapa de mot varandra och de utsöndrar ett vitt pulver men ingen särskild skada syns på pärlorna. Dyrt.
Pandor är coola och instängda. Men samtidigt. Kanske är det lika bra?

Vi besökte flera marknader. Jag är så trött på "madam, wanna buy? bag lady? luis vuitton? gucci? no? look!" prutandet blir eländigt i form av att jag naturligtvis är en "rik västerlänning" från rui dian. "Lolex! lolex! only ten".
Jag är bra på att pruta. Jag vill inte ha en sak tillräckligt mycket, vilket får mig att verka extra attraktiv på marknaden...konstig ekvation det där. Men visst köpte jag saker (tack rara farmor). Mycket siden, te, schack, konst. Just det fixade en praktikplats där jag köpte konsten. Hm. Det är på sådana ställen man vill jobba. I en familjeägd konstaffär. Få lära sig grunderna och bli en fullfjädrad konstnär i kinesisk konst. Jag kommer väl aldrig återvända till den affären(som låg i en mysig antikvariegränd) igen. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag kommer ju återvända till Kina. Lätt. Fast till landsbygden. Inte Shanghai. 
 
Och ja, jag vill fortfarande desperat gärna kidnappa kinesiska små barn. Men då blir jag faktiskt kriminell på riktigt, inte bara en låtsasterrorist som blir extremt muddrad i tullarna. 
Mycket är annorlunda och speciellt i Kina (dvs Beijing, 1% av Kinas befolkning), men samtidigt är väldigt mycket likt Sverige. Vi vet bara inte om det. 

Mycket är annorlunda och ytterst speciellt men samtidigt är mycket likt Sverige. Läskigt mycket. Förutom prutandet, den slämmiga och sliskiga och extremt mycket av kinesiska maten, att kineserna kollar en i ögonen, att man känner sig uttittad och man inte önskar ngt annat en att vara svarthårig och ha snea ögon, att man desperat gärna vill kidnappa små kinesiska barn(de är såå gudomligt söta.så förtjust i barn är jag inte.om de inte heter ngt på T eller N), att man får fnatt på kinesiskan, konsten är billig, att jag tydligen är en terrorist och förföljd och uppassad, så är det ganska likt sverige. Lögn. Jaja.    
Nu väntar kära lilla farmor.