primusinterpares

(ekande)Trött (i varje kroppsdel, varje cell, psykiskt, fysiskt, socialt). På det här.
Men på måndag vänder det. Och sedan smäller det.  
Eller vad säger ni med 23års-erfarenhet?  

Kloka ord av Setterlind; Varje barn är en färg, som Gud målar med.

Tänk en tavla som saknar en nyans. Tänk ett liv som saknar färg.

För att återgå till färgterapin som roade mig för fyra år sen. Säg tre egenskaper och jag ska säga vad som är din favoritfärg. Säg vad din garderob består av för färger/nyanser och jag ska säga hur du mår.  

Varför är det så svårt att prata med vissa? Man har ingenting att säga, orden kommer inte. Man kollar personen stint i ögonen och försöker via telepati få den att baaara säga något! Ler försiktigt. Fast egentligen har jag massa saker som jag skulle vilja prata om. Tillslut byggs den psykiska "intekunnapratamedpersonen" -muren allt för hög, och hur sjutton tar man sig över den? Det vore inget problem om personerna vore ointressanta och beigha.

En klokare person än vad han tror frågade mig om det inte är oerhört energikrävade och jobbigt att bli så irriterad a.k.a frustrerad på vissa saker, som jag blir. 
Jag ogillar; Fakta 1) när personer har en förmåga att sätta spiken i kistan hårt. Fakta 2) när det är vissa personer som inte borde kunna det som gör det. Fakta 3) när det är sant. Fast det är bra att bli ifrågasatt.  
Tänk en värld där jag slapp bli irriterad. Jag har svårt att föreställa mig en sådan värld. Skulle inte det betyda att världen vore perfekt? Världen är inte perfekt och fram tills dess så måste vi reagera på vår värld. Det finns mycket som jag väljer att inte irritera mig på. Men sådant som ligger nära hjärtat ska man inte låta bli att reagera på. Jag undrar varför vissa inte blir irriterade alls, överhuvudtaget. Handlar det om en mindre medvetenhet om världen? Underanalyserande? Uppgivenhet? Eller en annan filosofi? 
Jag tycker det är naturligt att reagera på sin omvärld! Om folk inte gjorde det skulle världen stå still. Så varför är inte ni irriterad a.k.a frustrerad?

Jag ska gå och träna om en timme. Seriöst villinte-villinte-villinte. Men nu har jag varit ganska duktig de senaste veckorna så det är bara att gå dit. Eftersom jag känner mig själv vet jag att det är bäst att träna tillsammans med någon, och denna gång blir det återigen rebecha så då kan jag inte komma undan.
Helst hade jag viljat ligga och slödö idag, så känner sig nämligen mitt huvud. Stabila sömnvanor har blivit allt viktigare på senare tid, igår hade jag en för lång dag. Hellångdag i skolan, gratis hockeymatch (hv vann! 6-3 mot ssk) och maxi och kvällis/fika med den märkligaste konstellationen av människor på väldigt länge. Kommer fortfarande på mig själv med att skratta åt det. Otippat men kul. Glögg fick jag. Och dejtförslag. Och konstig dröm. Och ingen energi eller motivation till att plugga.    

Veckans glädjeämne; inom dig har du en önskan. Du kan inte uttrycka den av rädsla eller press. Igår blev jag så otroligt varm om hjärtat och jag kände att det var inte bara jag som jublade (mitt hjärta sjöng bokstavligen talat "änglarna sjunger i himlen"). Jag trodde jag såg i syne och jag var tvungen att fråga om det var sant. Önskan består.  

Veckans upptäckt; när jag tar tag i saker i tid har jag nästan tid för ett liv jämte skolan. Det är extremt mycket i skolan; Litteraturseminarium idag, litteraturseminarium på torsdag, tenta på måndag, komplettera mitt matematikarbete samt den sista b-uppsatsen. Nu idag har jag tagit en paus på två timmar, med nästan gott samvete, när hände det senast? 

Veckans liv; vadå liv? Vadå framförsikt och planera in helger på andra orter när livet i slutändan inte kan tillåta det? Vadå tro att du kan ta en ren plugghelg men sen otippat få ansvar för scoutaktiviteter och stressmagen sätter igång. Pluggkultur är något svårförståligt för den som inte är inne i det.
 
Veckans frustration; lider fortfarande över fältstudien förra veckan i min blivande vfu-klass. Jag kommer få ryck på min handledare. Hon skällde på eleverna, du förstår det är illa att räkna för långt i matteboken. Hon tillrättavisade eleverna, du förstår du får inte dansa till musik. Hon skämde ut eleverna, du förstår alla älskar väl att bli utpekade inför klassen när man har gjot något fel. Hon gjorde en otroligt härlig samling elever till en dyster skrämd skara. Jag led. Jag har ovanligt höga odds för att bli älskad i klassen. Men som min mor sa "det kan vara nyttigt att vara ute hos en sån lärare också, så ser verkligheten ut, du kan lära dig något av henne". Ja, och så kommer jag bara må dåligt psykiskt av det också, men sånna smällar får man väl ta. 

Veckans sötis; jag säger bara stina, vilken tjej och vilken bakfömåga! Har aldrig vart på sådant kakkalas! Här krävs en bild och smaklökar. Om jag hade bilden här skulle saliv utsöndras hos er. Era ögon skulle uppskatta skön bakkonst. Era magar skulle... hänge sig och protestera till ingen nytta. 

Veckans oväntade; sker på torsdag och jag är grymt nyfiken på hur det blir. Sällskapet är otippat.. haha!

Veckans lek; sockleken på scout. Va en krabba ta varandras sockar, lite våld och blåmärken senare så vinner du... nästan om det inte vore för j som fick nästan tyst på mig ofrivilligt på riktigt.

Veckans vän; nej fy vad larvigt, är vi tillbaka på mellanstadiet eller?? Men jag är så grymt tacksam över mina vänner, och tacksam till Gud för att han inte låter mig stå stilla.

(veckans match jik-mais på söndag...)

- I Sverige sitter vi helt fast i synen på att tro går ut på att säga ja till vissa lärosatser. Att det handlar om ett trossystem som man ska tycka är rimligt. Som jungfrufödseln. Men den största delen av tron har inget med det att göra, säger han. Den handlar om helt andra saker. Att känna tillit. Vara trogen. Ha en inre upplevelse.  
Men finns det inga grundkrav? Gudstron har väl trots allt en miniminivå. Med handen på hjärtat, räcker det att tro på en konstruktiv kraft? Ja, säger Olle Carlsson. Tro handlar i grunden om detta: Att vi upplever att det finns ett kärleksfullt skift i tillvaron. En kraft som vi inte förstår oss på, men som vi anar och som vi kan komma i kontakt med. Det är livets och tillvarons innersta väsen. Det är det som är Gud.
Trossystemet då, är de inte nödvändiga? Aldrig viktigare än upplevelsen, säger Olle Carlsson, även om hans egen personliga tro bygger på att Gud har visat vem han är genom Jesus.  
(AMOS 2008:5)
Sen finner vissa det nödvändigt att sätta etikett på vad en troende resp kristen är, kan ju också vara ett tidsfördriv..

Så jag öppnade paketet och fann en naken kvinna omslingrad av en orm. Hade kunnat vara någon som ville busa med mig och mina tankar, då hade jag börjat skratta. Men nä, det här hade jag inte beställt. Tycker verkligen att sådana bilder är förnedrande och jag kan inte f ö r s t å att musiker vill sälja sin musik på detta osmakliga sätt. För skivan är väl inte bruces eller maias? 
Apropå nakenhet. Tjena mors på gymmet, kan inte bara vissa ta av sig sina minimala kläder? Det är säkerligen mer smickrande! Idag var andra gången jag tränade och med följde en superträningsintresserad rebecha. Och denna man(inte nästannakenmannen).. han alltså; Sluta glo! Gå till gymmet om ni vill bli bortgjorta samt få intresserade blickar. Det är väl något lockande i det faktum att jag bara är en liten hjälplös tös på ett testosteronfyllt gym. Nä, jag trivs inte med massa testosteronfyllda ögon på mig. Tacka vet jag vattengympa, som en äkta ljugarbänk.



Ds. är sjuuukt trött på alla mnsk som jag känner på högskolan. de är överallt! som parasiter. fast det är en ganska bra sjuka egentligen=),

Ett karaktärsdrag jag inte alls gillar; ge upp-are [kvitters]. Sånna gör mig arg.
Typ "jag känner inte någon", "jag orkar inte vara trevlig", "jag fattar inte", "jag mår inte bra", "jag har tråkigt", "studierna går åt skogen", "jag är trött", "jag har för mycket/lite att göra", "jag känner mig tjock", "ingen tycker om mig", "det är fel på hela välden". För det finns lösningar på det mesta. Grejen är att allt tar tid, men ge inte upp om du vill något. Detta säger linnea, en otålig, rastlös människa.
När man ser målet i sikte, när man korsar mållinjen, då kan man känna sig extremt nöjd. Just nu funderar jag på en vänskap, och har insett efter förra veckans hårda ångest- och panik spark i röven, att livets gestalt är upp till mig. Tex hur vissa vänskaper kan utveckla sig. 

Jag är medveten om självgodheten i mina senaste inlägg. Tack.

Bra saker; för tidig julafton på skivfronten, hajk(mhm), ingalill, fokus, ork att föra saker i rätt riktning, vänner som står ut med mig.

En av mina favoritrepliker ifrån film är "Jag har en plan!" á la Jönssonligan.
Jag älskar att ha projekt, och leva upp i dem, planera och rita små kartor över dem.
Jag gör stora planer för mina visioner, jag ser mina planer verkställas i bilder i huvudet. Psykologsk förberedande träning.
Jag hittar lösningar till problem som inte ens bett om en lösning.
Jobbiga saker tar jag mig förbi med mina små uttänkta planer. Jag får för mig att jag kan ro hem allt om jag vill. 
Jag är verkligen kass på att planera sådant som skolan och sådant som är tråkigt. Därför skiter sig saker i livet. Jag är verkligen insnörad i ett nystan där alla och allt drar. Jag är väl student först och främst, eller? Mindre disciplinerad människa än jag får man leta länge efter.

Men läste i "idealkvinnan" att män gillar motsägelsefulla kvinnor (av någon märkig anledning) så då borde jag ju vara i topp.

ankarstiftelsen var på komma igår och pratade och visade bilder på bla gatubarn i Colombia. Jag mådde fruktansvärt dåligt av bilderna, och mitt hjärta gjorde så ont!! Här går jag runt på jorden i min bekväma och materialistisk värld och gnäller över hyfsat små saker. Jag känner mig så liten. Men barnen där.. jag önskar att jag var en sån som hade en längtan att åka ut som volontär, att vilja hjälpa till praktiskt där, men det har jag inte. Jag har inte blivit utrustad med det som krävs. Än iaf. Jag skulle må dåligt, känna mig hjälplös och vara skitskraj.
En pojke hade fått magmedicin och upp kom en meter mask. En maffios blev frälst, frisläppt, gifter sig och är lyckligt gift i fyra dagar och skjuts sen till döds av sina fd maffiosvänner. Barnen och limmet..! Ögonen. Uppröjning. Jag blir arg på världen och hur världen kan tillåta detta.
Jag blir berörd -men vill inte åka ut. Någonstans tröstar jag mig med att jag är fadder och att jag kan bidra till en bättre värld här hemma. Jag skulle lätt adoptera en hop med ungar. Suprise. Tur att det finns sådana som josef som faktiskt ska åka ut i världen och se och lära och göra och vara.
 
Idag kan vara en speciell dag.

Jag har alltid trott att jag har en häftig idiolekt eller dialekt.. Men jag hör tydligen bara till den nya generationen. Den nya generationen som har allt svårare att skilja på och kunna säga U och Ö. Tummar och tömmar låter likadant när jag säger det, mössa blir mussa. Detta har folk haft roligt åt och jag med eftersom jag annars inte har någon grov dialekt att glädjas över, tyvärr. Kanske är det bra att äntligen få en diagnos över min bristande talförmåga när det gäller ö/u/ü. Igår fick jag även en annan diagnos, denna gång av ida (som iofs inte är leg.dr inom ämnet vad jag vet), och den stavas fonetiskt h-å-n-g-e-l-b-r-i-s-t. Det skulle förklara en del haha!  

Saker jag skulle gjort idag; vattengympat, inte äta någon sötsak. 
Saker jag gjorde istället; tvättade och ringde min nya vfu-klass handledare som låter som en gnällig stockholmstant, åt en dumle och en kaffelattekaka. 
Saker jag ältar, förlåt, fantiserar om (tvunget efter all denna läs&skrivnings-inlärninginpräntning); min födelsedag. Inte ens en månad kvar och jag räknar ner av någon anledning. Nattens dröm med någras bebis i en stor hunds käftar. Jag vill sola.

Har införskaffat dyrt träningskort på atlantis. Vilket får mig att känna mig som en bortskämd brat-unge mer än jag redan känner mig. Men det är bara jag som blir pank. Allt för min hälsa. Verkligen i dubbel bemärkelse.

Varför får inte halvblinda/synskadade bidrag från staten precis som hörselskadade? Köpte linser idag. Dyrt är bara förnamnet. 

Har tackat ja till (vad jag from nu väljer att se som) ett erbjudande. Ett stor risk för insnöing -erbjudande. Har insett att erbjudandet kan vara både utvecklande och utmanande även om det går emot mina principer. Som den jämställdhetskämpe jag är (men ja) passade jag naturligtvis på att fråga hur uppdelningen mellan könen är där. Jag är återigen nästannästan ensam tjej. Men magkänslan sitter fint och är glad. Nu kan du ju gissa vilket det är, kan dock inte kommentera eller bekräfta något ännu inte officiellt=).