les amants


Är det ett land ni uppfunnit, för att jag ska förlora mig i det?
Nä. Det finns inget bättre sett att fira sjuksängsvistelse än med det.

Moder natur vad har du gjort

Igår plockade jag blåbär och lingon i Nyboskogen med min bror och syster. Undra vad de gjorde av lingonen? Idag var jag på lång promenad i stadsskogen med Linnea. Luften i naturen är så mycket mer rogivande än stadsgaserna som man tvingas andas in annars. Det var allt tur att jag fick ren luft i lungorna, för annars har det vart en konstig ohälsosam helg. Igår fick jag en skittung träplanka (5x15cm) tappad i huvudet. Den studsade på huvudet. Min bror skrattade. Jag fick huvudvärk, men antagligen har jag en riktig träskalle för det gick över hyfsat fort. Idag har jag fått en ytterst märklig reaktion av rakade ben och därför vart i kontakt med sjukvården. Mina ben ser uppsvällda, grandiosmyggbitna och flammiga ut. Som ett konstverk av Kandinsky typ. Nu peppar jag för en ny vecka för jag behöver nytändas och peppas till tusen.

Död i livet eller liv i döden

När döden knackar på är man aldrig beredd. Jag är snart 25 år och har aldrig vart på en begravning. Inte för att folk inte har dött, utan för att jag har vart för liten när viktiga har dött. Det kallade pappa för tur. Det beror väl på hur man ser det. Augusti har vart jobbig och fortsätter att vara det. Världen har blivvit en järnkrutkvinna fattigare. Vad ska hålla ihop släkten nu? Men ändå, jag vet några som har fest i himlen. Det är tröst och det är frid och stor glädje.

Mitt huvud går aah

Jag fattar inte att livet kan gå så otroligt upp och sedan ner. Var tog stabiliteten vägen? Var någonstans blev vägen så skör att vandra, att man hellre låter bli att vandra trots att man vet att bra saker alltid gömmer sig bakom hörnet? Livet ligger framför en men ändå sitter jag här med magont inför morgondagen och skitiga glasögon. Glasögonen kan jag putsa men magontet det kan jag inget göra åt mer än att möta. Möta det genom att göra det som det skräms av. Jag tror livet är större än att bara ligga i sängen, sova och tycka att det är gott. Gud har en plan för mig och det är jag helt övertygad om. Så då är det bara att ta ett djupt andetag och hoppas att morgondagen är en toppendag. Jag vill väl ändå ta konsekvenserna av livet.

Ha din glädje hos Herren

Jobba.
Äta.
Cissi. Nytt uppsatsämne: Om och hur arbetar skolor förebyggande gällande barn och ungas välmående? 
Sova.
Jobba.


Moralmiljötant

Jag kallas för knäpp tant på jobbet. Det är fint det! Idag hade en kollega planerat TORSK till middag. Jag tänkte 'Tyst, tyst Linnea, säg inget, poängtera ingenting. Å samtidigt som du inte ska poängtera något som har med den utrotningshotade torsken att göra i våra utfiskade vatten ska du inte heller nämna något om kräftor, om naturligt smör, eller vilka företag man ska bojkotta'. Men seriöst! Köp inte torsk! Köp inte lätt och lagom! Köp inte eldorado. Hur svårt ska det vara?? På maten finns det ju dessutom ofta både krav-märke och fairtrade-märke vilket är tecken på att det är bättre att köpa dessa varor än varor utan.

 

Förändringens lättaste vindar.


Vind i håret eller inte är frågan. Jag är farligt nära en avklippning. Håret når nästan ner till axlarna och det är stört trist att spara. Spara till vadå liksom?


Svarta vykort

Idag konstaterade jag och Emilia att idag är sista dagen som vi sommarjobbar tillsammans. Det är trist. Jag har åtta arbetspass kvar. Emilia är egen, vacker och har rödbrunt lockigt kort hår och jag är inte irriterad på henne i smyg. Jag känner en annan vacker Emilia som har rödbrunt lockigt långt hår. Det måste vara något speciellt med Emilior. De är magiska och estetiska hela bunten. 
Det är snart höst och jag pallar inte pre-höst-depp-ångest. Här har vi i alla fall några väldigt lyckliga. Jag kan inte ens låtsas att jag inte önskar få vara lika lycklig, lika stolt, lika förväntansfull som henkiepenkie och lisa, nygifta.







Jag känner skarpt för förändring. Drastisk förändring. Men jag känner inte alls för uppsats. Och jag känner inte alls för arbetslöshet. Jag känner för Marcus Birros bok Svarta vykort. Sidan 88-89 är fantastisk.


Kärlekslycka.

Det är fredag och jag förbereder inför veckans händelse, vilket dock känns lite orättvist mot kvällens händelser, men imorgon är det kärleksfirande på hög nivå! Jag målar naglarna, skriver bröllopstalet igen eftersom jag glömde spara det första, prövar talet, provar make up, slår in paket, skickar sms, går in mina nya flirtiga skor med svarta roser som passar min nya turkosa londonklänning. Jag är så spänd inför imorn! MIN matchmaking gifter sig! Det är, mina damer och herrar, helt awesome! Jag minns när jag kom på att de tu skulle vara något för dem. Minns hur jag satt vid msn och presenterade flickan för pojken. Minns hur jag fick samtal från flickan om att en galen pojke hade hört av sig till henne. Och nu bröllop. Ack! Det har annars vart väldigt bröllopsfattigt i år. 2-3 stycken per år är lagom så man hinner njuta emellan. Däremot har massa bebisar trillat ner..  
 



 

SE bara hur lyckliga alla är! Giftemålslycka kallas det.

Hemma. Typ.

I'm back in la Suede. Trivs jag? Icke. Jag längtar mig bort och faktiskt tillbaka till London och Rickmansworth. Jag saknar the tube och jag saknar världens gulligaste unge Hamsa och hans bus. CWs bisarra men beundransvärda filosofi och raka konstiga diskussioner och jag saknar min syster. Jag saknar att ha världen på ett ställe och inte behöva något utanför. 











   
Jag vet inte heller vad jag ska sakna i Sverige. Eller så vet jag exakt vad jag saknar och DET är problemet. Överväger till och med att flytta hem till lägenheten.

RSS 2.0