primusinterpares

Hejdå Sverige.
HELLO ENGLAND.

Jag sitter och gapar i chock. Jag kollar på Tyra Banks show där småflickor i åldrarna 9-12 år medverkar för att de inte är nöjda med sina utseenden. De vill använda botox och plastikoperera sig, de har stora näsor, fel hudfärg, ögonfärg, tänder, kinder osv. De säger att ingenting är vackert i deras ansikten. Häromdagen hörde jag på radio att 20 % av alla flickor i den svenska högstadieskolan mår riktigt dåligt. Det är en av fem. Detta är en siffra som ökar hela tiden. Siffran är sjuk, sjuk, sjuk läskig. Hela mitt inre vrider sig i obehag. Vad gör vi åt problemet och vad kan jag göra åt det?? Så mycket självdestruktivitet som formar flickor sjukt tidigt. Och ingen vet var problemet är. Ingen kan peka ut var det brister. Hallå??

Det är söndagkväll och jag kommer hem från en möhippa.. Lisas möhippa. Fantastiskt! Lilla Lisa gifter sig. Möhippan började i stormigt ösregn och avslutades i poolen. Ack! Jag har en hatkärlek till möhippor och giftemål. Kärleken rymmer så mycket kärlek, och det är en fin tradition att de som hyser kärlek till bruden är med och firar hennes kärlek.  
Det finns så mycket kärlek i världen. Jag känner mig fullständigt omgiven och omsluten i kärlek av mina nära och kära. Jag har haft en sån vecka att jag har behövt det. Sånna här nyheter spär på min glädje. Helt i min smak och gör att jag kan fortsätta leka med livets orealistiska nyanser. Orealistiska saker som kan bli verklighet så länge man inte själv sätter gränserna.
Jag längtar till Lisas och Henriks bröllop för att jag har stor kärlek till dessa två, men jag längtar också till deras bröllop för att många av mina favoritgrabbar kommer samsas i samma lokal. Det är inte många personer som jag har tagit sig enda in i mitt hjärtas finaste finrum. Två pojkar där har det. Jag vill ge dem varsin stor kram.

Den här sommaren är i min smak. Nästan. Det händer märkliga saker, fantastiska saker, knäppa och konstiga saker, omtänksamma saker, lugna saker och intensiva saker. Saker som får en att tänka efter och spontana saker. Ibland är vissa saker inte välkomna, men man kan inte undvika livet. Vill du springa och gömma dig ett tag ska du få ett antigömmasig-recept:

-En mamma som tvingar med dig till Ullared. Ingen möjlighet att göra annat än shoppa. Ännu bättre med en tv-inspelning samtidigt!  

-Ett par föräldrar som erbjuder sig att följa med dig till den där utställningen med Munch och Warhol på ett av dina favoritmuseum i ett danskt land. De har dessutom möjlighet att fråga om och om igen 'Hur är det?' vilket gör att du tröttnar på att bara känna efter efter de negativa känslorna.

-En spännande person som säger 'kom, kom och besök mig!'. Personen har naturligtvis röda skor och sjukt spontana infall. Eller kanske en ny fästman. Eller kanske en smittande positivitet.

-Köp en trisslott och vinn 25000 i 25 år. Snubbla på ett bananskal. Bli erbjuden dina drömmars jobb.    

-En väns olycka som kan bli din sjuka lycka och förståelse. Alltså, ta emot allting som tecken. Allting sker av en anledning. Då har du funnit en mening och känner tro och hopp, vilket är det mest avgörande för en människas välbefinnande. Förutom kärlek då. Men kärleken kan du finna i punkten 'spännande person' ovan, om du vill.

-En väns droger med en text som inte går av för hackor. Medicinering är alltid väl. Om du vill medicinera bort dina känslor ytterligare rekommenderas böcker från 1967, helst i vita serien, som utspelar sig på sjukhus. Het läkare - självständig sjuksköterska. Motstridiga känslor, stora vårdpådrag, ett litet oskyldigt brott, och kärlek.   

-Ett kassabiträde som räddar din kväll med sjukt charmerande säljarjargong, så att du med gott samvete kan äta godis och inte behöver känna dig sjukt ful utan ganska sjukt snygg. Om du känner dig snygg så mår du bättre. Dessutom kommer du gå och fundera hela kvällen på hur kassören såg ut eftersom du i din lätta feber- men tunga förkylnings-dimma inte riktigt minns hur kassören såg ut. Effektivt.  

-En utrikesresa nära förestående. Då kan du fokusera på hur fantastiskt allting är i utlandet. Om alla kap du kommer finna. Kap i alla betydelser! Syster, klänning, mat, kulturupplevelser, människor.

-Nostalgi är ett säkert kort. De säkraste korten stavas Ika i rutan eller Trazan och Banarne. Intressanta minnen.  

-Lev i nuet. Se. Hör. Upplev. Känn. Man vill nog eventuellt kanske möjligtvis inte bara känna livet som en nypa salt, utan känna livet som en hel saltkvarn, för att tillochfrån-citera en känd per-erik-meterolog. Livet är spännande!

Jag var och klippte mig idag. När jag kom hem till huset går jag in till min bror och han undrar vad jag vill. Efter lite släng med håret fattar han tillslut mina hårhintar. Först frågar han om jag har färgat håret röd/orange, nej det är solen som har blekt mitt hår extremt i sommar. Sedan kommenterar han att mitt hår ser stramare ut, ja för att det är nyklippt, men han lyckas göra en tavla av sin kommentar med att håret ser stramt ut - som en ram.. ja alltså som en tavelram.. alltså en tavelram runt en vacker målning! Min bror lyckades rädda situationen. Det är en bra egenskap.

Min semester börjar ikväll, helt fantastiskt skönt. Den börjar med Spontanveckan!
Frågan är vart jag ska ta vägen, om jag vill ta vägen nånstans vill säga.
Ska jag åka till den här staden?
Eller kanske till denna stad?

Eller kanske va kvar i den här staden?

Eller kanske åka till de här trakterna?

Eller vad gör man annars på en spontanvecka? Har du en spontan idé så är jag spontant på.  

Jag har precis gjort ett test som handlar om hur mycket man lever i nuet. Jag var på god väg att bli mindful. Man kan då välja att även notera att jag sitter här själv och skriver detta inlägg en lördagskväll samtidigt som jag lyssnar på hönökonferensens radio. Men jag tvekar inte en sekund på att jag är mycket duktig att leva i stunden, känna dofter, se färger, gå efter känsla. Jag har snart klarat av en hel vecka av ångestfyllt arbete. Ångestfyllt för att Hönö är samtidigt och jag inte är där men behöver vara där. Jag har nu 55 veckor på mig att fixa ledighet till nästa års konferens. Så, jag är inte där men jag sitter och lyssnar på webbradion för att jag behöver höra. Jag är där andligt för att jag tror att andra kan bära mig andligt dit. In i denna ångest har jag fått vänner inburda i livet för att bära min vecka. Det finns många fina flickor i denna stad. Å andra sidan blev jag idag, på en strand med varsin barnhand i mina händer, skarpt påmind om pojkar i mitt liv. En rödhårig pojke uppenbarade sig. En svarthårig mamma och syster uppenbarade sig. Där gick jag med "mina" barn så långt högerut längs stranden jag kunde komma. Känslor kommer över en, och därför vet jag vad jag ska säga i bröllopstalet till L och H. Känns bra att ha fått en nyckel till det. Nu är predikan slut och den avslutades med orden ta dig själv på allvar och ta Jesus på allvar. Så det vill jag. Lyssna och sov.  

Detta är min femtiotre timmars arbetsvecka. I mellan mina arbetspass står jag med mitt köksslagbord som jag renoverar. Dagen jag köpte det visste jag att jag skulle renovera det och att det till sin näpna och lätta form skulle bli vackert den dagen. Jag har sandpapprat och slipat det, målat flera lager svart färg, för att sedan pryda detta med fina bilder av Boris Kacíc som limmats på, sedan skulle allt lackas och bli fulländat. Jag limmade ett lager tapetklister och sedan två, tänkte 'åh vad fint det blir', limmade tre, limmade fyra lager, tänkte 'det börjar se ut som utspilld mjölk på bilderna, men imornbitti så har det vita säkert lagt sig'. Imorse såg det inte klokt ut. Kom hem från jobbet och tänkte 'så här kan det inte se ut'. Påbörjade då väta upp tapetklister och riva bort alla bilder som jag klippt ut och lagt ut i en snygg form-fasen. Imorn när jag kommer hem måste jag därför åka upp och sno två nya konstkataloger i fjällstugan. Sedan ska bordet slipas och målas igen. Kanske kan jag vara klar med mitt renoveringsobjekt lagom till måndag. Men en sak lär jag mig av detta och det är att jag uppenbarligen älskar att renovera eftersom mitt tålamod flödar över. Ett tålamod som flödar är jag inte van vid.

Igår kunde vart en otroligt romantisk kväll. Först var jag ute på piren och åt mat, och jag var somrigt härlig med blommig reaklänning, uppsatt hår och soliga kinder. Efter det bosatte vi oss på en balkong med liggunderlag, kuddar, filtar, jordgubbar och Marie Antoinette. Det blev en liten brudkojja och därför blev det inte speciellt romantiskt heller. Men kunde vart! 

Så mitt i den tropiska jönköpingshettan påbörjade jag ett litet filmaraton igår. Idag har jag fortsatt det med Once(oh!) och flickvänner från förr(mhm!). Har kvar höst i paris och syster Boylyn. Jag har fantastiskt överreligiöst bra filmsmak.

Alla dessa filmer för att koppla ner tankeverksamheten.

Mina tankar rör sig konstant om 2 saker. 1) London och semester och (o)spännande ting. 2) Framtiden och friheten som kommer med den. Ju mer man tänker på något desto mer saknar man det. Om 6 månader har jag tagit en riktig examen. Då behöver jag aldrig mer sitta i en skolbänk. Jag får fjärilar i magen av den tanken. Då är det tid att fortsätta med en ny del av livet och det känns som en väldigt avgörande tid i mitt liv. Det känns som att livet kan gå till förorten lika väl som till huvudstaden. Jag blir nervös. Terapeuten i mig säger att dessa känslor kan vänta tills jag väl är där, men antagligen rusar dessa tankar igenom min kropps system redan nu för att jag ska börja förbereda mig mentalt för nya förändringar och för att jag ska börja kunna ta ansvar för min plats i världen. Var sjutton den platsen är. Spåkvinna var är du? Eldskrift och helig ande, var är du? Ge mig tecken.
Ibland tänker jag på alla vänner som jag kommer lämna.
Ibland tänker jag på min kyrka.
Ibland tänker jag på staden.

Jag önskar få komma till en inspirerande plats i livet. Citatet som gått runt i min hjärna ett tag är "våra begränsningar finns bara i vårat sinne"/"det är bara vårat sinne som sätter våra begränsningar", otroligt klyschigt men helrätt för mig. Sen vill jag ta konsekvenserna av mina drömmar. Om jag tappar bort mina drömmar så måste jag hitta dem.

Nu finns folk nere på vätterstranden. Jag ska gå ner och leta rätt på mina vänner och äta tunnbörd.