primusinterpares

Jag tror inte att ni förstår det högst komiska i att skriva en hemtenta om hur Mullsjö har format mig till den jag är idag. Ordbajsande på lekisnivå.

Men jag börjar tro att jag är sjuk. Några Symtom;

+börjar tro på tvåsamheten, trots en konstig vecka som borde få mig att tycka att ensamheten är det enda rätta och lätta +vinglar runt på 7cm höga klackar +tar hål i öronen spontant +förnekar min klädheder +skriver en för lång lista +skriver mycket annars +min favorilek är "bröllop!" +är officiellt lite för "on the top" tjejig just nu +tycker det är kul att GÅ till träningen +min kompis känner andreas wilson..åhå (måste komma åt hennes mobil hehe) +skriver en lista (med h+p) på sveriges fem hetaste karlar enbart baserade på det yttre och noll prestation, därför kommer varken jens lekman eller jonas karlsson med men; m.s, bwo-m, s.a.f, a.w, och o.s +jag har funnit tjejen i mitt liv dvs om jag vore kille. jag borde vara kille eller åtminstonde homosexuell och hon med.   

Jag skulle gärna skjuta mina lärare i huvudet, men eftersom det kan tolkas som ett mordhot så tar jag tillbaka det.
Men jag är sur och extremt förbannad på hlk´s betygsystem. Rätt svar=2p, fel svar=0p, inget svar=1p. Om jag hade låtit bli att svara på två frågor så hade jag kirrat ett vg. Nu svarade jag på alla frågor eftersom jag anser att det inte ska finnas några trygga gråzoner i tentor och därmed fick jag g. Godkänt ska jag vara nöjd med men inte nu. Seriöst. Jag har ett grått moln över huvudet och det blixtrar till titt som tätt. Det är bra synd för dagen kunde gått på rosa moln efter alla roliga historiaredovisningar och min "klädsensation". Klädsensation eftersom jag aldrig skulle få för mig att ta på mig ett leopardmönstrat linne eller ett par tiger(?)mönstrade byxor -speciellt inte i kombination. Jag kände mig(och var) uttittad när jag sprang omkring på hlk-torget. En sak kan vi iaf säga om studenter och det är att de döljer inte att de glor(för att avgöra ifall jag har på mig något nytt trendigt som de också borde ha, om jag är en kuf eller ifall jag är pedagog). 

Jag måste omvandla ilskan till adrenalinenergi. Motbevisa idiotlärarna med min hemtenta som jag är noll fokuserad på. Skriva om mullsjö som historikerna inte vet så mycket om, inte ens om de senaste 200 åren, men iaf "med all säkerhet har haft skog i alla tider", samt är ett konstnärsmecka (k o n s t n ä r s m e c k a!?!). Nu är jag påväg att bli gladare igen. Nu börjar psykoansträngningen. Nu ska jag ta makten över mitt sinne. Äta och skriva och se framemot barnkalas=). Jippie världen är orättvis och jag har drabbats av den idag och jag vill bli maktfull och få lite ordning på torpet...sverige.  

...att jag har sett så många kvinnor, ofta i 40-års-åldern, som plötsligt inser att halva livet har passerat och där står de och gör vadå?? Min mamma var lärare och sadlade om totalt, och senast i raden vart min moster som hade ett drömjobb och nu "typ" är präst. Det är modigt och beundransvärt men jag vill inte hamna i en 40-års-kris och behöva börja om från början bara för att jag fegade ur när jag var liten. Jag har ansvar för mitt liv, jag måste följa mina drömmar men jag behöver inte ha bråttom för att nå dem. Egentligen. Om det inte är att fega ur.
 
Något som jag däremot behöver ha bråttom med är min hemtenta "Vem är jag?". Igår satt jag seriöst hela dagen och alternativt stirrade på en dataskärm, i ett pappersblock, på min mindmap, på mina böcker eller på en penna och ändå blev i princip inget skrivet. Det tar verkligen emot att börja på riktigt för jag vet att jag måste gräva ner mig i mullsjöhistoria då. Jag vill inte!! Men jag vet, om jag fortsätter stirra lite till så är klockan snart för mycket och jag hinner inte plugga mer idag, tada. Bra plan.

Som jag har sagt innan, jag gillar test och nu kunde jag utsätta min blogg för en blogganalys.

Mitt temperament; Idealister (NF)
"Människan i främsta rummet!"

Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer - men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människo-orienterade begrepp som Idealister dras till - och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika - och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.

Vill du få en Idealists uppmärksamhet - pröva "vilken inspirerande person - titta vad hon gör!". Idealister använder ofta ord som "rättvisa", "dröm", "själ" eller "harmoni".

Och är av Jung-Myers typen; Den omtänksamme (ENFJ)

Den omtänksamme tenderar att idealisera människor och verksamheter de beundrar och anstränger sig hårt för att leva upp till dessa ideal. Detta kan innebära att de undertrycker sina egna behov och inte ger sig själva den omtanke och vila de unnar andra. De är mycket intresserade av vad andra tycker och vad de uppfattar som ett legitimt sätt att bete sig mot andra människor.

De föredrar ofta det talade ordet framför det skrivna och är ofta mycket uttrycksfulla. Den talangen får dem ofta att trivas i yrkesroller som innebär att tala inför publik - särskilt om det de talar om innehåller teoretiska och abstrakta element. De är dock väldigt angelägna om vad andra människor känner inför det de talar om och vill ofta försäkra sig om att andra människor mår bra innan de "tar plats" och berättar om sitt ämne. Nya idéer och böcker brukar inspirera Den omtänksamme - särskilt om de kan delas med människor som också uppskattar dem!

Fast sen blev jag; Psykologen (INFJ)

Psykologen är den kanske mest svårförståeliga av de olika personlighetstyperna. De är till exempel så intresserade av människor att de kan framstå som väldigt utåtriktade - även fast så inte är fallet. Det är endast det att de riktar sitt känsloliv utåt och därmed är väldigt bra på att få människor att må bra - samtidigt som den största energin faktiskt uttnyttjas inom dem själva. Under ytan är de drömmare med en fantastisk kreativitet och visionär förmåga. Den utåtriktade talangen för att hantera människor använder de sedan för att få människor att acceptera och följa deras visioner.

De kan verka mindre orginella (särskilt i sina egna ögon) än Systembyggarna som ofta ägnar sig åt vetenskap eller teknik. Detta beror endast på att djupa insikter i det mänskliga psyket inte FRAMSTÅR lika spektakulära - utan snarare tvärtom känns helt självklara ju mer insiktsfulla de är. Psykologerna är individualistiska och har inga problem att inte följa strömmen. Däremot är det inte ovanligt att en Psykolog startar en massrörelse i en form eller annan som mängder av människor väljer att följa.

Oavsett vad så var testet mycket roande=). Storhetsvansinne. Jag borde starta en religion, ingen skulle misstänka mig för att vara ond. Och analysen jämför mig med Mahatma Gandhi -kan det bli mer smickrande?? nix.

Det är Påsk! Förra påsken fick jag bla ett mess från Per -Kristus är uppstånden!- och det lilla meddelandet (kanske för att det skiljde sig från resten; "Glad påsk!") gjorde mig så glad att jag än idag kommer ihåg vart jag var och vad jag gjorde då (Nybo, sov=). Idag var jag var på påskgudstjänst och jag tycker att de här riktigt stora kristna kyrkhelgerna ska ge en extra go känsla i magen, men så är det aldrig numera! Innan har jag blivit saligt lycklig över dessa helger och nu bara... blurp. Men psalm 521 vers tre. I like. 
Var glad, för Kristus lever! Han hälsa åt oss vann. 
I hans försoning strömmar det nya livet fram. 
Vi tillber inga läror och ingen from idé. 
Vi är ett folk på vandring i tro på livets Gud. 

I min familj har vi ett mantra "Du kan Bli och Göra vad Du vill". Det betyder att enda sen jag har var liten har jag blivit hjärntvättad av detta. Idag är förvirringen total. Jag önskar att allt skulle vara lite lättare svart-vitt (dock inte grått) och inte så grovt. Jag önskar även att jag hade vart född antingen för 70 år sen så jag kunde få stå vid spisen och bara laga mat och knyta slipsar åt min man, alternativt för 50 år sen så jag inte hade haft så många valmöjligheter. Om du inte har blivit utsatt för en linnea-attack på något vis idag så ska du vara tacksam. 

Vad vill du? Vad är drömmar och vad är fantasi? Hur vet du att du gör det du vill/borde/är planen för dig? Jag undrar om du skulle fixa att ta konsekvenserna för dina drömmar? även om drömmarna innebar att du skulle (dramatiskt) få lämna allt, fastän du är skittrött på att flytta för det skulle innebära att du får börja om Igen, och om drömmen inte innebar någon garanti för att lyckas,?
Eller är tryggheten viktigare än drömmarna? Sitter en identitet så pass mycket i tex ett yrke att det vore ett svek mot dig själv att inte följa dina drömmar? Kan du känna dig nöjd med att inte följa dina drömmar? blir det ett nederlag?
 
Det är en konst att vara nöjd, och det konststycket kan jag inte hantera. Jag avundas människor som är nöjda, hur gör de och hur känns det? Alltså nöjda med hela paketet. Jag är också nöjd med saker och ting men det komplicerar mest resterande. Jag tror ju faktiskt att jag kan bli och göra vad jag vill, och det är precis som med "vanlig" tro på Gud, det är svårt att tro men svårare att låta bli. Klyschigt men sant avslut.   

Min familj tycker att vi ska försvara Carola. Hon är Sveriges mesta och engagerade artist och -framförallt- evangelist. Folk vill placera henne i ett fack, folk är rädda för henne, hon utstrålar något, hon går sin egen väg -tar konstiga beslut och sjunger dåliga låtar, hon passar inte in i normen men hon är som vanligt folk egentligen. Carola frågar folk om vägen och säger till en liten ett-årig linnea att linnea är söt. Klart vi hejar på Carola. Mitt stöd går till henne.
Det roliga är att resten av Sveriges befolkning kommer fortsätta mobba henne grovt tills det uppstår sånna här mot-revolter men mot-revolterna kommer smitta ner resten av svenskarna tids nog för så funkar svenskarna, och Carola kommer åter bli Sveriges gullegrisartist nummer ett. Ordningen återställd, Carola åt folket och tvärtom!

Det heter långfredag men jag skulle väl snarare påstå att det var en lång torsdag.
Komponera ihop Ticket to ride, per & henke (& lisa halvtid), samt en unik förmåga att inte vilja förlora och det blir en långtorsdag och en medvetslös sömn i nån timme. Människosläktet är intressant.
Nu måste disken diskas och det är inte lika kul, likaså plugga, och sen kanske jag ska åka hem lagom till en middag? Det beror på vilken lyx jag föredrar; egen lägenhet eller familjetrevligt och passa på att-flyta-med-i-när-maja-blir-borskämd, och såklart vilket som är mest underhållande och outtråkande.   

Jag är tillfälligt fri från skolan och kan omfamna livet en kort stund.
Hade dugga idag och nästa vecka så kommer gruppredovisningen och hemtentan men jag ska väl kunna få njuta liiiite av allt och inget innan dess?
Jag tror att min uppladdning inför dagens dugga var perfekt, dvs om jag blir godkänd vilket jag borde. Jag var på hockey igårkväll med pappa pelle. HV vann över Saik och vandringen mot guldet är inledd på ett strålande sätt (dock Inte bländande. HV är ganska dåliga trots den uppenbara klasskillnaden, tänk då hur bra de kan bli). Det roligaste var när Saiks målvakt Hadelöv tappade sina linser på något bisarrt sätt och de blev tvungna att byta in en ny liten målvakt. Han släppte in tre mål på typ en kvart, så varje gång pucken i fortsättningen slogs ner mot honom så "oah!"-ade hela publiken haha! Det var psykiskt kul. 
Men. Jag satt seriöst och pluggade i pauserna och jag kände mig som en plugghäst alternativt som en person som vill mycket i/med livet. De senaste dagarna, sen museebesöket i förra veckan och snacket med konstpedagogen, har det blivit så uppenbart vad jag vill bli när jag blir stor. Jag kommer få plugga och plugga och plugga och aldrig komma ut på arbetsmarknaden för att jag vill något. Och alla val som jag gör nu är avgörande för framtiden -ska jag läsa svenska normal eller svenska speciellt didaktiskt för barn? eller ska jag läsa samhällskunskap för det är en bra kurs att ha sen på ett museum? religion? etnologi? ska jag vänta med bilden och läsa det på en annan högskola? var kan jag läsa mer konstvetenskap? museologi? ska jag byta skola redan nu för att läsa på en mer nischad konstpedagoggrej? men jag vill inte flytta ännu och jag vill bo på ett ställe i mer än ett år. Så går mina tankar nu och jag undrar hur andras tankar går. När jag gick över bron till duggan så funderade jag inte över vad som komma skulle där, utan vad bilisterna tänkte på, vad deras hjärnor var besatta av.

Det anses vara ett säljande argument när något (faktiskt) är miljövänligt.
Vi lever på 2000-talet och jag har precis läst ut min tentabok "Den kupade handen - Människan och tekniken" av Bo Sundin. Argumentet ovan är lite som filosof/teknikerna tänkte under antiken "vi har möjligheten att skapa ett drägligare liv för våra slavar men varför skulle vi?". Varför ska det vara självklart att något är miljövänligt och varför är det så självklart inte det. Jag blir trött på det, och jag går på reklamen för något som borde vara självklart, tex mitt kaffe är både ekologiskt, krav och rättvisemärkt.

...och därmed otippat trendig. Läste i dn-söndag att piratmodet är på frammarch, så nu vet ni det.
Vi har maskerad på scouterna imorgon och det är då jag ska vara pirat. Antagligen blev det pirat pga tre typiskt-linnea-anledningar 1) jag har en gryyyym piratkista som jag vill ha med mig 2) jag tycker det är sååå roligt att gå i leksaksaffärer och pilla på utklädningsgrejer -och nu hade jag en godkänd anledning till att gå in i en 3) pirat är inte prinsessa. Åh just det det börjar på P och det är P(åsk)-tema.
Kistan ska användas till andakten som jag har hand om. Mina piratattiraljer som tex vapen och kompass också. Jag har tom gjort en mindmap över de olika bitarna som ska vara med i andakten, så varför är jag ännu inte klar med andakten? OMSTÄNDIGT är ordet. Jag har massa som jag vill säga men samtidigt hellre ingenting, och detta gör mig stressad och jag vill drömma mig bort i flaskan, men det är väl enda tillfället man avundas de som gör det på riktigt.
Ytterligare anledningar till stress är att jag vet att ingen har koll på scout inför morgondagen -kul, jag har tenta på onsdag och måste läsa ut 200 sidor om mnsk och tekniken innan imorn, jag ska på hockey på tisdagkväll, jag har ingen lägenhet, jag har inte tränat på jättelänge men jag måste verkligen för denna vecka har vart katastrofal i kalorieintag, jag har fördrivit de senaste dagarna i linköping hos erika och jon och har därmed bara mig själv att skylla för att jag är så sen med allt och nu får jag inte skriva mer för jag måste bli klar med andakten.
Men en fråga. Om du hyptetiskt letade efter en kista, vad skulle Du vilja hitta i den? Vad tror du att Du skulle finna? Vad är det dyrbaraste Du vet? Skulle du finna det dyrbara i kistan? Tror du att det är skillnad på vad en troende och en icketroende hittar i kistan? 

Ni vet f-ordet, inte f** och inte f*** utan f*******. Där finns det en grupp som heter klass 9röd Gunnarsbo 01(?). Min gamla klass som alltid kommer betraktas som k l a s s e n pga våra nio år tillsammans. De funderar på om det är dax för
å t e r t r ä f f. Är de dumma i huvudet eller? det var då den dummaste idé jag har hört på länge. Jag vet hur det kommer sluta -för min erfarenhet från diverse filmer (och filmer berättar ju sanningen) säger mig att det bara är allt ytligt, konkret och som kan räknas (och helst finns på foto), som är något att komma med i sånna samanhang naturligtvis. Tex;
( ) gift
( ) förlovad
( ) stadigt förhållande
( ) skiljd
( ) barn 
( ) vvv - vovve, villa, volvo  
( ) stadig inkomst
( ) jobbar på kongsberg, hittar sin partner där, skaffat ungar på rullande band och lever den mullsjö-iska mardrömmen -och på något mysteriöst vis är slibbigt stolta över detta
( ) make-overs (tex viktas)

En jämförelse i vem som har kommit upp i högst medelsvenssonvärde. Tack gode gud för att jag inte har något att göra på den listan.  

---

Den alternativa listan;
( ) rest jorden runt
( ) coolt jobb
(g) ev akademisk utbildning
(x) kommit bort från mullsjö
( ) lever ett alternativt kulturellt liv i väldigt stor stad långt bort eller utomlands
( ) har lyckats

SE SÅ TRIST. Trots allt så vill man ju ändå ha något att visa upp. Ge mig två år till på mig till ett ev 10-årsjubileum så kanske jag kan vara mer ytligt konkret, typ skaffa en katt haha! Blä. Usch. Fast man blir ju lite nyfiken på vissa, "synd" bara att de som det är värt att vara nyfikna på känner jag (hehe) än, de andra skiter jag i mer eller mindre. Återträff? Yeah, right. Bring it on. 

Jag har köpt en Rosa kjol.
En Rosa kjol som jag ska sy upp.

En onsdag åkte jag och ida hem från komma i en bil innehållande en daniel. I denna bil berättade vi för medpassagerarna att vi letar lägenheter. Igår var vi på lägenhetsvisningar, och på en av dessa var denna bil-daniel fastighetsmäklaren..! Vi kopplade inte vem mannen var förrens han sa "fjällstugan eller hur?". Han=fastighetsmärklare. Absurdt och komisk. Han nämnde aldrig sitt yrke i bilen och han viftade aldrig med något kort framför näsorna på oss, däremot sa han "njut av studenttiden, sen fastnar ni i ekorrehjulet (stor suck)". Daniel är numera min favoritperson att fantisera om.
1)han såg miserabel ut igår 2)ida tycker han är jättesöt(så jag måste mao överväga om han är det -bara att jag har missat detta) 3)han har gått runt med barn på armen 4)men jag är säker på att han inte har ring 5)varför vågar han inte göra något annat av sitt liv om han är så missnöjd? ska han sitta kvar i sitt ekorrehjul? 6)han måste vara minst 30 -varför går han till komma? 7)undra vad som rör sig i hans huvud.
Han är ett spännande mysterium helt klart. Jag måste skaffa en plan.
Fast jag tycker ju om att fantisera ihop saker. Min lärare joakim tycker däremot att jag är dum i huvudet typ. Joakim har tråkiga historielektioner, han mummlar och tittar ner i golvet, och så frågar han "hur blir ni intresserade av historia idag?". "Killar, det finns ju några uppenbara saker för Er" (krig, militär, vapen, vasa, bilar). "Tjejer, ni då?" Varpå jag svarar slott och att gå på kyrkogårdar, där kan man hitta på berättelser genom att utgå från titlar, utformning av gravarna, namnen, årtalen. Joakim tittar på mig skeptiskt och svarar "du tycker om att berätta och hitta på berättelser va?" jo visst, och lite -otippat- försvarstal, joakim tittar ännu mer skeptiskt på mig och säger efter en konstpaus "...jaha någon annan?". Jag tänker; dig tycker jag inte om. 
Ikväll hade jag scouter. De mycket trevliga och behagliga farbröderna var i kyrkan -som vanligt. Kören sjöng, och jag och sofie fick faktiskt avnjuta detta medans vi ledde våra scouter på den långa och svåra schifferkontrollen. Sen efteråt fick jag tacksamt skjuts på moped till bussen -så jag slapp springa, men mopedandet var högst obehagligt i nostalgivärde. Fatta eller inte men MOPED.

Mitt fönster ligger mot söder vilket innebär att jag blir fullkomligt bländad av solen just nu. Igår fick jag solstingshuvudvärk för första gången i år. Det var en trevlig huvudvärk! Antagligen orsakad av solbadande -och intervjuvande av lisa -sittande på mullsjö station. Jag har ju en otrevlig uppgift i skolan som heter "Vem är jag? ur ett samhällsbaserat perspektiv". Detta innebär att jag bla måste ta reda på fakta om mullsjö.. metropolen. Det som hanns avverkas i jakt på mullsjö-historia var Margaretas park, kommunhuset, biblioteket men även lite firande av lisa och hennes 22(jaaa) år. 
Grymmaste men ack så fullt onödiga boken(häfte) hittades; "MULLSJÖDIALEKTEN - Albert Engströms upptäckt", som innehåller ordlista, grammatik, litteratur och filosofi. "Dialekten präglas av humor, livsglädje och visdom - precis vad vi behöver idag". Hahaha!
Hur som helst, när jag kom in till skolan och studiegruppen, hade alla fått sina betyg i förra (engelska) kursen. Jag trodde att alla hade fått samma betyg -vg- eftersom vi som grupp har gjort 2/3 uppgifter gemensamt. Jag hade fel. Något skiljde. En anledning att bli nöjdare med mitt betyg.. men även förundrad. Men stolt.
 

I mitt nya hälsosammare liv ingår numera träning som en (mer) onaturlig del -varje vecka, och det jag har falltit för är vattengympa. Alla som jag nämner mitt val av träning för säger att jag är en tant. (Adderat med linedance.. men jag spelar faktiskt tennis också då-å-då och det borde subrahera från tantnivån).
Så min plan är (jag gillar ju planer) att skriva en slagkraftig vattengympatext här som får er alla att längta till bassängen.

Första gången som du vattengympar tror du att du kommer skjunka drastiskt mot bottnen. Därför flaxar du hejvilt för att hålla dig flytande och ser eventuellt väldigt lustig ut, (men det är väl bara kul att få någon annan att skratta). Flaxandet pågår tills du inser att vattnet är din vän, kroppen är din vän, och dessa två vill naturligt samarbeta om du bara låter ditt psyke att sväva fritt och obegränsat. Då blir det istället skönt att "bara" flyta i vattnet och känna sig lätt. Däri brukar jag känna mig ibland som en akrobat, ibland som en balettdansös, ibland som en simmerska, ibland som ett hockeyproffs, och dessa yrkesidentitets-känslor är mycket tillfredsställande för ens ego.

Okej. Men när du väl kommer till basängen är det bra om du vet att den är olika djup beroende på var du står. Om du är kort ska du stå långt bak, eftersom du annars får vattnet för högt upp, och därmed får för stort vattenmotstånd och då flyter du upp av att göra vissa rörelser.. Lika så med hantlarna, välj de som passar dig, Om du är strong tar du de svarta, men om du inte är fullt så strong så väljer du en annan färg som du orkar med i vattnet (jag har röd). Och luras inte av hur fjäderlätta de är på land -som jag gjorde första gången.. Jag rekommenderar dig att gå på olika vattenpass; klassisk, lätt, qui-qong, och station, men framförallt testa olika passledare (måndagar kl.11 och fredagar kl.09 på atlantis-spa är bra).

Trampa vatten är nog, fortfarande och enda sen lågstadiet, det värsta som finns att göra i vatten, även om jag nu -äntligen- börjar behärska den konsten. Dock medans du trampar vatten så måste du ibland lyfta upp ena handen eller båda.. inte så kul. Snurra runt är väldigt "åh vad jag mår illa, det vore inte så lyckat att spy här". Det roligaste är att springa runt, eller använda kroppen som redskap. Jag är världens vigaste människa. Det kan du också bli.  

Det bästa med vattengympa är resultatet. Jag mår psykiskt m y c k e t bättre. Har närmre(närmare) till skratt. Får bättre hållning av de växande ryggmusklerna och mina magmusler brer ut sig. Haha!    
I en gympahall så vågar folk dessutom ta kontakt. Det finns många rara tanter där. Minuset är väl avsaknaden av söta personer av andra könet. Fast det är samtidigt väldigt skönt med bristen på dem.

Känner du inte skarpt för att börja vattengympa nu efter denna slagkraftiga text -så säg?! OM du orkade läsa hit så borde du vara det hehe.

Jag har dessvärre lyckats bryta mitt nyårslöfte insåg jag förfärat nu i mars.. och då till min fundering -om jag återställer nyårslöftets balans några dagar försent, kan jag fortsätta i nyårslöftets anda? Jag lyckades ju med januari (sänka skepp för fem kronor), och inget säger att jag inte ska lyckas köpa mig ett spel resterande månader på året. Förslag på roliga spel? Själv föredrar jag charader/pictionary-aktiga och tur-spel. Inte risk ed. Jag borde tex köpa ett fia med knuff. Galet roligt kan det spelet vara, iaf om man spelar med onda, tävlingsinriktade människor som tycker det är roligare att knuffa ut andra än göra ett klokt drag, glädjs med varandra när den andra gör en bra knuff, men som Vill Vinna själva. Lite liv och lite rörelse och inget mesande, på lika villkor. Det är väl därför jag ogillar uttrycket "har man gett sin in i leken får man leken tåla" för det är så oerhört orättvist.

I höstas så pratade stina om att hon skulle bli ett nytt positivare jag och då tänkte jag "ja, det ska jag också bli!". Och trots att jag nu i skrivande stund verkligen hatar jönköping och skarpt ifrågasätter att jag återvände till dessa trakter, hatar frikyrkoligheten och dess exkluderande gäng, hatar vädret, hatar bristen på förtjusning i sång, dans och humor (ja det ska vara melodifestivalen), hatar närheten till min uppväxtort, hatar jönköpingsjargongen, hatar dess trista gator, hatar luften, hatar bristen på kulturhändelser och desperat önskar mig bort till andra städer (läs köpenhamn, paris och sedermera rom, och usa då -förstås), så kan jag inte hata tillräckligt intensivt för att gräva ner mig.
Gräva ner sig är gott om man har ett samvete som säger "självklart -det är du värd, tyck synd om dig, köp massa godis, sunka ner dig och begrav dig i soffan", men mitt säger bara "seså lite skit ska man ha för då uppskattar man de roliga dagarna mer, och (värre) Gud har säkert en tanke med dina pissdagar, ta dagen och älska den". (Lite som "åh vad jag älskar er alla" á la bibelskola). Jag kan inte ens önska bort dessa dagar, och jag kan inte önska bort min positivitet. Jag lyckades lite för väl kanske även om jag mår bra av att vara positivare. Fast undra var min positivitet hade hamnat på en skala jämförande med andra positiva människor. Ha! ett steg i rätt riktning.