primusinterpares

Eurovision songcontest hade några länder representerade hemma i min salong. Nedre raden: Rumäninen (och Sverige) -jag, Frida A - Spanien, Karin- Danmark, Sara - öststatländerna, Fredrika - Israel. Övre raden: Frida V - butterflies (minns inte vilket land, Vitryssland kanske?), Anna-Sara - Ryssland, Carin - Frankrike, och Ida - Turkiet.

Alla hade kärleksbekymmer utan Linnea för hon var på IKEA som hade rea och då köpte hon brun-utan-sol-Nivea. Eller rättare sagt Linnea är ute på sin tredje praktikvecka i den rara, fina, lugna, charmiga och tysta tvåan i Ulricehamn där hon idag har fått sitt yrkesval åter bekräftat av sin högskolehandledare som citat sa 'du har verkligen kommit helt rätt, och du har tur för du passar både för låg- och mellanstadiet, jag har ingen negativ kritik utan du ser verkligen och får med alla barn'. Hon åker halvsju och kommer hem halvsex. Förhoppningsvis orkar Linnea träffa någon på kvällen, sen planerar hon och framåt tio, dvs nu, så ska hon vara i säng. Dagens mest spännande blir då att jag fick en allergisk reaktion, vilket aldrig har hänt, i skolan efter lunch och därför hade rinnande ögon enda tills jag kom hem. Samt att det kom TOLV scouter på scout ikväll. Rekord på 2 år.   

Att påstå att jag har vart kroppsligt dränerad efter denna vecka är en underdrift. Men, jag hade klarat mig betydligt bättre från diverse känslobaksmällor om jag hade isolerat mig hemma på fredagen direkt efter hemkomst från Ulricehamn. Istället begav jag mig ut på hajk med mina scouter. På hajken regnade det behagligt, allting stank rök, scoutena hade med sig ett kilo godis var, ledarna talade inför döva öron, vi lekte banan/pinnen, banan, prinsessan och draken, samt samurajen. Vi lärde scouterna hur man använder och lagar mat på ett triangatkök och jag blev vald av de värsta busfröna att vara deras matledare. Så kan det gå. Sen har en endast bh-klädd jag blivit distraherad av snyggingen i kallingar (jag hoppas inte han får för sig att hitta hit). Så kan det gå. Men snyggingen förstår jag mig inte på, och det är inte min grej att inte förstå mig på folk som jag vill förstå mig på så därför får jag väl snart göra något drastiskt åt det.
Sen dog jag, men eftersom en annan persons hjärta höll på att dö fick jag återuppliva mig för att återuppliva henne, sen vart det söndag och min världs snurrade i frossorna av dimma. Men till fjällis skulle jag ändå, för kören skulle sjunga och de ville jag höra. Jag förstår mig inte på folk, händelser, resonemang. Jag blir arg, och när jag inte kan göra något åt ting (vilket jag i 95% av fallen kan), blir jag ledsen. Men jag har världens bästa pappa och han körde hem mig. Sen erbjöd han sig frivilligt att diska mitt diskberg, tvingade iväg mig till tvättstugan och när jag kom tillbaka var min lägenhet röjd. Jag behövde en framtaglig lägenhet. Det var ett fint bönesvar och det gav mig den lilla, lilla, energin och uppmuntran som krävs för att jag ska orka med en ny vfu-dag imorn. 

Låten Prästens lilla kråka borde vara min signaturlåt i maj. Jag gör ting i gott uppsåt men med mindre bra resultat. Linnea vill spela basket: hon spelar basket i urregn och hagel. Linnea behöver bli glad: hon cyklar som en ren färgpalett bestående av grön, röd, blå och gul, folk stirrar oskyligt. Linnea lägger sig i tid: hon kan inte sova på hela natten. Linnea vill förvarna på en jobbtelefonsvarare om att hon har tackat ja till ett annat jobb: hon väcker sin numera exchef 06.15 då denne person tydligen alltid tar med sig jobbtelefonen hem. Linnea är rak och ärlig: orsakar krokodiltårar. Linnea är ute på vfu: hon kan aldrig komma hem innan tidigast 16.10. Små axplock ur en vimsig majvecka.

Alternativ ett har jag tackat ja till och finns på en kvarts cykelavstånd. Hela sommaren. Vuxna. Serviceboende.
Alternativ två är mitt om jag tackar ja och finns på 25 minuters bussreseavstånd. 6 veckors arbete, 2 veckors semester i juli då jag förslagsvis kan besöka england. Korttidsfritids.
Kan jag tacka nej till något som jag har tackat ja till och tacka ja till något som jag behöver pendla till? Jag vet varken in eller ut, mer än vad min magkänsla säger mig.
Jag orkar inte tänka på jobb. Jag måste tänka på min vfu och den börjar imorn.

Jag har en tendens att hamna på bild hos jnytt. Passar på att visa denna bild för om ni känner mig så vet ni att jag känner många fridor. Här är två av dem grann-Frida och freds-Frida. Och alla som heter Frida är fina människor. Dessutom är jag nyfriserad och svettig på bilden, så håll till godo med det.


Andra himla fina saker med helgen var Timo (som SÅG mig) och Salem som fick mitt hjärta att smälta av musikalitet.