primusinterpares

Bra helg. Bra folk. Bra händelser. Angenämt. Livet är gott.  
En helg där otippat både karro och petter ingick. När hände det senast?? Det är liksom old times hardcore. Petter var såklart på innebandy-matchen idag när mais invigde nyhemshallen. Jag säger det igen: Vad är en mais-match utan petter?? Och jag var där med lagets huvudsponsor, min farbror, och det faktum att han kände a l l a spillde över lite glans på mig, inbillade jag mig iaf! Jag tycker om folk som har naturlig pondus. Det är något visst med dem.. (Vilket alla diktaturer och demokratier är bevis på). Jag längtar efter nyhemsveckan. Nyhemshallen ger mig, utöver svett&gympa&testosteron--vibbar, även vibbar av något som bara påminner om amerikanska väckelsemöten, och det vill jag se på riktigt.

Har träffat många tjejer i helgen men en var speciell. En sån tjej som jag skulle bli kär i om jag 1) var kille 2) var lesbisk. Lite spännande sånt där ändå. Vet tre sådana tjejer i jönköping. Vill du ha heta/fina/bra(??) tjejtips? hehe!

Efter många böcker och efter filmen Lady Chatterleys älskare undrar jag varför klassiker är klassiker.. Åt fanders med den filmen. Om du mot all förmodan vill se århundradets mest sensuella film så skippa de första 40 minutrarna, om du vill ha många sexscener se följande 90 minuter, vill du ha det bästa ur filmen kan du se den sista kvarten. Däremot är jag helt förälskad i Beatrix Potter. Lova mig att ni hyr filmen om hennes liv, Så fantastisk! 

Men. En författare som bara vill skriva positiva saker tröttnar man på, så för mig räcker det nu med att konstatera att de 2-3 veckors sociala avbrott jag tog var välbehövliga. Sociala avbrott rekommenderas alltså. Fast bäst mår man ändå av att träffa folk man tycker om. Som ger positiv energi. Det och promenader och livet är gott! 

Uuuh. När  jag gick in på ica idag så stank det såndär söt barndoms hostmedicin. Allvarligt så var det fruktansvärt, jag fick nästan spyreflexerna att fungera vilket är stort för en person som inte kan spy. Jag övervägde att gå till willys istället. (Doftfenomenet måste jag fråga en vän som jobbar där om!). Jag hatar hostmedicin och särskilt sådan som är "draperad" i något sött och sliskigt. Det är likadant när man skulle gå till tandläkarna och flourlacka. Jag hatade banansmaken! Det är faktiskt likadant med mina "du är kvinna och behöver därför extra järn"-tabletter. Varför göra något äckligt äckligare? Nä tacka vet jag genuin flour eller en vanlig alvedon. De smakar som de ska utan att dölja smaken i en käck färg, en käck doft eller en käck och förfärlig smak. Uuuh. Likör och Baileys. O'boy. 
Iaf fick den där avskyvärda doften på ica mig att bli nostalgisk, och eftersom mina plugga på fik-planer blev inställda så har jag riktigt kunna förkovra mig i nostalgin. Läsa saker som man hade glömt eller förträngt. Se saker, foton och inte minst Mullsjö smu:s hemsida.

        
Back to my life.

Jag gick in och kollade scoutlägret Händer-albumet. Inser hur otroligt kluven jag känner mig till allt som har med Mullsjö att göra. Då trodde man att det var en helt normal tonårstid. Lycklig och mest olycklig kärlek, folk och vänner som mådde dåligt, massa kompisgäng (vilka ska jag umgås med denna helg? vela med dåligt samvete), och tryggheten av att befinna sig ofta och mycket inom kyrkans väggar. De väggarna är väl de som jag mest känner att jag skulle vilja slå ner idag. Att jag på något vis hade kunnat åka tillbaka till den tiden och slå på väggarna hårt, och skaka om mig. Det absurda är att jag ärligt talat inte tyckte att jag var insnöad. Jag var ju estet, gick på kulturella evangemang, hade homosexuella vänner, avvikande åsikter, ifrågasatte bibeln och kristendomen, och hade "annorlunda" drömmar. Insnöad,  jag? Icke!
 

Det ännu mer absurda var att när jag började på bibelskola tyckte jag att livet på folkhögskola var en insnöad bubbla, och att friheten var att komma därifrån -gärna hem till mullsjö. Det är nu jag kommer in på avgörande relationer som jag har mött i livet. Jag mötte en Ida där. Jag tror inte att jag fattade vad hon betydde för min frigörelse från de kristna banden. Det är okej att inte tycka, eller tycka som andra -i praktiken. Det är okej att ifrågasätta det mesta som går. Det är okej att ta plats. Per däremot är (o)lyckligt vetande, tror jag, om vad han betydde för att få mig vilja göra en robandsknop av mig och tro.
Så okej slutet gott allting gott. Men precis som en tös, som jag en gång i tiden hade den djupaste respekt för, sa så är det är något med mullsjö som inte får mig att må bra. Än idag. Trots min 96åriga farmor där, ryfors, skuggan, och sjöar. 
Jag undrar hur jag kommer att titta tillbaka på min jönköpingstid. Och jag undrar vad jag gör då. För livet är spännande! Men nu har jag tänkt och bearbetat tillräckligt för denna gång, fast övertygad om att jag måste ändra syn och pespektiv på min tonårstid. Men NU måste jag göra något vettigt för nostalgi är inte vad jag behöver nu. (En liten röst inom mig säger att jag faktiskt har gjort vettiga saker idag, typ städat och pluggat, och inte minst handlat). Nu ska jag läsa antingen svindlande höjder, den oemotståndliga revolutioner eller i taket lyser stjärnorna.
Måste bara kort nämna att Elton John ämnar att förstöra alla Jane Austens romaner, tex stolthet och fördom ska han göra till en rymdfilm där aliens kommer och istället för bröllop i slutet blir det masslakt. Det är K a t a s t r o f mina damer och herrar! Och Elton John av alla! 

Har av någon outgrundlig anledning fått för mig att det är viktigt att systematisera allt.
Jag tror det är skolans fel.
Generellt: Måndag-2, Tisdag-2, Onsdag-4, Torsdag-3, Fredag-4, Lördag-4. Söndag-3.
Bearbetad: Måndag-2, Tisdag-3, Onsdag-4, Torsdag-4, Fredag-3, Fredag-5, Söndag-4.

Har läst en 50 sidor lång artikelseminarium på datorn ikväll. Om mediapedagogik. Där poppade det ibland upp små klokheter. Läste "Skolan ska förbereda oss för livet". Vissa säger att hela livet är en skola. Vidare "När är livet då?". När blir vi vuxna? Det mest intressanta från seminarieartikeln handlar om att å ena handen träder vi in i livet mycket tidigare idag än på 1870talet. Kvinnan fick sin första mens vid 16 års ålder då. På 1970talet vid 13 års ålder. Idag redan vid 12 år (stackars dem). Å andra sidan anses vi idag inte vuxna förrens vi är klara med utbildning, har skaffat familj -vilket blir mycket senare idag än på 1970talet, har egen bostad och har börjat pensionspara och betala på lån, så typ vid 30 år är vi kanske vuxna. Är det då livet börjar? Eller alltså jag fattar inte. Vi kan så mycket idag. Vi kan de rätta möbelklassikerna och modeplaggen, vi vet vad som gäller och vad som är så totalt 1990. Vi kanske kan en ekvation och några språk. Vi vet vem blondinbella är och vi vet vad en cosmopolitan innehåller, men det är inte livet! Jag är alltså liten uppgiven ikväll vad som är livet. Har ingen någon klokhet att delge mig?
Tänk om det kunde vara som på väckelsemötena; Att Jesus ÄR vägen, sanningen och LIVET. Och bara vara nöjd. Tänk på mig, har nästan två år kvar på högskolan och sen förevigt dömd till skolans värld. Om nu sanningen är att skolan ska förbereda för livet, så ska jag se till att mina elever är väl förberedda. Jag ska berömma dem så de känner att de kan omfamna livet. Jag fick beröm idag av min lärare. Hon sa "Bra Linnea, mycket Viktig tanke!". Då kände jag mig nöjd. Däremot fick jag en annan obehaglig "läraren-skäller-ut-mig-inför-hela-klassen"-upplevelse av min gnällgranne idag. Det är mänskligt att glömma. Och förlåta. Allt jag har att säga. Jag säger dessa rader utan bitterhet för jag vet inte bätttre.

Min brist på kamera gör sig påmind. Det riktigt gnater i mig när jag tänker på det. Jag skulle behövt dendär kameran igår. Såg en riktig manlig fullträff, och jag är verkligen inte den som blir helt bragt ur fattningen av män men h a n! Förstå mitt dilemma. Ack. Började med stora ögon, blev till fnitter som blev ett fånleende hela vägen hem. Så min drömman har ljusblå chinos, tandmönstrad jacka, svarta blanka skor, mörkt hår och ganska lång. Fin bil. Till detta kan vi addera, efter fikapausen på hlk och alla pojkvänsredovisningar, att han ska ge mig blommor, spela gitarr för mig på min födelsedag (helst egenskriven låt), ge mig frukost på sängen. Då hade jag behövt dendär kameran! Den obehagliga listan, som inte existerar, blev plötsligt konkretare.
Och ja, jag vet att mannen i mitt liv inte är som jag tror han ska va. 
Och ja, vet ni vad? Alla säger att han dyker upp när man varken letar, känner behov eller vill ha någon. Någon som minns 8 april? För isf kan det vara aktuellt att boka det haha! (nä)

Idag var jag på biblioteket och lånade böcker. Fast först ville apparaten inte låna ut några böcker till mig. Tänka sig, jag hade en skuld.. Fast inte så dyr som systern hade räknat ut i julas, för att visa på mitt ekonomiska oansvar. Vilket inte stämmer. Bara när det gäller bibliotek och boklån. Om jag var biblioteksägare skulle jag inte låna ut böcker till mig. Eller jo, jag höjer deras utlånesiffror och jag betalar väl en timlön nångång ibland. Tillslut sprang jag och elin runt på bibliotekets ostrukturerade barnavdelning och kände oss förvirrade. Fick med mig hur mycket böcker som helst.

Måste säga att jag blir förbannad på (skåne)polisens rasistiska uttalanden. Så himla sjukt och onödigt. Men det är bara ytterligare bekräftelse på vad vi lärarkandidater redan konstaterat, smygrasismen är utbredd. Den är mer hotfull idag än under andra världskriget. Då kunde man skylla på Hitler. Idag är det ett eget val. Vilket bara får mig att känna att jag utbildar mig till världens bästa och viktigaste yrke.  

Jag vill dansa afrikansk dans.

Jag vill gotta mig i schlager. Och ja, ikväll börjar schlagern! Jag kommer kommentera dans, musik, kläder, framträdande och va riktigt obehaglig ifall någon får för sig att börja prata om oväsentliga saker. Schlager är som hockey..!
Nu ska jag gå och göra något gott som både gluten och laktos-mnsk kan äta. Sen får jag drömma vidare om dans och kamera.