primusinterpares

Jag kan numera kalla mig för Andlig coach / Spiritual leader. En helschysst titel. Som jag innehar.

Fakta om att krypa till korset(läs be om ursäkt);
Otrevligt men nödvändigt och sedermera skönt. Oftast.

Så var hajken över och vardagen kallar. Har fått "vila huvudet" eftersom man ändå inte kan göra något där ute. Det är väl därför som det är skönt att vara borta, avskiljd från allt som vi kallar vardag. Helt befriad. Bara scoutliv, ni vet hur det är; ren luft, skog ute i ingenmansland, kyla, blöt snö och lervälling, spårningar(två!), rädsla, trötthet, skratt, ickeexisterande toa, haltande organisation, känsloutbrott, pikar, hängande, eld och rök, djuriska matinsikter, lägerbål, halvtaskig sång, improvisation, funky chicken, bäckmörker, sovljud, social trötthet, kortspel, eldiga diskussioner och personligheter. Sen ett perfekt avslut när vi travade in i fjällstugan klockan tio imorse, trötta, svettiga och rökluktande, och scouternas "det kommer bli så pinsamt" ersattes av ett stolt småfnittrade istället. Scouting har sin charm. Scoutliv är att vara i nuet. Insåg jag nu=).

hm. och bristerna blir uppenbarare. orka jobba på dem.

Vi har väl alla lärt oss nån gång hur totalt värdelöst det är att försöka återberätta något som är roligt. Vi hade tårtbakning med varor-auktion på souterna. Mina scouter ville ropa in varorna till högsta pris på en gång. Dum strategi. Mina scouter ropade in chockladsåsen, denna chockladsås blev huvudperson i vårt tårtdrama. Haha! tårtan bestod i övrigt av marängbottnar, grädde, banan, daim. Ingridienser som faktiskt får en att hoppas på ett bra resultat. Men som sagt...chockladsås! Ingen del av tårtan kom undan den, så heeela tårtan var alldeles grå/brun, förutom toppningen som var en grönslajmig jaguar-signatur.. När jag sedan gick runt för att jämföra tårtan med andras så.. kontenta; man ska aldrig jämföra sig med andra! När sen mina scouter kom ut och såg de andras skämdes de ögonen ur sig, haha! Men, klyschigt men sant, domare josef konstaterade -ärligt- att vår tårta var godast (och fulast) och därmed är det väl insidan som räknas.

Fasligt vad roligt jag har på scouterna ibland, trots att jag hostade upp lungorna idag, men det berodde ju bara på att jag skrattade för mycket. Så jag får skylla mig själv. Och jag inser vilket ta&ge allt är. Ibland undrar jag om det bara är jag bland ledarna som tycker scouterna eller ledargänget är roligt. Men det orkar jag inte bry mig om idag, 

Så jag börjar tillfriskna idag. Jag kan ju tala. Och jag känner att jag skriver för mycket här och nu. Men mina fingrar vill skriva och jag tänker inte hindra dem.

Jag och mina syskon besökte Röhska och stadsmuséumet i gbg. Jag har fruktansvärda minnesbilder på hjärnan och de vägrar släppa taget. Jag mår fysiskt illa av att ha sett det. Förintelsen och hemlöshet var teman. Och jag borde kanske beröras mer av hemlösheten för den beskriver sverige idag, men det enda jag ser för min inre blick är smala skelett vars ben slår samman och hur kropparna slängs ut ur lastbilarna som ett plockepinnspel. Må det aldrig hända igen tänker man men det händer ändå. All den glädje som jag kände över tårtbakandet känns så överflödig, när jag tänker på kropparna, det var ju inte det som var tanken. 

Gör havregrynsgröt på havregryn och mjölk
Gör honungsvatten på honung och kaffe
Kaffeperiod
Jag glömmer bort när man stavar med två konsonanter eller en

Jag är barnvakt åt min bror. Min bror är 15 år. Vad betyder det att han behöver en barnvakt? Fast jag tycker att det är ganska skönt och roligt, om än extremt påfrestande. Men han har fixat mina datahögtalare och det är obetalbart..! Nu läser han kalle anka, vad annars? Är man uppvuxen i min famij så vore det bra konstigt om man inte är förtjust i KA eller bamse. Jag har minsann fått mycket användbar kunskap ifrån de serierna! Och tänk vilka barndomsminnen man har från när pappa/mamma läste för en. Jag hävdar å det bestämda att föräldrar läser för lite för sina barn idag. Tänk på det ni.  

Jag ser upp mot bergen:
varifrån ska jag få hjälp?
Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta,
han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel. 
Herren bevarar dig,
i hans skuga får du vandra,
han går vid din sida.
Solen ska inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont, 
från allt som hotar ditt liv.
Herren ska bevara dig 
i livets alla skiften, 
nu och för evigt.  

Det har vart en bra, intensiv helg. Man skulle kunna se den i tre perspektiv.

Ett som helgen då jag fyllde 22, jaaaaaaa! äntligen lite äldre! Jag känner att kraven på hur man borde vara blir "mindre" ju äldre jag blir. Skönt. Det finns några människor som man ärligt skulle bli ledsen ifall de glömde ens födelsedag. Imorse, på hans födelsedag, fick jag ett grattis-sms, och i det fallet var det absolut bättre sent än aldrig. Jag talar naturligtvis om Alex, så om du har glömt att gratta honom har du två timmar kvar på dig (här skulle det vara skoj om hans nummer stod). Jag har förstått att en gemensam tanke för helgens presenter verkar vara att jag behöver lyxa till det. Omsorgsfullaste presenterna var helt klart rebechas. Mest förvånande var majas, ett hasch-blad-smycke. Haha. Mammas Jonas Gardell-biljetter bäst. Per var roande.     

Två som helgen då jag lärde mig uppskatta att brodera, en mycket trevlig mix av meditation och besatthet.

Tre som helgen då jag insåg att jag känner hyfsat många frikyrko-mnsk i jerusalem(jkpg), om det nu är något att eftersträva?. ja det är det.
Det var ungdomskonferensen smaka & se i Imanuelkyrkan. Jag var där alla helgens kvällar, plus idag på gtj, och i min ålder så kan man faktiskt ärligt säga att man är där för predikanterna. Jag tycker det är ack så fascinerande med homiletik. Tycker det är intressant att se hur predikanterna uttrycker sig och formulerar sig, "oavsett" om budskapet suger eller inte. Niklas Piensoho var där, och även om predikan inte tilltalade just mig, så är han en mycket bra predikant. Linda Danielsson predikade igår och jag börjar tro att jag har något emot kvinnliga predikanter. Hade svårt att hålla med maja och en emanuel(som jag äntligen(? men det är en annan historia) fick träffa) i deras dämpade och djupa jubelrop. Idag var det Jacob Hallström och den predikan var precis vad jag behövde höra, det var som om han predikade mina tankar. och då ska man självklart gå fram och tacka=). Kanske svårt att förstå min tjusning i predikningar. Jag behövde den andligheten.
Men alltså dessa människor som jag uppenbarligen känner eller har något slags samröre med.. Jag visste knappt att de fanns. Typ. Men de finns och det är roligt. 
Nu är jag rejält trött i huvudet, och jag märker på kroppens reaktioner att den behöver sova. Men jag har inte pluggat och jag vet inte när jag ska ta mig tid till det, det gör mig stressad. Men tid ska jag väl finna nångång imorn mellan elinfrukost och scouterna, perfekt! Nemas problemas. 


*Per citat