primusinterpares

Jag vet inte vad jag ska göra med denna förbenade känsla av frustration. Jag blir ofta frustrerad och jag undrar vad det tyder på. Allmän utmattning kanske? Ska påbörja min fjärde praktikvecka men är inget utvilad. Det beror inte på att jag vart ute och ränt på nattens gator, för det har jag inte orkat. Det är sådär så man bara vill springa och skrika och gömma sig långt bort i en god väns närhet och lyssnande och tröstande omsorg. Dricka lite vin och få flumma ur. Skratta långa natten åt meningslösa ting. Tar detta aldrig slut?? Är vila ett ord och tillstånd som aldrig mer ska drabba mig? Är frustration ett tillstånd som är mig evigt dömt? Frustration på första advent. Jag gick till kyrkan idag med förhoppningar om ett glädjerus. Advent betyder ju ankomst. Nu ringer jag mamma.   

"Om du vill dansa med han, och du med henne, så kan ni väl dansa på nästa disco?
Men förra var ju Gambiadiscot..!
Det kommer väl fler?
Ja, nästa termin..
Dåså."

Ibland smälter man ju. Tänk om jag gick i ettan och var jättekär. Då kunde jag springa fram och tillbaka till hans bänk konstant, irritera läraren som ändock inte kan bli arg i kärlekens namn, jag kunde leka med dig på fritids efter skolan. Jag kunde jaga dig på rasterna. Jag kunde ge dig komplimanger om vilken snygg pappa du har och hur söt du är. Jag kunde viska bakom din rygg, jag kunde börja gråta inför fröken och skylla allt på dig. Allt för att få lite mer tid med dig. Jag kunde glida med i den fnittriga atmosfären med dig utan att veta vad jag håller på med. A och A förgyller mina dagar!
En annan A skulle jag kunna tänka mig adoptera in i min elevskarafamilj. Hon är så himla söt på ett klurgulligt sätt. Som en säl. Att hon skulle bli mitt adoptionsoffer är otippat, då hon i början var anonym.    

Det är snö ute, det är kallt och det knarrar under skorna.

Vinterdepression - Du faller tillbaka i ett gammalt reprismönster. Kan innebära psykiskt, fysiskt, hjärta och smärta, hjärna, umgänge etc. Du fattar inte Varför eller Hur.  

Trevligt sällskap. De rätta svaren. Bra händelseförlopp.

Sammanfattning av veckan;
Pinsamt. Inte bara skratta åt linnea för hon gulligt skäms utan folk skrattar åt det för att det är pinsamt på riktigt.
Har lurat 50 sjuåringar att jag inte var tomten. Ond jag är.  
Övervunnit 10 år av rädsla.
Kort helg. Vem har bestämt att helgen ska vara kort?? 
Inte laggat middag hemma själv på hela veckan.
Nästan hälsat på en person. O'la'la! 
Lever i en kodad värld.
Ut och fiska flickor små! 
Och, ni, skaffa inte för många vänner. Jag har väl ett i-landsproblem. Vänner här, där och lite överallt. Men var är mitt the gang? Ett storstadsproblem? Så egentligen borde jag väl sluta lära känna folk och försöka smida ihop folk. Men tråkigt!
Idag är jag glad för bm och carro. Väldigt glad. De säger och gör lika konstiga saker som jag. Just pga mina konstiga uttalanden vågar jag heller inte prata med en längre. Det har aldrig hänt innan.

Jag känner mig faktiskt väldigt glad just nu. 

Att elever kan vara så gulliga. Hur värjer man sig mot denna gullighet? va?? Alltså de är ju sååå naiva och söta. Fortfarande inte min grej med deras ålder, men ack. Åh. Någon som är uppenbart nedkärad, någon som är uppenbart irriterande, någon som är uppenbart i behov av min hjälp, någon som är uppenbart lärarnas favoritelev. 

Nu sitter jag och planerar inför morgondagens uppstartande av julkalendertemat. Problemet som blev är att min compadre är sjuk så istället får jag sjukt mycket att göra. Jag ska smyga in som nisse, leta efter min faktiska tomteverkstad, läsa en dikt, ta upp lite presenter så de blir lite nyfikna, hitta en "önskelista" och berätta vad som ska hända. Det kommer säkert gå bra. Att tysta 60 elever, få dem att lyssna, bli intresserade och förstå, samt ha fem andra lärares ögon på mig, det finns ingen anledning till oro.
Förutom för mitt planerande då. Jag sitter här och planerar. P l a n e r a r. Vadå planerar? Typ så. 

Tycker faktiskt att jag har gjort mitt för dagen. Har besökt två bibliotek i jakt på den perfekta sagan som inte finns. Haft utvecklingssamtal.Tagit fel buss uppenbart. Handlat. Vilket betyder att jag kom hem ca 12 timmar efter att jag gick upp i morse. Kollat på ugly Betty. Snackat med far. Ätit. Och nu då försöker jag sätta ihop de planeringsfragment som jag har i hjärnan. Har insett att lärare planerar ständigt. När du samtalar, sitter på toa, äter, läser, duschar, sover, undervisar. Det enda tillfället då du inte planerar är nog när du borde planera. Det är sjukligt. 
Och allt jag vill är sova i mitt täcke som inte är lika varmt som den första veckan. Okej, jag är märkligt sugen på skidåkning också. Tror det snöade innan idag.   

Ständigt detta facebook. Där kan man få veta saker som man tycker att man borde få veta på ett annat sätt. Typ att vänner eventuellt kan ha förlovat sig. Medans man väntar på att vännen ifråga ska ge ett livstecken tillbaka skämtar man lite med en annan vän. Ständigt detta msn. Visningsbilden visar två händer med förlovningsringar. Denna timme var mycket märklig. Sen blev man glad och chockad i ett slags rus.
Sen fortsatte veckan i svenssonanda. Var på syjunta och broderade och slöjdade, skrev av ett pepparkakschockladmos och ett bröd-recept ur en lantlivstidning, samt beundrade de fem kakelugnarna/öppna spisarna som familjen Gard har i sin gårdslänga.. 
Lekte sedan även parkväll, ja förutom att ett par var minus, dvs mitt par. Fattar inte att jag fortfarande tänker på det som en parkväll. Borde kallas en kväll i goda vänners lag.
Jag frågade maja, mamma, maja, ida, lisa, kajsa, helén om jag var gammal. Min syster Maja har en tendens att ge de rätta svaren när det gäller det. Mamma svarar nej tvärsnabbt utan minsta tvekan. Maja säger att vi ska vara som systrarna i stolthet och fördom. Ida säger att jag vill ändå inte vara en del av det ännu. Lisa ger dejtförslag. Kajsa ger mig klyschorna som jag ber om. Helén och jag är fjantiga. 

Jag fick ett konkret tips av elin ikväll. Jag borde bjuda in hetingar till att bli scoutledare, som första raggningsrepliken, sen kommer massa bra tillfällen till ett move (haha kan inte förklaras om man inte vet mina hm tendenser) under hajk, läger etc! Eller så kunde jag byta till imanuelkyrkans kår, där finns två bra kap. Sluta som scoutledare kan annars vara ett alternativ, för då kommer jag vara förlovad efter 11 måndader, likt en av de förlovade.. Här borde jag ha en liten smiley så alla fattar att detta är sagt med ironisk självdistans. Faktum är dock att jag lever i ett sådant sammanhang nu, med mycket förlovningar, par, kärlek, tankar på framtiden. Hela världen går i svenssonriktningen. Om du inte gillar det så får du försöka ändå eller finna ett nytt sammanhang.   

Igår hade min kör konsert i fjällis och om vi bortser från min molande trötthetshuvudvärk och andra dåliga förutsättningar var det... helt underbart. Vi var kanske 40 personer i kören, massa mickar, och kyrkan var fullsatt. När jag kollade ut såg jag flera personer som jag kände trots att jag trodde att jag skulle vara helt själv där. Längst fram satt sånna där typiska frikyrkomänniskor i stora linnen och stora glasögon och diggade loss. Det var kul. Det var en stor, befriande, glädje i kören. Något av en premiärkänsla. 

Imorn är det dax för min andra praktikvecka och det något sämre är att jag redan räknar ner till slutet. Så kul är det inte med praktik, faktiskt. (Oh no! She sad it. O yes I did). Men jag måste fortsätta inbilla mig det positiva i minst två veckor till, sen kan jag börja räkna ner på riktigt. Om jag vill det då. Då kanske det har blivit helt fantastiskt.

Har börjat min praktik i en etta. Barnen är för små! De stoppar gafflar och klistrar i håret. De är osjälvständiga och behöver övertydlighet. De kan ju inte ens läsa. Visst finns det härliga saker med barn i denna ålder. De lyssnar, tycker skola är kul, älskar arbetsscheman, och har nära till sina känslor. Men nej tack, de är inte min grej. Synd att man inte kan läsa till 4-9-lärare lägre.. Synd att jag ska ha praktik i fem veckor i fel årskurs. Men populär blir man.
Idag har de fått lära sig skriva 5 på rätt sätt 104+x  gånger, helt absurdt. Jag har svårt för att gå runt och rätta dem, säga "Det där får du göra om. Denna gång börjar du med strecket snett, låter magen gå ut ända till kanten, slå i botten och upp lite. Sätt sen på kepsen rakt.". Syntetiskt är vad det är. Min handledare försöker få mig att inse vikten av denna sorts undervisning. Jag tycker det känns fjantigt.
Har fö funnit hennes alkilleshäl, känns fint det och jag kommer därför bli godkänd på praktiken (oj att utmana ödet är aldrig bra). Hon är kristen - jag med, vi har folk gemensamt, tex otippade casservik, och örebro. Mycket märkligt vad världen är liten.

Det är vinter nu och jag vet det för att vintertid innebär tiden då jag fryser konstant. Ända in i märgen. Brukar vara så här från november till maj. Skållheta duschar, onaturligt mycket te, halsduk och vantar inomhus är min melodi. Om jag fick välja mellan att dö varm eller kall skulle jag lätt välja en varm död. 
  
Jag är tröttast. Därför kan det verka som om jag är osocial, kinkig och otrevlig nu. Jag går upp tidigt och hinner inte ha ett liv jämte skolan (fast försöka går ju). Ska det vara så? Men om du har tid för liv kan du gå på fjällgospels konsert på lördag kl.19 i fjällis.    
 
Nu ska jag förbereda en bildektion om Isa Lisa Igelkott. Låter det inte extremt inspirerande?  

Idag har jag fått omtalat för mig att människan är lat av naturen och en banger av naturen. Det är bara en ursäkt. Jag får krupp. För jag är en människa som vill att det ska hända saker. Jag kan inte gräva in mig i mitt täcke för att det är mörkt ute, okej att jag vill men jag kan inte. Liksom ett liv. Alla vi som inte är bangers finner denna lathet synnerligen sjukligt frustrerande. Får väl lägga ut mina nät på andra sidan.

En kan diska
En kan städa
En kan laga middag
En kan laga efterrrätt
En kan diska igen
En kan göra iordning sig
En kan ta emot gästerna
En kan prata och socialisera med gäster
En kan prata med de gäster som den andra inte pratar med
En kan diska
En kan torka disken
En kan massera ryggen
En kan säga uppmuntrande ord

Och det var spontankalas med Chili con carne och Banuffepaj och det var Vänner.
Två citat "Och det är nya människor på dina fester varje gång" vilket jag tar som en komplimang, samt "Men Linnea, du känner ju Faktiskt inga singelkillar" vilket är det jag säger men det är inte helt sant, det är mer varför är alla killar upptagna eller ointressanta?
För varje fest som jag har inser jag hur mycket jag längtar efter att ha en STOR fest (alltså mer än 15, mer än 30). Där ska alla människor som betyder något för mig, på ett positivt sätt, vara. Nu är jag trött. Sov fyra-fem timmar. Diskade två timmar med Pernilla innan vi somnade. Smart att diska innan morgondagen alltså. Hett tips.

låt som beskrev mitt liv skulle den vara; Aldrig nöjd
färg som beskrev mitt liv; Röd för en färgblind

Tips till alla lärare; Om du ska ha fjäskbarn -skaffa ett som gör sitt jobb och fjäskar järnet för dig. Inte jag. Men iom att det känns som om min lärare hyser stor omsorg för mig så funderar jag på hur man sköter ett sånt förtroende bäst. Besökte henne tidigare idag och jag vet aldrig, ska man förbli personlig eller bli privat eller ingetdera? Problemet är att jag förstår mig på henne. Vi skulle kunna klicka. Av alla motsägelsefulla ting här i världen. 
Förresten; Jag är godkänd.  

Jag älskar att fylla år!! Är riktigt härligt förtjust i det. Känslan av att det är min dag idag är så go. Har heller inte drabbats av någon "åh nej jag bli äldre och snart är jag gammal och trillar av pinnen och ingen vill ha mig"-ångest. Ännu? Det fanns ett tag, typ gymnasieåldern då det bara var så tråååkigt att fylla år (vilket oftast bottnade sig i att man inte fick rätt presenter, och så var man tvungen att vara trevlig mot massa släkt och folk), men nu alltså!! Jag skulle kunna fylla år varje dag! (eller inte).
Jag älskar mitt nya varma täcke vilket gjorde att jag för första gången på en lång, lång tid vaknade upp skönt varm. Jag älskar min nya takhallslampa med sitt starka varma ljus vilket gör att jag mår så psykiskt mycket bättre. Jag älskar mina nya stövlar, de är snygga och dyra.. Däremot älskar jag inte mammas "skaskojatilldet/honkanjugilladeteftersomdenäruddaochinteallshennesstil" -present i form av en prinsessblekrosa med silvertrådar i bästa åldriga lyxstil med silverkulor -toalettväska. Tillåt mig använda ordet tjejig i sin sämsta klang. Jag jobbar på att tycka det är roligt nånstans. Skrattar dock lite åt bilden i huvudet på henne när hon köper den, hon måste ha tyckt att hon var så rolig! Aaaaah glad är jag idag trots tentaplugg inför morgondagen och b-uppsatsen tills fredag. Glad är jag för alla som grattat mig och vart så härliga!! Tack! 

Förresten, är det bara jag som är rädd varje natt innan man fyller år och tänker "alla kommer glömma bort att det är min födelsedag imorn. Ingen kommer uppmärksamma detta"? Tänk vad motbevisad man ändå blir varje år!  

Vissa helger är det mer tråkigt att bo i samma stad som ens föräldrar. Typ denna. Alla andra med föräldrar på annan ort åker hem denna helg. Jag vill också kunna åka hem! Sätta mig på den långa bussresan och sen bli bortskämd väl hemma. Kunna koppla bort allting annat. Bara vara med familjen. Sen må det vara så att jag verkligen hatade att åka buss uppsala-jönköping.
Annars är det inte speciellt farligt att bo i samma stad eftersom vi bor i helt olika stadsdelar och vi umgås inte i samma kretsar. Utom kyrkan då men att faktiskt träffa på dem där är oftast ganska skönt och trevligt. De vet vad jag pratar om, de ser vad jag pratar om, de uppmuntrar mig. Hör ni mitt vuxna, mogna resonerande? 
Idag ska jag faktiskt åka hem. Jag ska åka till ängarna, skogarna och isarna som doftar hemma. Jag ska gå och mysa på kyrkogården hos min morfar, mormor och morbror. Jomenvisst Nybo Babe!