Sjuttioelva anledningar att ha fest

Hawaii, hippie, flowerpower, 1921-tal, balett, burlesk, muslimskt, tyskt, afrikansk stam, kostymdrama, indian, marint, politiker, konst, rosa moln, ernst kirchsteiger, pensionärsjävlar, franskt, 2030, börsmäklare, politiskt inkorrekt, superhjältar som inte finns, sjukhus, favoritperson i favoritfilm, ondska, saker du inte vill möta en mörk kväll, favoritperson, gnagare, bröllop, husmor, synd, rymd, högtider, grekland, antiken, vampyr, festival, orientaliskt, maskiner, judiskt, hinduiskt, maffia, mickael jacksson, hunk, gipsi, naket, sj, portvaktare, japan, olympiskt, norskt, folklore, tonår, pingla, svartvitt, nervöst, hemlig kompis, queen, queer, kungligt, frihetskämpar, militärt, frikyrko, heltigt, vatikanen, emo, sex drugs and rock'n'roll, vitt, fyrtioåringar, glamour, så ses vi bara en gång till, karikatyr, kubistiskt, motown, cocktail.

En Nybopåsk


Den här boken satt systern och läste hela påsk. Försökte läsa lite över axeln men hennes bok var värre än min. Jag läser Igelkottens elegans och i motsats till vad alla påstår tycker jag att den är riktigt fruktansvärt seg, om än en väldigt fin titel.

Påsk på bibliska


Dog Jesus för att överbringa ett sund mellan oss och synden? Eller dog han för att vi skulle slippa känna oss ensamma i vårt eget lidande? Jesus har känt varenda deppig känsla. Och varenda känsla av glädjeryck och åtrå. Påskens kontenta är att han Jesus är vägen, sanningen och livet. 

Londonsöndag



Söndagar innebär ofta i kristna sammanhang att man går på gudstjänst. Så gjorde vi. Vi gick till
Christ Church som är en typisk frikyrka, som en blandning av Missionskyrkan, Pingstkyrkan och EFK. Vi möttes av ett stort akvarium och en gudstjänstlokal som påminde om en teater. Pastorn pratade om hur man ber. Han ansåg att hur Gud svarar på dina böner beror på vad du utgår ifrån när du ber. Du ber fel om du inte ber från ditt hjärta. Eller var det hjärnan? Mycket komplicerande blir detta om man tänker för mycket. Äh, be, bara be! 
 

I kyrkan skulle vi ha ett seminarium med denna trio, lett av framförallt en Johan. Han pratade på engelska, fast han var svensk, om leadership. Han menade att alla som älskade Jesus kunde bli ledare i kyrkan. Jag håller inte med honom. Även de som inte älskar Jesus kan bli ledare i en kyrka. Han menade vidare att de ting som du är rädd för och de ting som gör dig arg, förbannad och upprörd är där du bör engagera dig. Han tex ogillar att prata inför smågrupper och därför gör han det antagligen för att han har kloka saker att säga. Han var lite rolig för han var så arg på så mycket i kyrkans värld. Som jag.


Utanför pågick London Marathon. Något distraherande. Jag och Linnea satt och längtade efter en joggingrunda, men det hanns inte med någon mer än fredagens morgonrunda i Hyde Park. Här kommer världens bästa bild:

<3

Hit, hit och hit? Vart? En huvudgata, en "sexy street" bakom Beyond Retro, och en mysig park där jag fick ett regissörryck och då kan ingen protestera. En sak som är säker är att vi bjöd folket där på många skratt.





Och det var allt från London!
Fast det var inte riktigt sant. Sen var det kväll och natt och hela tjugotremannagänget åt middag på en urdyr indisk restaurang. Nu är det slut! Fast nä det var inte heller sant. Det är bara kamerabatterier som tar slut. London tar aldrig slut.

The tube med Iris

Jag älskar mitt fasta objektiv. Det ger så mycket mer känsla, ljus och djup i bilderna än mitt standardzoomobjektiv. Det blir också mycket roligare att fotografera då! 

Londonlördag

Idag hörde jag på nyheterna att det är väldigt lönsamt att åka till London just nu för pundet är för första gången på väldigt länge värt mindre än tio kronor. Ja, mycket kändes hyfsat billigt. I alla fall så pass att man kunde fynda.
Dag två var det storguidning av London. Jag och Moa har ju varit i London tidigare så vi valde att bara följa med till Towern. Där fanns två fantastiska tanter som påminner mig om om en telefonreklam.
 







Sen blev det väldigt extremt bråttom. Att påstå att vårat lilla Londonäventyr kom nu är ingen underdrift. Istället för två linjebyten insåg vi en kvart försenade att våra färdplaner hade blivit inställda. Rosa och gröna linjen var helt inställda de sista tre hållplatserna till Upton park där vi skulle möta en del av gruppen. I upton Park skulle vi på fotbollsmatch mellan West Ham och Aston Villa. Moa hade magkramp och jag satt och skrattade och blev stressad. Så alltså fyra tubebyten, strunta i en halvtimmeslång ersättningsbusskö, springa till taxistället och inse att vi inte blir insläppta på matchen om vi inte hinner innan första halvlek är slut. Klockan tre började matchen, trettiofyra minuter in i matchen står vi utanför arenan och John kommer nedspringande med biljetterna. Vi hann. Resan tog nittio minuter. 










Lördagen var nog den tröttaste dagen, natten kom, vi gick in på en bar, gick ut och så var dagen slut!

Fräkniga fröknar glassar

Tisdagar är sociala dagen. Vårens första glass:


Fräknarna sitter där de ska!
Ps. Bara så att du vet var du hörde det först. Vi ÄR framtidens superpedagoger. Kanske nära dig.

Londonfredag

Jag åkte tillsammans med tjugotvå andra till London på inspirationsresa med min församling Fjällstugan. Resan var tänkt för ledare i SMU men det var inte bara ledare som åkte med, utan även vanligt folk som ville bli inspirerade och som ville till finaste London. 
På fredagen besökte vi Holy Trinity Brompton, kyrkan där de startade Alpha som innebär undervisning och diskussioner (ungefär). HTB är en enormt stor och på många sätt framgångsrik kyrka. Spännande att höra hur de jobbar. De har en dag, onsdagar, som bara ägnas åt Alpha och inget annat planeras överhuvudtaget i församlingen då. De har även många andra kurser som Hur du tar dig ur missbruk, en depressionskurs, före äktenskap och efter äktenskapskurser och många fler. Allt för att möta de olika behov som finns. 


Det planerades bröllop senare samma dag där, så vi passade på att viga Frida och Emmie. Vigselförättare vad Daniel, ett litet triangeldrama. Frida mötte alltså upp oss direkt från Tel Aviv. Frida är så fin och gjorde mitt hjärta glatt.
 

Efter HBT åkte vi ut till Notting Hill, där Linneas plånbok blev stulen och den blå dörren var övermålad. Men vi hittade ett mysigt vitt café på en innegård som hette Charlie´s. Ändå. Lite sordi på humöret likväl. Så håll vakt om era väskor. Jag rekommenderar alltid stora djupa påsar som inte tjuvarna kan komma intill i. Det vill säga om de inte har knivar.  


Jag beställde sån här mat:

Önskar att jag hade beställt sån här:

Sen var det dax att åka till Catholic Worker Farm i Rickmansworth, fyrtiofem minuters tåg från centrala London. CWF är en gård där de tar emot flyktingkvinnor som söker asyl i England. De brittiska lagarna rörande asylsökande verkar vara himla knepiga och begränsande.
På gården odlar de sin egen mat. CWF är inte speciellt rika utan lever på de gåvor som den kan få in. Förutom de asylsökande bor även Scott och Maria där med sin familj. Det är rätt fantastiskt att tänka på hur generösa, omtänksamma, modiga och kärleksfulla man måste vara för att kunna leva som de. De lever rätt radikalt. Scott har blivit arresterad ett antal gånger för sina aktiviteter. Det är han som säger att vi måste put our body on the line. Det räcker inte med fina ord när man ser vad som händer i världen. Vi har ett ansvar.
Här berättar volontärerna Herman och Miriam om deras kompostsystem. De vill ju ta hand om Guds skapelse på alla sätt. De hade typ sju olika sorters komposter. De söker volontärer, sök vet ja! Läs mer på deras hemsida.

Det var fantastiskt väder där. Äppelträden blommade, jag var trött. Linnea och Frida var lika trötta och vi skrattade så vi kissade ner oss nästan. Mycket oartigt men det gick inte att stoppa. Allt var så allvarligt och tungt och skratten behövde få komma fram.


CWF bjöd tjugotre personer på kärlek, radikala omskakande tankar och mat.
Vi avslutade med ett lägerbål. Vi sjöng att they need to get in a campmood, om small frogs och om that we are playning instruments. Like midsommer.

Sen åkte vi hem till vårat Astor's hyde park hostel precis vid Hyde Park. Jag dog av magknipp och trötta lungor, mungipor och torra ögon.  

Det här med religiösa låtar är inte min grej men Lord, I need you

Lord I come, I confess
Bowing here I find my rest
Without You I fall apart
You're the one that guides my heart

Lord, I need You, oh I need You
Every hour I need You
My one defense, my righteousness
Oh God, how I need You

Where sin runs deep, Your grace is more
Where grace is found is where You are
And where You are Lord I am free
Holiness is Christ in me
Yes where You are Lord I am free
Holiness is Christ in me

So teach my song to rise to You
When temptation comes my way
And when I cannot stand I'll fall on You
Jesus You're my hope and stay
And when I cannot stand I'll fall on You
Jesus You're my hope and stay

Låt

Londonklokheten

Vad fruktar du och gör dig mest rädd? Vad gör dig mest förbannad? Där har du ditt hjärta. Vännen. You need to put yourself on the line.

Såhär ser frikyrkliga ut (in the tro-zoo)

Vi hade en lära känna nya människor-gemenskapsgrej på Hemma ikväll. Jag gillar att de agerar snabbt på förra mötet då flera röster hördes om att det kan vara svårt att känna sig hemma i Sveriges Jerusalems kyrkor. Tipptopp. Vi blev utplacerade i grupper med folk vi inte kände och kände, och fick diskutera viktiga och oviktiga saker. Exempel på frågor vi diskuterade var Vad är det som ger dig flow i livet? Att bli berörd av det vackra i livet, slott och museeum brukar kunna tillfredställa den kvoten. Berätta om din första stora kärlek. Jan Vermeer von Delft väckte min stora kärlek till den stora konsten. Vad gör du om någon säger till dig att den vill bli kristen. Frågar kanske är du säker på det där?
Min kamera är mångas leksak och så här blir det när Isak till 5/6 lekte med den:


Fika på fabriken

Den här stan är väldigt duktig på att uppbringa nya fik. Matvarufabriken besöktes på tisdagen och jag tror jag gillar det. Det är väldigt rymligt och akustiskt, vilket tyvärr även barnskrik trivs i. Vad som inte var fel: Tegel, sällskapet, luftigt, maten (kolla fikon&honungpizzan liksom), lamporna, de stickade pelarna och inte minst, vilket jag tar som ett tecken, Londonkartan i bakgrunden!


Finast?

Vad: Pojkar som går i trean och ska börja fyran. 
Motivering: De tror-sig-veta-allt-och-kunna-bli-allt-fortfarande-på-ett-charmigt-vis, svär för att det låter tufft fast de inte riktigt vet vad de säger, rappar halvtafatt i engelska låtar fulla med sex on the beach, de fattar ironi, kan argumentera, suckar åt sina yngre kamrater, de längtar, är fruktansvärt jobbiga och egocentriska och söta.
Betyg: 8. 

Helga vilodagen

Gudstjänstdag. Eller som min far som ledde dagens gudstjänst med bravur skulle säga: Det finns några saker i livet som ska firas nämligen jämna eller fina årsdagar samt att fira gudstjänst och det kan man göra varje söndag.
-Hej! Har du haft en bra torsdag? Jag fick den där D utpekad för mig igår. Jag tror du har missuppfattat begreppet hunk.
-Ha ha!! Där ser man.. Jag tänkte att en lång, mörk, rätt så snygg brandman skulle kvala in på den listan. Vad innefattar begreppet för dig då? 
Så vadå? Jag försökte fånga D på bild idag, helt omisstänksamt bland hundra andra på en knökad balkong, denna D som börjar på bokstaven D som i Diskussioner som i Diskussioner som alla vet om. Ska berätta för D att idag var en klar förbättring. På min hunklista står ajajaj vid för många hårprodukter.
 


Efter gudstjänsten var det församlingsmöte. Det bestämdes att ungdomsledaren Moa ska anställas i ett år till och det mina damer och herrar är en BRA sak. Sen ska vi anställa en församlingsmusiker. Undra när tiden är kommen för en församlingskonstpedagog? Efter det åkte ett rörigt gäng ut till vattenledningsparken. 






Vi måste röra på våra ändor! Så jag sprang längre än nånsin tidigare. I år. Nu är helgen slut och jobbet tar vid imorn. Är alldeles för glad för att få jobbångest än så länge. Men måndagar+jobb är alltid en sann ekvation som slutar på ett sätt. Eller säg mig har jag fel? Nu räknar jag ner till London baby.

Non-stop-picknick

Lördagen spenderades i Linneas trädgård som finns i Jönköpings mest classy område. Husen omkring är helt galet stora och så är även priserna. Det är en njutning bara titta på husen, men att ha picknick i en sån trädgård är extrafint. Jonas, Johannes, Anna-Sara, Linda, Jonatan och Emma var där. Och Karin!



Linnea och Rasmus snackade fotografi. Ty se Rasmus är fotograf. Linnea har blivit tillfrågad om att fota på ett bröllop. Att påstå att mycket kretsar kring foto just nu är ingen underdrift. Allt är fotografi!

Jag och Karin gjorde en kaninstory apropå att det är snart påst och påskharen kommer och.. ja gör vadå? Den får ni se en annan gång!


AnnaSara gjorde kompisband, fast inte till alla! Vad är det för stil?
Efter en ljuvlig dag ute blev det tid att gå in. Vi bidrog alla på olika sätt till kvällens underhållning. Jonas spelade kort.


AS, Karin och Sara stod för musiken! Jonatan, Linnea och jag stod för matlagning. Eller snarare jag och Sara gjorde ett bikarbonatsbröd i ett rysligt ickenjutningsbart tempo men gott likväl!  


Sen dog min kamera och det var ju himla synd för nu utspelar sig en rad roliga scener med alla möjliga partytricks! Viktunga, blomtunga, tunga på näsa, bolma rökringar, slå ner tändsticksask med näsa och så fortsatte kvällen i det eviga enda tills jag fick vårens första cykelskjuts hem, aj idag men åh för igår!

Det kallas lägerbål

Sånt där jag gör på torsdagar.



Gårdagens och dagens absurda verklighet

Inspirerad av dagens Christer som var fantastiskt roligt (skrattrecension=jag skrattade muntert i löpspåret efteråt) skriver jag dessa rader.
När jag var liten trodde jag att det växte upp träd i magen om man svalde fruktkärnor. Någonstans på vägen blev jag fruktoman och orkade tillslut inte spotta ur alla kärnor, så tillslut svalde jag alla kärnor istället och se! Det har inte vuxit upp ett enda fruktträd.
När jag var liten trodde jag att tuggummin var onyttiga kemikalier som inte naturen kunde bryta ner, och inte heller mina tarmar eller magsyror kunde bryta ner dessa. Om man svalde tuggummina la de sig därför på hög i magen. Jag antar att det växte ett tuggummiberg i min mage. Jag sväljer fortfarande inte tuggummin.
När jag var liten räknade jag alltid trappstegen i vårat hus. De skulle bara vara 17 men beroende på om man gick upp eller ner så kunde det bli fel. Sen dess har jag räknat stegen mer och mer tillexempel vet jag hur många steg det är från busshållplatsen till mina föräldrar, från mig till Fjällstugan, från konsum till en kompis. Jag räknar alltid trappstegen i mitt lägenhetshus. Jag har utvecklat detta till en talang, jag kan räkna stegen och prata med sällskap samtidigt. Jag borde verkligen skaffa en stegräknare.
I den nya skollagen är det förbjudet för elever att bli kränkta av varandra samt av deras lärare. Lärare däremot kan bli hur kränkta som helst för det "ingår i jobbet. Alla kan inte gilla ditt jobb hela tiden. Det är samma sak för politiker, poliser och jurister. Jag får skäll hela tiden, att jag sitter på min feta röv för en fet skattelön." (Skoljurist). Javisst men jag kan väl ta mycket skit bara jag har mycket i lön. Skit borde man få löneprovision för.

Strawberryfield

Ibland känns livet typ så här. Nothing to get hang about. Men allt knuffas och det är svårt att passa i ramen, ge mig energi, tid, någon. För annars får jag overkliga utomkroppskänslor.

En nyckelpiga som äter under mina naglar måste hålla med. Overkligt. 

Nothing is real men jag är ändå oändligt stolt över det och funderar på om det verkligen är min verklighet.

Kulturäventyr i huvudstan

Oberoende av varandra såg jag och Linnea varsitt reportage på morgontv. Jag såg ett om utställningen Lust & Last, och Linnea ett om Albert Watson. Nästa gång vi möttes sa båda i munnen på varandra "Vi måste till Stockholm, jag har en utställning vi måste se!" Någon dag senare var allt bokat.
Först besökt vi Nationalmuseet och den kritiserade och uppmärksammade utställningen Lust & Last, eller Skam & Skuld som Linnea senare döpte om den till.

Tanken bakom utställningen borde vara god, men jag har nog aldrig sett en mer splittrad utställning. Naken hud har jag inget emot, tvärtom, men när man liksom inte fattar varför och vad som är själva poängen med att de visar ännu mer naket eller en kvinna som onanerar i skogen så faller tanken. Jag kände mig ganska liten och jag skämdes å alla mäns vägnar. Utställningens byggde på ett väldigt homogent maskulint perspektiv. Det var en strid ström av folk dit men ta mitt råd och gå inte dit.

Som tur är har Nationalmuseet mycket annan konst, tack och lov för den franska avdelningen och designavdelningen. Där hittade vi konst som gjorde oss glada.

Sedan mötte jag och Linnea upp Vivecka för att gå till Fotografiska museet. Ååh jag tror jag älskar det museet. Har inte många bilder därifrån eftersom museet distraherar mig från att i besvikelse börja fotografera. Nu hade de utställningar om/av Albert Watson, Sarah Moon, samt en om folkmorden och de fasansfulla konsekvenserna av det i Rwanda (Intended Consequences). När jag gick ut från Fotografiska ville jag spy. Spy och jubla.  


Efter Fotografiska mötte vi upp vår generösa värd Matilda. Tanken var att vi skulle ut och äta och sedan gå till magic bar som jag hade fått rekommenderat och sedan slänga i oss massa godis. Inget av det gick speciellt bra eftersom vi mådde dåligt av Rwanda. Skulle kunna gnälla på Rwanda men seriöst fruktansvärda människor, öden, makt, rädsla, jag kollar gärna på film i sängen.


RSS 2.0