Londonlördag
Idag hörde jag på nyheterna att det är väldigt lönsamt att åka till London just nu för pundet är för första gången på väldigt länge värt mindre än tio kronor. Ja, mycket kändes hyfsat billigt. I alla fall så pass att man kunde fynda.
Dag två var det storguidning av London. Jag och Moa har ju varit i London tidigare så vi valde att bara följa med till Towern. Där fanns två fantastiska tanter som påminner mig om om en telefonreklam.
Sen blev det väldigt extremt bråttom. Att påstå att vårat lilla Londonäventyr kom nu är ingen underdrift. Istället för två linjebyten insåg vi en kvart försenade att våra färdplaner hade blivit inställda. Rosa och gröna linjen var helt inställda de sista tre hållplatserna till Upton park där vi skulle möta en del av gruppen. I upton Park skulle vi på fotbollsmatch mellan West Ham och Aston Villa. Moa hade magkramp och jag satt och skrattade och blev stressad. Så alltså fyra tubebyten, strunta i en halvtimmeslång ersättningsbusskö, springa till taxistället och inse att vi inte blir insläppta på matchen om vi inte hinner innan första halvlek är slut. Klockan tre började matchen, trettiofyra minuter in i matchen står vi utanför arenan och John kommer nedspringande med biljetterna. Vi hann. Resan tog nittio minuter.
Lördagen var nog den tröttaste dagen, natten kom, vi gick in på en bar, gick ut och så var dagen slut!
Dag två var det storguidning av London. Jag och Moa har ju varit i London tidigare så vi valde att bara följa med till Towern. Där fanns två fantastiska tanter som påminner mig om om en telefonreklam.
Sen blev det väldigt extremt bråttom. Att påstå att vårat lilla Londonäventyr kom nu är ingen underdrift. Istället för två linjebyten insåg vi en kvart försenade att våra färdplaner hade blivit inställda. Rosa och gröna linjen var helt inställda de sista tre hållplatserna till Upton park där vi skulle möta en del av gruppen. I upton Park skulle vi på fotbollsmatch mellan West Ham och Aston Villa. Moa hade magkramp och jag satt och skrattade och blev stressad. Så alltså fyra tubebyten, strunta i en halvtimmeslång ersättningsbusskö, springa till taxistället och inse att vi inte blir insläppta på matchen om vi inte hinner innan första halvlek är slut. Klockan tre började matchen, trettiofyra minuter in i matchen står vi utanför arenan och John kommer nedspringande med biljetterna. Vi hann. Resan tog nittio minuter.
Lördagen var nog den tröttaste dagen, natten kom, vi gick in på en bar, gick ut och så var dagen slut!
Kommentarer
Trackback
