Mer äventyr till folket!
Linnea, Karin och jag bestämde oss för att ha en spontan lördag med lördagsäventyr. Det passade min nya kamera extremt bra. Vi börjar med en grandios loppis i Fjällstugan.
Sedan begav vi oss nedför Dunkehalla mot kuriosastället Stallqvarn.
Tänkte att vi kunde hoppa på ett tåg. Nånstans.
Till trästaden Eksjö.
Där var det visst Eksjödagarna! Polisen, ambulansen, brandkåren, hembygdsgården, militären och annat viktigt folk hade samlats på torget. Man fick prova på det mesta, tex. 8-kg kulsprutor. Mannen snett till vänster bakom Linnea var helt galen. Jag skulle inte bli förvånad om jag har fångat en framtida massmördare på bild.
Likt baroner och baronessor äter vi, det fina folket, på stadshotellet.
Världens finaste bild som gör mig lycklig.
Betygstjafs innan bussresan hem till Earth hour och våffelkväll i 30 vänners och ovänners sällskap inklusive ett gotlandspack som var lite svåra att förstå, men ack vad de kan tala fint.
I deras sällskap hade jag säkert kunnat stanna om det inte vore för att ibland händer otippade ting, som leder till finfint. Mer om det en annan gång kanske.
Det en ofta sådant som är otippat blir bra.
Sedan begav vi oss nedför Dunkehalla mot kuriosastället Stallqvarn.
Tänkte att vi kunde hoppa på ett tåg. Nånstans.
Till trästaden Eksjö.
Där var det visst Eksjödagarna! Polisen, ambulansen, brandkåren, hembygdsgården, militären och annat viktigt folk hade samlats på torget. Man fick prova på det mesta, tex. 8-kg kulsprutor. Mannen snett till vänster bakom Linnea var helt galen. Jag skulle inte bli förvånad om jag har fångat en framtida massmördare på bild.
Likt baroner och baronessor äter vi, det fina folket, på stadshotellet.
Världens finaste bild som gör mig lycklig.
Betygstjafs innan bussresan hem till Earth hour och våffelkväll i 30 vänners och ovänners sällskap inklusive ett gotlandspack som var lite svåra att förstå, men ack vad de kan tala fint.
I deras sällskap hade jag säkert kunnat stanna om det inte vore för att ibland händer otippade ting, som leder till finfint. Mer om det en annan gång kanske.
Det en ofta sådant som är otippat blir bra.
Våräventyr
Idag har jag sett en älg, en orm, flyttfåglar och en grusmaskin. Jag älskar äventyr. Spelar ingen roll om det är vardagsäventyr eller maffiosa livsäventyr. En av flickorna på bilderna är i Betlehem, och en av dem sitter hemma och slickar sina sår och sitt svett i en viss avundsjuk men generös anda.
Skrivande och fotandets enkla melodi
Nu har längtan kommit tillbaka efter att skriva och även fota. Bristen på den kan ha berott på att höstens uppsats åt upp hela skrivlusten, men den är numera klar. Längtan efter en blogg kan också ha att göra med ett dyrt inköp att göra. Äntligen har jag snart den där kameran som jag så suktande drömt efter i vad som känts som några decennium. Jag letar efter en kameraväska i skinn på second hand, så håll ögonen öppna åt mig efter det. Problemet är att jag inte riktigt vet hur den här bloggen ska te sig för att kunna överleva i konkurrens med livet. Någon som har ett tips?
