från kajsa till stina

2007 - ett år i kärlekens tecken. Jag antar att jag börjar komma upp i en ålder, som i frikyrkomått mätt, innebär mer bröllop, förlovningar, stadiga par och seriösa nyförälskelser. Jag har iaf aldrig vart med om att det i princip varje månad poppar upp nya pojk/flick-vänner, till mina nära vänner. Så här kan det ju inte fortsätta iom att jag har begränsat med vänner. Dock, att påstå att alla andra hittar kärlekar är ingen underdrift. För någon vecka sen trodde jag att jag äntligen kunde andas ut och se framåt mot ett (kärlekslöst haha) nytt år, men plötsligt trillar två nya kärleksöverraskningar ner till, jag fattar inte hur, men jag glädjer mig med dem. 
Som igår. "Reunion"-kväll hos martinsson. Alla tjejer utom (tackochlov för) linnea samt systrarna och tillika nuckorna ekström var(är) mycket upptagna. Stina kom med veckans glädjeöverraskning i form av en patrik. Maria och jonas planerar bröllop, elin och markus sitt. Galet. 
Och stinas patrik innebär plötsligt att mitt barndomsgäng är inne i värsta svenssonvågen där jag har intet att göra; emelie-gift, tina-förlovad sen år tillbaka, stina-patrik, jag-inte gift iaf. Intressant men föga förvånande. Jag har grymt svårt att se mig själv i en svenssonlik situation de närmsta åren. Så är det. Men pressen utifrån ökade definitivt. Speciellt från mamsingen. Haha. Men bröllop är trevliga saker.   

Bilerfarenheter

Faktum; jag kör bil himla bra.
Igår så blev JAG S-omkörd två gånger, samt pekad finger åt. What??? Varpå jag och maja började chockade-iaf jag- skratta, gustav däremot blev vansinnig och ville att jag skulle tuta, köra ikapp, ringa polisen och Gud vet vad. Jag blir fortfarande skrattchockad när jag tänker på det. Ingen klankar ner på min körning bara sådär. Hallåååå S-omkörning. Fatta!!..
 
Och om vi lugnar ner oss och resonerar lite mer sundt så har jag haft en bra, lugn och skön jul som mest ägnats åt att brodera, sjunga och/eller läsa högt ur kalle anka, se på august, samt försöka undvika plugga och diska.    

Att Bhutto är mördad är kasst. Dessutom går det inte alls i julens frid- och fred -tecken.

Ikväll blir det spelkväll hos lisa kl.19, kom dit.

God Jul

I år är det förändringar av jultraditioner för släkten ekström som gäller. Min familj ska till nybo och fira jul, wei! (Vilket tyvärr även innebär ingen noah eller tilda). Jul mitt ute i ingenstans i smålands mörka skogar. Det blir intressant. Har med mig kursböcker ifall jag skulle få ett oväntat hemtenta-plugg-ryck. Men nu ska vi fira jesus. Tjohej och God Jul!

lägenheten är bara miiin nu

Det där med facebook var nog en dålig idé. Varför varnade ingen mig för biverkningarna? Det är ångestframkallande. Folk har extremt mycket "vänner". Jag tycker att jag har många vänner. Men om man jämför, vilket man per automatik gör, så känner man sig ganska snabbt extremt liten, osocial och ensam där. Eller ska man kontaka människor som man inte har pratat med på en evighet? falskt känns det. Jag blir glad av att såpass många människor är smarta, tar sitt förnuft till fånga, och inte skaffar det där. Förbannade nyfikenhet. Man kan ju snoka runt hur mycket som helst, men hur spännande är det att veta att någon har 3-2-100 vänner? känns ganska värdelöst och hopplöst. Det vill inte jag veta. Och inget spännande skivs det där heller.
Istället ska jag nu ta och läsa -vad som verkar vara min systers favoritbok/hon anser att jag behöver läsa den- Den oemotståndliga revolutionen av shane claiborne. En ont-i-magen-bok, också ångestframkallande. Men den kan ju vara bra, hoppas det, eftersom hon har tjatat om den konstant i ett halvår. Dessutom kostade den.
Sen efter den måste flyga drake läsas. 
Och all kurslitteratur.  

Jag blev godkänd på min tenta. Har aldrig fått så lågt tentabetyg nånsin på högskola..=)

Funderar på när jag ska sticka upp till familjen. Jag har heeeela lägenheten för mig själv nu, mycket skönt!, men frågan är om det är värt att hinna anpassa sig till tystnaden innan man ska upp och iväg och leva intensivt compact-living..      
     

Sänk dagen medans du kan

När jag slog upp ögonen imorse visste jag att detta var en såndär dag då man bara borde blunda och somna om. Alla förutsättningar fanns för en underbar dag men dagen var född som en skitdag. Så jag kryddade dagen och sänkte den så långt det går med att skaffa facebook. Jag har facebook. Vad sjutton. Hur gick det till. Jag är verkligen anti sånt. Jag skaffade lunarstorm i princip tusen år efter alla andra. Nu skaffade jag inte facebook tusen år efter alla andra, nej trots allt är det bara -07 och facebook är fortfarande okej. Men det är en vuxen sandlåda, som jag blev för nyfiken på och så föll jag i och för grupptrycket. Jag fattar inte att folk har sååå otroligt många vänner. Det är sjuuuukt. Jag fattar inte att sååå otroligt många människor har facebook. Att kika runt där bland alla vänner kändes lite som att handla på systembolaget. 

Om Gud sen har en lista så är jag nog rätt körd.

Finns många saker att avsky här på jorden men ibland undrar jag, i ren I-lands-anda, om inte kedjemailen hör till de värsta och mest irriterande tingen här på jorden. Iofs var kedjebreven mycket värre (krossade förväntningar/förhoppningar på ett handskrivet personligt brev) än mailen (ta bort/radera). Men jag fattar inte att folk fortsätter att envisas och skickar dessa kejdebrev/mail. Tillråga på allt så snyltar dessa mail på mitt samvete, i kanske fem värdefulla minuter.
Jag måste vara en väldigt ond människa nu eftersom jag aldrig skickar vidare dem; jag är en dålig vän, jag är för alkohol och bilkörning, jag har otur i kärlek, jag har inte tid med Gud och jag tror uppenbarligen inte tillräckligt mycket, jag är en miljöovän, jag bryr mig inte om cancersjuka eller aids etc. 
Funderar på om det vore roligt att bli värsta kedjemailmänniskan och terrorisera min omgivning med dessa mail. Eller utse ett enda offer för alla kedjemail. Typ "skicka detta mail till tio personer" dvs skicka detta mail till en person tio gånger. Förslag på offer? Kanske en helt okänd människa? det vore skoj. Eller någon som man ogillar. Eller någon fascinerande människa som man vill utmåla sig som värsta pykopatpajasen för. Eller någon som man har svårt att prata med, tänk vilket smidigt samtalsämne! Eller någon höjdare på kommunen eller i en förening. Eller mitt sommarjobb. Eller min handledare. Eller alla mina scoutkollegor..! 
Hahaha jag sitter och skrattar för mig själv.

stiiiiillaaaa naaaaaatt

Maken till segare och långsammare "stilla natt" har jag aldrig vart med om. Var på Luciafirande i Sofiakyrkan ikväll. Itm hade hand om sjungandet, och det är ju bara för sorgligt att körledaren verkar vara ett fan till utdragna toner. Annars var luciaframträdandet säkert roligt, stämningsfullt och underhållande, synd bara att det enda jag såg var strutar och stjärnor som åkte upp å ner, samt hörde folk skratta. Det var lite för många huvuden framför mig, och så kanske mitt huvud var lite för kort också. Men det är alltid skönt med lucia. Mysig tradition, vilket den fulla kyrkan bekräftade att fler tyckte. Det var många unga där. Glädjande. Många vänner och två av mina favoritvuxna-vuxna var där med. Hm lite absurdt att både mitt sk. sällskap och jag är så dåliga på att säga nej, att båda kommer dit med ett eller två gäng var, när ursprungstanken var bara vi två. Men det är ju schysst, då kom jag återigen upp i "åh-hej-jag-är-frikyrkomnsk-och-kan-heja-på-massa-mnsk".

Funderar på om jag ska komma in i en david bowie -period. Kanske dax?

nyår

Då vet jag hur det blir med nyår. Det blir som traditionen bjuder; Gunnarsson. Å jag är inte ett dugg besviken över det. När jag var yngre kunde man få för sig att man skulle missa något någon annanstans, men för varje år som går inser jag att man inte missar något trots att man varken är där eller där. Man är där man är och jag är så gärna med Gunnarsson. Vilken kanonfamilj. De är väl den enda egentliga anledningen till att fira nyår överhuvudtaget. Och då får jag väl passa på att fira lite för år 2007 också eftersom det glömdes bort i Kina. 

antagen

Så har jag blivt antagen till både konstvetenskap, konsten att tala, samt samtalsmetodik-kurser inför våren. Dvs utöver min lärarutbildning. Hm 175% utbildningstakt. Nej, nej, nej. Synd att det finns så många spännande kurser som jag vill läsa. 125% borde väl kunna funka.. Om jag läser något roligt. Om jag läser konstvetenskap. Förresten har jag inte läst det tidigare?
Staten ska sälja systembolaget. Inte bra.
Jag ska läsa fyra kp på engelska, och skriva minst 12 frågor, på en timma. Lycka till.

måndag är lika med

Scout* är nog det mest använda ordet här. Kanske för att det hela är så absurdt. Kanske för att man får mycket av det. Barnen är härliga. Människor är intressanta. Skratt i ena stunden och gråt i den andra. Scout* är komplext. För idag finner jag egentligen inte orden men jag tror att vi växer tillsammans och att allt är en livlig process. Hur som helst så söker vi scoutledare och kvoterar med glädje in kvinnor. Någon? 

Historisk dag

Idag är en historisk dag.
Idag, den nionde december, vilket för övrigt är min namnsdag, år 2007, så gick jag med i Fjällstugan, det vill säga Andreasförsamlingen, som tillhör Missionskyrkan. Känns finfint det! 
Där har jag:
1.som sagt, blivit överförtjust i bastås och det bästa är att det är ömsesidigt. Jag kommer fortsätta att tjata om bastås i ca tre veckor till 
2.fallit som en fura och blivit störtögonblickligen kär i en oerhört extremt fascinerande, intressant och egen tomas (som bor halvtid sthlm vs jkpg beroende på när han har hand om sina barn, och då bor han i ett hus på bäckalyckan, som han har köpt nyligen för att huvudägarna skulle sälja och han orkade inte flytta, han vill måla huset svart, men fick inte -men folk får måla hus rosa! han är skådis och.. ja jag är så kär, erika med, liksom alla tanter)
3.blivit betrodd för att vara förlovad med en ola som jag aldrig sett tidigare i mitt liv
4.haft ett ovanligt långt och positivt samtal med mina föräldrars drömkille(läs: erik) för mig 
5.träffat en okänd jonas-släkting, nice
6.nästan spytt på hur äckligt kära erika och jon är. De firar fem år. Det är länge. Erika och Jon är bra personer som jag vill ha i mitt liv.
Haha. 
Livet är skönt idag. 
Imorn är första dagen på länge som jag inte behöver känna någon press eller stress över.    

Fascinerande mnsk fascinerar mig fortfarande

Har samtalat med två fascinerande människor idag; Bastås och Sebbe.
Bastås är pastor uppe i fjällstugan, tyvärr bara fram till nyår pga pension och frugan, och att han slutar är hemskt, hemskt, hemskt ledsamt. Han är en klok och erfaren man, med djup basröst, ett par ljusblå iaktagande ögon och ett par lyssnande öron som hör mer än vad man egentligen vill kanske. Han är jordnära, bryr sig och han engagerar sig. Han skiljer inte på politik och det kristna livet. Han har glimten i ögat. Bastås har vart riksevangelist hela sin jobbtid, och när han tog vikariatet som pastor i fjällstugan så var det faktiskt hans första fasta församlingstjänst. Jag vill verkligen göra reklam för Bastås -jag är nog helt, med all respekt, såld på han, vilket ni märker-. Jag har inte känt honom speciellt länge men jag vet att jag kommer sakna honom. Han har gjort in/av-tryck. Absolut en av mina favoritpredikanter. Att iakta och lyssna på honom är en fröjd. Sånna människor är sällsynta.
Jag ser inte helt med blida ögon på hon som kommer efter, hon är ond, boven...

Det är skönt att vara uppe i Fjällstugan. Låga trösklar och högt i tak. Det är tur det eftersom jag ska bli medlem där. På söndag. Lämnar Mullsjö Missionskyrka. Och nä, det känns inte vemodigt. Det känns skönt att finna ett nytt andligt hem och jag ser framemot att få komma och höra till en ny kristen gemenskap. Trots ingen Bastås- dock, han ska vara sommarpastor där!

Den fascinerande Sebbe är scoutledare och idag har vi kommit  fram till att vi inte bråkar om något. Känns ju bra och skönt och onödigt.
Jag önskar att alla människor kunde bete sig lite mer vuxet, om än med barnasinnet kvar, skärpa till sig och komma med lite mer ja..frid och fred i sinnet. Galet. Men lättad till sinnet blev jag och fick plötsligt energi till både banankaka och bröd-bak. Längesen.


tentaklar

Tentadagen. Folk var så härligt nervösa, och man kunde se paniken och nervositeten i ögonen. Jag såg nog, oförskämt, ut att njuta av alltet. Jag var äckligt lugn, verkligen en sån där person som jag skulle störa mig på ifall jag inte var jag då.
Tentan var orimligt enkel. Jag har pluggat lite, andra har pluggat non-stop sen dag ett. Livet är orättvist, och jag kan få lika mycket godkändt som någon annan. Men. Tentan kunde ge max 20p, 10 utav frågorna byggde på 1X2- principen, 5 var mer utvecklande frågor. Jag ifrågasätter skarpt om en tenta verkligen ska vara uppbyggd på detta sätt. Vi befinner oss på högskola, inte på lekis. Ibland undrar man ju (men detta får jag ta upp senare i regeringen när jag blir skol/kultur-minister).
Min nya briljanta plan inför nästa delmoment är att ta tag i plugget tidigt, dvs efter den emotionella utvecklingen-redovisningen och lite annat. 
Nu på kvällen var det scouter och det kändes ovanligt bra av vissa anledningar. (Typ att vissa ledare (inte) var där, hehe). Mina scouter är stabila och mysiga! Insåg idag med en stor suck att jag bara ska få behålla hälften av dem efter jul. Inte kul. Vi julpysslade, gjorde smällkarameller, julhjärtan samt fågelmatkrukasak som vi ska sälja på lördagens basar -välkommen from kl.10. Vet inte om jag ska vara där iofs, beror på erika..! Åh bara vetskapen om att hon kommer hit gör mig glad. Ni har säkert läst på mjölkpaketens baksida om energimänniskor. Skulle lika gärna kunna va en stor bild på erika (eller per, eller kajsa, eller rebecha osv men med helt skilda personligheter).

advent och dan före tenta

Sitter och inväntar att morgondagen ska vara över. Ja faktiskt. Då har jag min utvecklingspsykologi-tenta, och jag har, enkelt uttryckt, inte pluggat som jag borde. Jag hoppas att jag ska ha tur -för en gångs skull, och få frågor på sånt som jag kan.. Det som oroar mig är att jag inte har känt mig stressad och oroad över att jag inte har blivit stressad och oroad inför tentan, om ni förstår. Jag har inte fått något tentaryck. Inga anteckningar, inga skisser, inga tankekartor, inget febrilt bläddrande i böcker, inga ordlekar. Ingenting. Och imorn så gäller/smäller det. Jag har, sen jag blev "ledig" i torsdags, mest ägnat dagarna åt att återställa mig själv i ett levnadsdugligt skick och fått ner mig på jorden. Tagit det lugnt och skönt. Men tanken slår mig att jag kan ha ropat hej och hoppat över bäcken lite väl fort. Vem vill att en tenta ska skita sig men om tentan ändå skiter sig så finns det omtentor. Jag kan inte förstå att jag ska behöva plugga högskola i 4 år.

Utanför fönstret rullar tivolit förbi. Har vart en såndär juldag på stan. Julskyltning. Tänkte åka karusell, det är liksom inte varje första advent som man får en sån chans, men mina mynt försvann. Innan dess var jag på adventsgudstjänst i fjällstugan. Självklart sjöngs alla klassiska adventspsalmer, samma budskap predikades (förutom idol-delen..), men jag fick ingen riktig adventskänsla. Jag väntar fortfarande på den känsloankomsten.
Har tom försökt med en riktig adventsmiddag hos mina föräldrar. Passade på att lära ida spela vändtia, och nu "vet" hon varför jag är som jag är.
En vanlig scen där hemma; mamma har skurit av sig fingret, sitter och skriker när hon ska ta av sig "fingerförbandet", pappa säger "då får vi väl såga av det ännu mer" och totaldriver med henne. Jag sitter och skrattar åt pappa men även åt att jag verkligen tycker det är sjukt äckligt med kroppsvätskor (trots det fick jag varma rekommendationer av en syo att bli sjuksköterska, men det är en annan konstig historia). Gustav kommer ner och ska hjälpa mamma fast han trycker bara sönder hennes finger ännu mer, men tada! ida är där och hon behåller skärpan och rider ut stormen. 

Nu dax att sova. Måste ladda batterierna inför morgondagens tenta. Ska väl erkännas att nu börjar jag bli lite nervös men det är väl bara sundt. Kanske tentaångest? ååh tänk om det ändå vore det.

RSS 2.0