primusinterpares

Det där med facebook var nog en dålig idé. Varför varnade ingen mig för biverkningarna? Det är ångestframkallande. Folk har extremt mycket "vänner". Jag tycker att jag har många vänner. Men om man jämför, vilket man per automatik gör, så känner man sig ganska snabbt extremt liten, osocial och ensam där. Eller ska man kontaka människor som man inte har pratat med på en evighet? falskt känns det. Jag blir glad av att såpass många människor är smarta, tar sitt förnuft till fånga, och inte skaffar det där. Förbannade nyfikenhet. Man kan ju snoka runt hur mycket som helst, men hur spännande är det att veta att någon har 3-2-100 vänner? känns ganska värdelöst och hopplöst. Det vill inte jag veta. Och inget spännande skivs det där heller.
Istället ska jag nu ta och läsa -vad som verkar vara min systers favoritbok/hon anser att jag behöver läsa den- Den oemotståndliga revolutionen av shane claiborne. En ont-i-magen-bok, också ångestframkallande. Men den kan ju vara bra, hoppas det, eftersom hon har tjatat om den konstant i ett halvår. Dessutom kostade den.
Sen efter den måste flyga drake läsas. 
Och all kurslitteratur.  

Jag blev godkänd på min tenta. Har aldrig fått så lågt tentabetyg nånsin på högskola..=)

Funderar på när jag ska sticka upp till familjen. Jag har heeeela lägenheten för mig själv nu, mycket skönt!, men frågan är om det är värt att hinna anpassa sig till tystnaden innan man ska upp och iväg och leva intensivt compact-living..