Vardagsglädje

Vardagsglädje är orkidéer som slår ut i fönstret. Elever som beter sig. Scouter som lutar sig mot ens axel först avvaktande och sedan tryggt. Att möta en gammal dejt med ett leende och nöjt konstatera att man har bra manssmak. Ta sig ut och springa. Nöjt kunna konstera till en kollega att det är okej att fika. Ha elever som vill rädda regnskogen och världen. Att vänner får uppleva fina ting. Att jag för första gången på en evighet får känna mig nöjd med stället där jag bor. 

Kollegepresentation efter tystnad

Tystnad här för mitt liv är fullpackat. Jag har inte tid över nångång i mitt liv just nu. Varje stund är knökad och kanske dubbelbokad. Fast det är inte helt sant, varannan onsdag är jag ledig på kvällen och lördagförmiddagar. Mitt liv ändras drastiskt varje gång jag börjar på ett nytt jobb. Så är det alltså nu. Jag har jobbat på min nya arbetsplats i en och en halv månad, en bra skola!, och jag trivs alldeles för bra med mina kollegor. Min kollega C som är väldigt klok. Hon säger åt mig att det är viktigare att skaffa behörighet inom sina ämnen än att sikta på lärarlegitimationen. Speciellt säger hon åt mig att nischa mig inom bilden. Jag har så himla roliga kollegor! S är den roligaste! Ironiserar och pratar i ett. B är superengagerad och driver med mig var dag. P är den specialpedagog som jag vill va en dag, fast mindre stressad. En färgglad seende pingla! L har den erfarenhet som krävs för att lugna och hon är tydlig, strukturerad och har pondus. K är omtänksam och givande liksom. H är beundransvärt lugn. Nästan kallt lugn. Och dessa är enbart mellanstadielärare. På lågstadiet har jag också mina favoriter, fast de stavas vännen CJ och B -min körpoolare!

Han minns mig!

Det finns en grej som gör mig så himla glad och det är en hösttanke. Tänka sig, här sitter jag och min favoritårstid gör entré och jag längtar efter hösten. Jag har en så himla bra grej som händer då. Jag skickade ett mail till min bildmagistercrush och han sa detta: 

(Det är värt att vrida på huvudet).  

En sjuk värld: Pastor Jean och influensa sida vid sida

Min värld gungar då jag har en influensa som har satt sig i huvudet. Allting snurrar och världen känns ganska så overklig. Men. Jag har en medicin mot självömkandet och mot risken att fastna i ett det-är-så-synd-om-mig-just-nu-tänk. Jag sitter still och aktiverar mig som aktivist. Hoppas ingen har missat kampen för Pastor Jean.
Pressa politikerna att rädda pastor Jean!
Läs gärna här: 
http://www.expressen.se/nyheter/pastor-jean-utvisad---torterad-i-hemlandet/ 
https://twitter.com/#!/search/realtime/%23pastorjean
http://bergstromjonas.se/
http://josefinearenius.se/ 

Sänd sedan detta som mail till de politiker som är valda för din valkrets. Och nä, välj inte ut den som du tycker verkar trevligast (jag var till exempel påväg att inte skicka till Jimmie Åkesson eftersom han står för en helt sjuk politik, men sen kom jag på att han om någon verkligen behövde ha mailet, ibland resonerar man komiskt märkligt), nä välj att skicka till alla politiker!
Jag fick svar från kd och mp, varav kd's svar var absolut trevligast. Han har för övrigt gått i samma klass som min engagerade syster. Kolla gärna in hennes blogg thou shalt be cool.
_______________________________________________________________________________________________


Mall till att maila sin riksdagledamot (glöm ej i att fylla i namn längst ner)

Hej!

Jag skriver angående pastor Jean Kabuidibuidi som utvisades från Sverige natten till fredag den 24 februari till Kinshasa. Det svenska migrationsverket hade inte beviljat honom asyl trots att han kritiserat Kongos regim i predikningar, med argumentet att de inte ansåg att det fanns en fara för honom att befinna sig i Kinshasa. När han kom dit blev han dock utsatt för tortyr och misshandel så att han enligt honom själv var ”nära döden”. Spåren av tortyren går att se på de bilder som finns här: (http://www.kristenunderjord.wordpress.com%2F2012%2F02%2F28%2Fpressmeddelande-bilderna-som-visar-att-pastor-jean-utsatts-for-tortyr-obs-starka-bilder%2F&h=zAQFat84H). Nu befinner han sig dock i relativ säkerhet.

Om pastor Jean Kabuidibuidi har utsatts för tortyr är det ett tydligt brott mot Utlänningslagen kap 12 §1:

”Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att- utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller – utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara.”

Jag skulle vilja att du tar upp och pratar om pastor Jean i samtal med både dina partikamrater och med andra riksdagsledamöter du möter. Gör det du kan för att han ska hamna i säkerhet. Jag är oerhört bekymrad över att du, genom din tystnad, ställer dig bakom behandlingen av Jean och den politik som möjliggör en sådan här behandling.

Vänlig hälsning,

[ditt namn]


______________________________________________________________________________________________

Och mitt i allt kan jag känna att det fullkomligt suger att det är först när jag golvas av influensa som jag har tid att engagera och fördjupa mig mer i viktiga världsliga ting som rör annat än min nära värld. Tänk om alla orkade engagera sig superdupermycket för en bättre värld. Det är då jag måste tänka att min roll i världen inte är den, just nu, men jag blir inspirerad och imponerad av de eldsjälar som är det. Och vem som helst orkar vara amnestyaktivist!  

RSS 2.0