Vem vet inte du

Säg, hur ska man palla att jobba i resten av ens liv? Som lärare? I sverige? Jag har vart på föräldramöte ikväll. Långt, intensivt med 9 engagerade föräldrar. Jag har haft praktik hela veckan. Jag är orimligt tröööööött. Men jag är så-nära-jag-kan-komma-glad-ikväll över mina lärarstudenterkollegor på bränninge. Så bra. På bränninge jobbar en av mina vänners far och det är roande att iakta hur lika de är. Ska väl säga att jag trivs med att jobba med barnen, så ingen får för sig något. Jag bara önskar att jag hade mer energi. och tid.

Sånt här får mig att tro på en bättre värld

Buddistmunkarna protesterar för livet i Burma. Jag blir oerhört imponerad, berörd, tillfredställd. Det är så här det ska vara. Religion och samhället sida vid sida. Slagkraftigt. Religion ska spela roll. Åh vad jag önskar att jag vore en av dessa munkar just nu..! 
   
Läs mer på tex; http://www.aftonbladet.se/nyheter/article840517.ab

Hur vet vi vad vi vet när vi vet det vi vet när vi vet eller vet vi det vi vet

Typ... nåt sånt var temat på gårdagens eftermiddagsföreläsning. Då slogs rekordet när det gäller flummiga och tvär-o-inspirerande föreläsningar.. Betänk att jag fick en bra dos flum(men oftast ändå intressanta)-lektioner i våras. Jag tycker synd om föreläsaren för han brann uppenbarligen för det han pratade om. Muhaha. Stackare. Men han borde förstått bättre!..

På andra sidan bron hittar du mig

Aropå repris. Funderar ju på att hoppa med i basumba vid väl valda tillfällen som polen och chicago-turnén. Isf är det imorn det smäller.. Med lisa som medbrottsling. Men jag vet inte om jag är redo för en sån grov kriminalitet som att återvända till en kör jag lämnade för tre år sedan. Men det är roligt att sjunga i kör! (Om det inte är i typ i.o.p.. -låt dig inte luras av att de ser ut att ha kul. Fast om man har tur kan man träffa sin blivande kombo där, eller hur ida?=).

Habo:s PO-man är av det överambitiösa slaget. Vi ska ju ut på praktik nästa vecka och några veckor fram, och det ska bli spännande och roligt! Ser verkligen fram emot det. Jag ska till bränninge och en 4-5:a mesta dels men två dagar är jag placerad på hagaboda.. Hagaboda! Hagaboda är en högstadieskola. Jag vill inte vara på en högstadieskola med massa farliga tonåringar som kommer attackera mig och spränga skolan i luften. Låt mig vara och låt mig mig få vara på den förskola som jag hade planerat in mig på från början. Men okej, tonåringar funkar väl ganska bra med. Fast på en kompis-nivå, inte lärare>elev-nivå. Åh johny hur tänkte du?
 
Vi hade studiegruppstid idag, och handledarträff. Med hönan klara(?) från kalle anka och som är vän med kajsa anka. Eller studiehandledaren heter varken klara eller höna utan barbro. Barbro har läppstift som letar sig långt utanför läpparna och vita, märkliga sträck på ögonlocken och jag är lockad att ge henne en make-up-kurs -anonymt såklart, då jag har, och jag fattar inte HUR, fjäskat in mig hos henne. Jag är inte överförtjust i förvirrade hönor. Men nu verkar min grupp ha accepterat att vi har henne som handledare, så jag fick lugnt sitta och tiga med min åsikt. Men vi fick fantastisk kritik på våra arbeten.. hehe på bekostnad av grupp 7. Hönan råkade tro att vi var grupp 7 och hon var ganska missnöjd med deras arbeten vilket hon meddelade oss med en besynnerlig blick, medan vi satt och var förvånade och förvirrade. Men hörrudu vi är grupp 8. En ambitiös och diskuterande grupp.. Som ibland ger mig irritationsångest längs ryggraden men som ibland är ytterst roande och trevlig.
...och där jag har blivit den kristna evangelisten. Jag fattade inte att folk är så nyfikna på tro. På min tro. Och det känns bra att jag kan stå upp för den och att det accepteras. Jag är ju ingen "farlig, karismatisk, begränsad, med konstiga åsikter" kristen. Haha.  

Jag bor på andra sidan bron. Det finns inte bara fördelar med att bo nära skolan. 1) du kommer lätt försent 2) du blir lat 3) du måste slutföra alla uppgifter på eftermiddagen eftersom de som bor långt bort har pendeltider att passa 4) jag saknar naturen, den enda stora gräsmattan nära mig ska det byggas ett s m o t -hus på. 

Repris

Jag tror och det känns som det är tid för en otroligt hysterisk och dålig repris. Jag är nog en person av repriser. Ganska trist men det betyder kanske något. Jag är på psykohumör.

Hur som helst, efter en ledig dag -vilket är på tiden- som först fördrevs i dimma, sedan i hjärnavskalad form i form av 10 orsaker att hata dig, träffade jag äntligen min bror alex på kvällen. Det visade sig att han har en chockartat bra granne. Men alex är klok och själv är jag i brist på viss stimulans.  

Jaguaren

Det är lustigt -och ovanligt- hur fort teori och praktik kan bindas samman. Läs: skol-lektion á la röst & tal-vård samt scouter -där vårdar man inte sin röst.. Min patrull (jaguaren..) består hittills av åtta ungar, betänk då att om en vecka ska jag ut som praktikant/vfu:are i en 4-5:a klass med "bara" 18 elever, med en förvirrad och omsorgsfull tant (jag brukar drabbas av dem) som handledare, istället för två goa men enbart med "för att se och lära" scouttonårsledare. 
Intressant.
Jag vill ut.
Den som lever får ju se.

Ingen sammanfattning

Jag var på bio igårkväll och såg "en ung Jane Austen". Äntligen! Jag har längtat efter den sen i våras, då den hade premiär i london. Filmen handlade mer eller mindre om hennes liv, vilket såklart är intressant. Men jag hade förvånansvärt svårt att tycka om filmen, iaf till en början. Jane Austen är ju den som har skrivit alla dessa underbara kostymdraman som tex stolthet och fördom. Hur mysko det än må låta så kändes det som om hennes liv gjorde ingrepp på stolthet och fördom,vilket inte är populärt hos mig... Jaja tillslut så drogs jag med in i handlingen men det var inget lyckligt slut. 
Efteråt fick jag gratta rebecha (som verkligen är en underbar tjej! fattar inte att jag inte träffar henne oftare, blir många skratt med henne) till 20 år och andreas. Haha, jag borde göra någon slags reklamslinga för mig, typ "bli vän med mig och du kommer garanterat möta kärleken i ditt liv". Eller så är det jag som dras till dessa människor. Tyvärr gör jag ju inga sammanfattningar av ett år innan det är slut, men om jag skulle göra en nu så skulle den stå på; 4 bröllop, 3 förlovningar, och 5 kärlekar. Hittills. Tror jag. Sen har antalet barnasugna människor ökat dramatiskt.  

Tid

Tiden passerar så snabbt att jag inte hinner reflektera. Samtidigt går den så sakta så jag blir tokig. Knepigt läge med andra ord. Samtliga i min studiegrupp har konstaterat att vi inte hinner med någon fritid, för vi är överambitiösa, demokratiska och omständiga i allt och alla uppgifter. Sen när jag väl har tid över är jag omänskligt trött, jag vill bara ligga vid teven och kolla på film (och då är det tacksamt med en filmintresserad kombo).. Jag har börjat fundera på om jag ska våldgästa högskolans sjuksköterska -passa på när det är gratis-  för det kan inte vara sundt att va så trött som jag så ofta är. Samtidigt kan jag inte låta något så oviktigt som min trötthet (hälsa?) hindra mig i annat. (fast det gör den ju..jag är tex grymt otrevlig, seg, trött, osocial, oambitiös, odisciplinerad, tråkig, lat och ovis, suck). 
Igår var jag och ida på studentgtj. Där mötte jag en grabb. Nu ska detta inte utvecklas till en trevlig, vacker och romantisk historia om ögonblicklig kärlek, nej, utan jag konstaterar bara att det är högst obehagligt att veta för mycket om en person, som man inte känner mer än rent ytligt (dvs till namnet och utseendet). Det går inte att föra ett vettigt samtal med grabben för jag vet redan allt om honom. Ska väl tillägga att detta har sin grund i mina föräldrars önskan om ett gott liv för mig, och inte i någon inofficiell eller omedveten besatthet av mig, i erik. 
Vidare kan jag konstatera att alla kristna i jönköping känner varandra, dvs alla utom jag och några till, vilket kanske beror på att alla de som känner varandra har hållands fhsk som gemensam nämnare. Mysko men sant. Det har ju inte jag. Jag har andra nämnare och en av dem, hjälmis, ska ha återträff om några veckor och jag vet inte om jag vill dit. Det är väl ett tydligt tecken på att man blir gammal och tråkig.

Lördag

Jesus sa ; känn ingen oro. Vidare sa han  "var dag har nog av sin egen plåga" men också "jag är med er alla dagar intill tidens ände".  På min anslagstavla finns det en lapp där det står just känn ingen oro-bibelordet. Fick med mig den lappen någon gång från en tonårssamling för flera år sen. Sen ibland vissa dagar, när man står halvt borta och bara stirrar framför sig så, om man har tur och står vid just den anslagstavlan, slår orden emot en, och man tänker ja visst är det så. Tack. Varför ska jag oroa mig över saker som säkert inte kommer hända ändå. Eller saker som faktiskt kommer hända. Om man är en överlevare så överlever man. Jag överlever. Men med ett stort MEN efter. Alla mynt har två sidor. Jag hoppas på det bästa. Om man låter myntet ligga stilla ett tag kanske det uppstår stabilitet. Jag behöver stabilitet i mitt liv just nu. 
Igår kände jag folket som kom på besök, ikväll känner jag inte folket. Men det blir skoj! jag gräver efter energi, och hoppas på att hitta en riktigt trevlig linnea. Fast allra helst så skulle jag vilja ha det som jag sa till ida tidigare idag.
"Helst ligger jag kvar i sängen idag"
"Men du kan ju inte ligga kvar i sängen hela dagen?" 
"Nä... men sen lägger jag mig i badet, och senare lägger jag mig i soffan"

Fint va?=)   

Risk

Imorn förekommer det en uppenbar risk för "femte hjulet"-situation, där jag är det udda hjulet. Jag får väl plocka in en grabb från gatan, hehe. Neee. Per kommer hit med denna maria -vilket är på tiden! Det är ju inte klokt egentligen att jag inte har träffat henne tidigare. Så nu blir hon äntligen ett ansikte för mig. Lisa och henke är ju inga problem. Jag är väldigt glad att få träffa dem, jag känner mig trygg med dem, så "femte hjulet-situtionen" kanske minimaliseras. 

Igår var jag i Imanuel(kyrkan). Hujedamig så trevligt det faktiskt var! Min mamma säger att automatiska klick, knappt existerar. Men där klickade jag med folk, åhåå. Jag fick en mycket bra uppfattning om ungdomsledaren där.. kan bli värdefullt. Dessutom raggade jag ev upp en tjej till att bli scoutledare i fjällis, och det vore allt bra nice. Undra om man får göra så, alltså ragga upp folk till en annan kyrka när man är i en annan kyrka (och hon ds planerade att bli scoutledare där..hehe)? 
Glad att det är fredag imorgon, jag inbillar mig att det ska bli tid att vila ut. Hmf!    

Som en blixt från klar himmel

Under en föreläsning inser jag att när jag är ca 25 kommer jag att vara färdigutbildad lärare, dvs om allt går som på räls. Sen väntar ett hypotetiskt arbetsliv som lärare i 40 år!.. vad icke lockande det blev på en gång...   

Skönhetssömn

Ju äldre jag blir desto mer bekanta får jag. Jag träffar bekanta överallt och hela tiden, känns det som. Bekanta är ju trevligt men hur roligt är det egentligen? Det går bra när jag har energi och känner mig i harmoni, men nu, idag tog min energi slut och jag totalfasar för resten av veckan (inplanerat; imanuel, allians, tennis, besök från folk, idas hurrahurra, gtj och att inte glömma skola. innan även en hajk men tackochlov blev den inte av) och vill egentligen bara försvinna. Gå i ide lockar.
 
Det bästa måste ändå vara att min studiegrupp har utsett mig till den roliga och smarta i gruppen. Det skrattar jag åt, men jag får hålla lågan uppe. Det är ju väldans trevliga adjektiv=).   

Ni som känner mig vet att jag lätt blir trött. Jag behöver min skönhetssömn.

Pussel.

Var i mullsjökyrkan på återvändar-gtj. En hel del saker var otippade, tex att det var så få återvändare där. Fröken granne var där, henne tycker jag om skarpt och känner nästan syskon-ansvar för, fröken och herrarna -är ni sååå stora nu??, fröken underbar var där, och herr rolig -men jag tänker inte umgås med dig, eller?, likaså. Blev nästan lockad att börja i kören, allt för att kunna hänga med dem på turné (wei!?) till Polen men framförallt till Chicago.. Det finns många vuxna i kyrkan som är sånna bra människor. Mina favoritvuxna, är som bekant, dahlqvist, men martinson, helgegren, hedlund och öh... andra duger bra med. Liselott, som var min fröken på lågstadiet, tyckte att det var bra att jag skulle bli lärare, vilket gjorde mig glad. Söta komplimanger är ju alltid kul att få. Åkte bil hem med anders grahn -det näst mest otippade med dagen. Vi hade ett litet samtal om lärarrollen. Det var trevligt men båda var nog glada när vi väl kom in i jkpg. Det mest otippade förblir ett pussel.


RSS 2.0