primusinterpares

Ju äldre jag blir desto mer bekanta får jag. Jag träffar bekanta överallt och hela tiden, känns det som. Bekanta är ju trevligt men hur roligt är det egentligen? Det går bra när jag har energi och känner mig i harmoni, men nu, idag tog min energi slut och jag totalfasar för resten av veckan (inplanerat; imanuel, allians, tennis, besök från folk, idas hurrahurra, gtj och att inte glömma skola. innan även en hajk men tackochlov blev den inte av) och vill egentligen bara försvinna. Gå i ide lockar.
 
Det bästa måste ändå vara att min studiegrupp har utsett mig till den roliga och smarta i gruppen. Det skrattar jag åt, men jag får hålla lågan uppe. Det är ju väldans trevliga adjektiv=).   

Ni som känner mig vet att jag lätt blir trött. Jag behöver min skönhetssömn.