primusinterpares

Tror jag. Hur ska jag veta om jag tillhör grupp 3? Nä just det. Så därför är jag nog ledig idag, jag valde att tolka det så iaf. Och jag har inte haft en ledig dag på hur länge som helst, dvs om vi inte räknar med förra veckans torsdag och fredag, men de berodde enbart på min framförhållning.., så det är inte mer än rätt att jag får vara ledig idag. 

Tada! och där fick vi ett exempel på typiskt linnea-text-snitt.

Vad gör jag då en ledig dag som denna? En ligger och halvdrömmer halvtmedveten i sängen, mycket enerverande om scouterna. När jag gick och la mig igår så kunde jag inte släppa scoutledarsamlingen i tankarna och när jag vaknade så fanns de alltså kvar. Kanske för att jag blev så positivt överraskad av samlingen hos hm paret åkerman? De hade det mest underbara vardagsrummet, i princip en stor glasvägg med utsikt mot vättern. Köket var urmysigt i beige-gult trä. Han är entreprenör med ngn arkitektinriktning. Suck. Kärleksfullt och värme. Sen satt vi scoutledare tight runt det vackra slitna träslagbordet, och faktiskt lyssnade på och pratade med varandra. Vi organiserade oss..! Min nya scoutkompanjon heter simon, vilket jag är mycket nöjd med, stina får henrik. Plus att vi ska få dela de bra scoutledartonåringarna, men om de kan man knappast ha önskemål (fast det har jag ändå, men det är ju lite tabu..). Så allt kommer bli så bra, så bra. Även om risken för att ha hoppat över ån (vad säger man??) lite väl tidigt är uppenbar. Men jag känner mig så upplyft av det positiva igår. Jag vågade tom bli skjutsad en bit hem med några, och det gick bra! Ojoj. Jag har bestämt mig, inspirerad av stina, för att bli den nya positiva och inspirerade linnea. Jag tänker inte klaga på att världen är skit, för världen blir inte bättre bara för att jag bekräftar att den är det, dessutom vill jag, efter en klok persons råd, vara en bättre och gladare förebild för min bror. Ja. Livet blir bättre då.
Men självklart ska jag få gotta mig i tycka-synd-om-mig-känslan också. Jag kommer aldrig bli en halleluja-hurtig människa.
Glid i frid=).                

När jag får ett cdon-paket i handen så tänker jag alltid på erik, vasstena och 12 nya skivor, vilket innebar salig lycka från min sida. Har tänkt ganska mycket på erik denna vecka, för jag såg att en prinsessas dagbok ska gå på tv, och vem kan inte tänka på erik då? haha! 
Nåväl; 
The Shins. 
Eva Cassidy. 
Jojje Wadenius. 
Sanctus real. 
Kent.  

Cristoffer; Din dator låter värre än ett kärnkraftverk 
Ida; Det låter som det åskar i ditt rum


Jag tänker inte köpa en ny dator för flera tusenlappar. Denna funkar bra att skriva hemtentor på. Jag tänker på vår jords resurser. Tro mig, jag skulle gärna byta ut min gamla dator -till trotjänare, men i all min godhet och omsorg för nästa generation föredrar jag att bli halvdöv och sur på att datorn för den är så himla seg. 

Sen har jag en skrivare i garderoben. (Det har ida med, undra om Cristoffer har det med?). Jag behöver skriva ut papper, men är för lat för att koppla in den, så jag tänker ta bussen upp till mina föräldrar och använda deras skrivare. För inte orkar jag cykla över bron till högskolan, igen, och skriva ut papprena. Miljövänligt värre.   

Jag hade tid att läsa hela DN idag. Vi premenurerar på denna sthlm-centraliserade tidning av någon konstig anledning. Två artiklar tilltalade mig mer. En var från söndagsbilagan och handlade om svenskar som emmigrerar. Deras liv blev bra där med. Allt det som de saknade minst med sverige är sånt som jag vill komma ifrån. Mycket inspirerande lockbete. Det är som att sträcka ut en hand med godsaker åt mig. Fast inte lika lätt att äta upp. Och godsaker kan man må illa av. Alltså. Lockande.   

Nä jag sitter inte alls här och lyssnar på u2.. -vilket var alldeles för länge sen, de är som en kär gammal trygg vän. jag tror att någon flyttar ut från lägenheten snätt tvärsöver.
jag och ida var på loppis idag på tändsticksområdet. det var för mycket folk där för att orka leta efter fynd och annat. hade mina bruna mockavinterstövlar på mig, de blev mina tack vare karro för 99:- från barnavdelningen för något år sen -bra att ha små fötter. skorna påminde mig om vasstena. tror det finns lite sån känsla kvar i dem. gruset mellan skolan, pc, och kyrkan, själva pc och kyrkgolvet. faktiskt en ganska mysig känsla. saknar inte vasstena, men jag saknar de mörka sällskapskvällarna. saknar glöggdrickandet. är nog på juligt humör. julen smyger sig på mig, jag blir lika överraskad varje år, men det är en mysig känsla. jag är nog sån, jag glädjs och räknar ner till vissa dagar. tex min födelsedag, det är urspännande att veta att jag fyller år om exakt två veckor. om sex dagar ska min hemtenta vara inlämnad och jag har knappt börjat.. men nu har jag fått en bra knuff i rätt riktning, därför sitter jag som sagt inte här och lyssnar på u2.
jag längtar till italien och jag längtar till frankrike. funderar på att ta mina undanlagda sommarpengar och bara dra. skulle vara sååå skönt. emelie ska resa till gambia i två veckor(!) i november med sin david. kan man bli mer avundsjuk? fikade med henne igår, det var skönt och kändes lite som förr. kanske kan det bli så igen. lovade att skriva brev till henne, för annars kan hon inte få min nya adress. vi är båda sånna, dåliga på att ringa. jag är verkligen katastrofalt dålig på att ringa folk. på kvällen var jag i pingstkyrkan med sara, lina och rebecha, och jag förstår inte hur man lär känna folk där. det är nog stört omöjligt. den enda jag "kände" där var denna erik. muha. så jag stack därifrån ganska fort efter mötet. men mötet..! haha! frimodigt och härlig lovsång. grymma musiker. det var en etiopisk predikant där. predikotid: ca 70 min? så jag gav upp hoppet för en klockren och intensiv predikan snabbt. men jag iaktog hans kroppspråk. älskar sånt, karismatiska människors kroppspråk. och folk föll ihop när han bad över dem. jag blev nyfiken på vad som hände mellan hans händer och deras huvuden. skulle gett mycket för att få vara en partikelenergi där! imorn hoppas jag på ett svenska kyrkan-möte. jag behöver jämna ut mötes-balansen lite=). nu tog skivan slut. ida kom in. nedrans. måste ju plugga.        

men om du nu orkade läsa vad jag har skrivit märker du säkert att orden inte kommer i någon rytm. var är inspirationen? den får gärna falla över mig.

Jag som trodde lärarlinjen skulle vara slapp! Ack vilken besvikelse! Jag menar, det var ju för slappheten som jag sökte mig dit. Lärarlinjen är noll lik konstvetenskapen i våras. Då visste jag precis hur mina dagar skulle se ut och när det var dax att ta tag i plugget, dvs ibland pluggade man ihjäl sig men man hade även rejäl semester därimellan. Nu... pluggar man... jämt. Utom när ens sociala plikter som människa gör sig påmind och/eller när man behöver vila för annars dör man. Imorn ska grupparbetet om lärande och skola (tror jag..) lämnas in, tisdag muntlig examination om konflikthantering, fredag hemtenta om lära för att leda (eller?) och jag fattar verkligen inte vad den ska innehålla alls. Hujeda mig. Men inte sitter jag och pluggar nu... nä snackade med systern min ett bra tag, jag tycker verkligen inte om att hon ska flytta runt och flytta bort hela tiden..!, samtidigt som jag shoppade lite musik, så kent kan komma hem till tant moi. 
Aropå konstvetenskap, nu har jag anmält mig till en 7,5p kurs á la 1900-talskonst till våren. Skoj va?=) Hoppas bara tiden räcker till (...). 

Idag är första dagen på länge som jag får vila och ta det piano, det är skönt, men jag blir orolig och klättrar på väggarna, för sån är jag. Precis som min far. 

Idag talade Linnea. Hon höll ett invigningtal till hennes 11 scouter i Fjällstugan. I talet poängterade hon särskilt att scouting inte bara handlar om friluftsliv utan även om chockladmos, leka och att reta sina ledare. Hon framhöll en gemenskap där de får vara sig själva och gemenskapen med Gud. Talet var kort, scouterna blev nöjda, Linnea's hals blev lättad och kunde få luft, men hennes egokick blev icke tillfredställd!


(konstigt det här med scoutledare som verkar säkra och trygga till vardags blir så förskräckta bara vid tanken på att ställa sig och tala inför folk (iaf i en kyrka) därmed låter de sin rädsla styra när jag vet att de skulle kunna..)

Usch vilken ledsam dag. Sista dagen i min klass. Det känns i hjärtat. Men vad jag är glad över att min praktikkontenta blir så positiv! Suck. Jag kommer sakna dem. Jag kommer sakna det praktiska. Att få vara ute i en klass och känna att man faktiskt gör en skillnad. Jag har blivit så mycket klokare under dessa tre veckor. Fått en helt annan förståelse för människor. Alla snackar våld men det finns så mycket kärlek i barn. I lärare, vaktmästare, rektorer, mattanter, fritidspersonal, lokalvårdare etc.

Jag har verkligen haft koll på mina mornar så att jag inte ska försova mig. Tills idag. Jag vaknade 07.25 och tåget avgick 07.37. Noll chans i världen att jag skulle hinna med det. Helt skakig slänger jag mig på telefonen och ringer min far, som jobbar i habo, och säger till honom att hämta upp mig om 10 minuter. Då är han 30 sekunder från att åka hemifrån, så man kan säga att jag iaf hade sekundrarna på min sida då. Stoppar in huvudet i duschen, klär på mig, stoppar in linserna med en darrig hand, slänger ner allt jag behöver i väskan, och 07.35 sitter jag i citroënen. Frukost, torka och fixa håret, och borsta tänderna sker på 15 minutersbilfärd. Signumet för dagen blev stress och ett huvud som inte är riktigt vaket. Jag har känt mig lite som en zombie, ansträngt mig för att få liv i mig, gått ut på alla raster, gått rörelserundan, försökt vara trevlig och öppnat upp ögonen, nypit mig, druckit te och ja..kopierat massa papper, men inget verkade funka. Vid lunch, med läskigt rosa köttbullar..., kom jag på att jag kunde ta en iprem och då lättade dimman. Vet dock inte om det vart så klokt för genast blev sista-dagen-intrycken mycket intensivare. 
Har fått många lappar, kramar och mycket kärlek. Det bästa måste vara när sara berättade om en viss grabb och att han hade sagt att han skulle sakna mig. Denna grabb har jag vart försiktig att närma mig, av olika anledningar och nu bara... otippat och sorgligt. Jag kommer sakna massa underbara, jobbiga personer. Suck då, nu blir det här lika böligt som i början. Gick på träslöjden och där berättade Greger om deras godismöbler, och deras söta små uppgifter. Sen kopierade jag massa bilduppgifter och jag känner mig nu väldigt peppad att göra en bild-pärm. Sista lektionen hade vi nutidsfrågor och det fick jag ha hand om. Eftersom du inte vet hurdan min klass är så kan jag berätta att det vart stort för de Lyssnade.

Kan meddela att jag fick allt annat än U i min handledares utvärdering av mig, och nu är det bara att ta fram den eller några elevers lappar vid en dålig dag..     
Kanske ska jag våga bli trött och släppa taget nu.               

Skön dag. Favoritbrödet sen barnsben är bakat. Lasagnen är tillagad. Utvärderingen av min insats är 95% klar. Gott. Känner av en viss ledsamhet. Jag vill inte lämna min jobbiga, charmiga klass..! Jag vill inte lämna min handledare ensam med dem heller. Inte vill jag lämna arbetskamraterna -i alla åldrar, personalrummet, jp, kopiatorn, gympan, lars, skolmaten, pendla dit med mina studiekamrater, leka tant med sara, habo...
Jag vill i n t e tillbaka till skolan, alla mnsk, bristen på tydligt sammanhang, stressen, barbro, uppgfterna.. Men vad kan jag göra? Så jag antar att det blir bra.
 
Vad har du fått ut av scouterna? Vad får scouter ut av scouterna? Har visst tagit på mig att hålla ett scoutinvigningstal. Ingen annan ville och hur svårt är det på en skala? Hoppas bara att min dagissmitta i halsen försvinner och att talet blir bländande, det skulle kännas ruggigt skönt. 

bild, matte å religion?
hehe.
jag går å lägger mig försent. godnatt.

Får det inte finnas en gräns för grabbighet? (I ålder max 21 år). Jag tror, för det känns så nu, att jag är skadad och har tappat allt hopp om/för manligheten. När jag steg ut ur bilen (med grabbar runt 24 år) halvt panikförlamad, ville jag damma av mig allt det översvallande testosteronet. Jag som trivs med grabbar. Jag trodde att jag trivdes med jargongen, men herre gud vad har jag inbillat mig?.. Kanske förstorar jag upp mina känslor men jag vet inte hur jag ska kunna se dem i ögonen (läs; vänlig adj/verb). Hur ser jag någon i ögonen när jag vet att han behandlar kvinnor som bytesvaror? Billiga, utbytbara, köpåsläng-kvinnor. SÅ fungerar inte min värld. Särskilt inte om jag inte kan påverka pojkarna i fråga. Byebye. 
Tyvärr.

Av någon anledning anser jag att jag tydligen var värd lite extra inköp så här i slutet av veckan.
Världens snyggaste jeans är härmed inköpta. Världens snyggaste är de för att de sitter sjukt bra på mig.
Världens bästa saga är inköpt på cd; Folk och rövare i Kamomilla stad. 
Världens grymmaste (arg)promenadmusik är Sanctus real och deras senaste skiva är nu inköpt. 

Jag har en förmåga som innebär att jag pratar för högt när jag borde hålla käft. Usch. Och då blir det pinsamma situationer. Jag kan inte komma på särskilt många sådana situationer nu -på rak hand, (förutom idag då, pinsamt på riktigt (betona aldrig hur otrevlig en lärare är i personens öron närvaro) och nä, nu vågar jag mig nog inte tillbaka till bränninge...) fast jag vet mer än väl att de finns i överflöd. Om du känner mig kan du säkert komma på flera. Är jag rädd. Dummadumma mig, att jag inte lär mig!
Det är iaf långa dagar i skolans värld, idag kom jag hem efter fem, och igår efter sju på kvällen. Jag är ganska slutkörd och blank i huvudet men jag trivs förvånansvärt bra. Barn är skoj och omständiga, envisa och helt dumma i huvudet, omtänksamma och så otroligt givande att jobba med. Men ändå tvekar jag och längtar efter ett mer praktiskt och kulturellt yrke. K a n s k e speglar det bara min nojja inför att inte bli godkänd på vfu:n. Möjligheten finns ju. Chansen är 50/50. Tänk om. U.
Det finns mycket att irritera sig på i skolans värld, men även mycket att bli väldigt imponerad av. Vilket jobb alla gör! Vilken helhet. 


Magen och illamåendet har äntligen lugnat ner sig lite och jag är övertygad om att det har något att göra med -vågar jag skriva detta namn?- Bejbs, alltså en bönegrupp bestående av ett gäng sköna tjejer som ber å snackar med bossen. Bla. Det vart så himlaskönt (<-tihi..) att träffa dem. Mina ord räcker inte till för det sköna, så därför måste jag nämna det.  

Någon som har riktigt bra kurrecept för ond mage? En mage och ett illamående som vägrar släppa taget. Jag är inte bra på magar. Detta är fullt tilläckligt för att mitt skratt ska dööö ut. Scouterna sket sig och nu är jag rädd att helgen och hjälmared ska skita sig också. Och inte minst min praktikuppelvelse. Skolgympa är kulkul. Linda och sara är ju underbara också.