primusinterpares

Får det inte finnas en gräns för grabbighet? (I ålder max 21 år). Jag tror, för det känns så nu, att jag är skadad och har tappat allt hopp om/för manligheten. När jag steg ut ur bilen (med grabbar runt 24 år) halvt panikförlamad, ville jag damma av mig allt det översvallande testosteronet. Jag som trivs med grabbar. Jag trodde att jag trivdes med jargongen, men herre gud vad har jag inbillat mig?.. Kanske förstorar jag upp mina känslor men jag vet inte hur jag ska kunna se dem i ögonen (läs; vänlig adj/verb). Hur ser jag någon i ögonen när jag vet att han behandlar kvinnor som bytesvaror? Billiga, utbytbara, köpåsläng-kvinnor. SÅ fungerar inte min värld. Särskilt inte om jag inte kan påverka pojkarna i fråga. Byebye. 
Tyvärr.