How can we dance when the world is turning

Jag känner en anna som sitter med i utbildningsskottet. Jag känner en emilia som är ordförande i spj. Okej, jag är bitter och aningens långsint över stefans beslut. Inte på ett sätt som kommer påverka min vår, men på ett sätt som kräver att jag undersöker mina rättigheter och skyldigheter som student. Så. På måndag ska tydligen "mitt fall" tas upp i utbildningsskottet, det var inte planen men när anna sa "det verkar ju helt fel, jag ska ta upp det på måndag" sa jag okej och hånlog lite lätt inom mig mot stefans nuna. Det är något med diktatoriska auktoriteter som jag inte klarar av. Om han hade vart lite mer tillmötesgående och inte så konscist så hade han haft högre status här. Du kanske påstår att jag tar detta lite väl långt, att jag bara ska släppa det och gå vidare. Om han har tagit ett obefogat beslut, så måste jag få veta det. Om det är värdelöst att kämpa för sin sak som student så måste jag få veta det med.
Men det finns goda ting på högskolan. Igår sprang cissi och jag runt och letade efter uppsatsmänniskor. Vi sökte programansvarig, lärande 3-ansvarig, och annat folk hundrafemtioåtta gånger. Helt värdelöst. Då gick vi till klaskalas. Hela uppsatsgrejen kändes mycket tryggare efter hans råd. Undra om man kan önska honom som handledare? Det vore önskvärt. 
Nu sitter jag och försöker läsa mig till kunskap om miljödidaktik, men det enda som snurrar i min hjärna är sången How can we dance when the world is turning.
 

fest och årets fest!

Som ni anat har jag haft en riktig skitvecka hitentills. Jag är väl en känslomänniska som gör att jag uppfattar nyanserna av livet extremt väl. Erfarenheterna av livet har dock gett mig en bra och god livsfilosofi och stabilitet som gör att skiten bara håller i sig kort, och sen efter det blir livet tipptopp igen. Jag har sagt det innan; det gäller att omge sig med positiv energi. Men för att ta det säkra före det osäkra och riktigt främja mitt välmående gick jag, kl. 06.45 imorse, på det mest harmoniska pass friskis har att erbjuda, nämligen yoga. Yoga är jobbigt. Inte på det intensiva sättet, utan på det långdragna fokuserade viset. Jag håller nog på att bli biten. Träningsberoendebiten. Inte så att det är kul att gå och träna, men väl där är det skönt och kroppen mår bra av det och vill ha mer.
Så. Skolans principer kanske motarbetar mig. Men det finns för mycket bra ting i livet för att gräva ner sig för det. Dessutom kan jag inte gräva ner mig. Efter många krissamtal till mamma säger hon det som jag vet 
-du klarar det, du är duktig, du klarar det. -jag vill inte klara det. jag vet att jag klarar det, men jag vill inte vara en person som alltid klarar av allt. det är jobbigt. -jag vet att det är jobbigt, men det är en talang du har. -jag vet. 
Så jag klarar av allt. Så länge jag vill så klarar jag allt. Och tro mig, det är mycket som jag har klarat av i livet, ting som jag inte ville klara av. Skulle vara så mycket skönare att bara få lägga sig ner på marken och ge upp. Men så är alltså inte jag funtad. Så. Livet fortsätter sin fina gång.
Sin finfina gång.
I eftermiddag har jag planerat Årets Fest tillsammans med två av arrangörerna. Äntligen är Festen i rullning! Dess värre tror jag att de flesta av er inte blir bjudna..! Så kan det gå. 
Ni som kan tänkas bli bjudna får allt se till att ge ett direkt svar, för jag har bara en handfull inbjudningar.

 


detta är en utmaning, mina vänner

Jag håller på att få ångesten ur systemet. Ångesten handlar om hlks oförmåga att vara anpassningsbart efter studenternas behov, när möjligheten finns precis framför ögonen på dem. Studentpåverkan finns inte och vinns inte.
Allt jag behövde var ett "ja du får byta klass, vi förstår dina anledningar och du har ju dessutom redan kollat upp om din praktik är flyttbar. I och med detta missar du bara ett obligatoriskt moment iställer för fyra. Dessutom behövde den andra klassen lite fler tidigare lärare. Alltså får du byta. Grattis." Istället fick jag ett "efter att ha samtalat med kursansvarige har jag beslutat att du inte får byta klass." Helt utan någon motivering, eller de andras åsikter. Vad har jag lärt mig av detta? Jo, att aldrig-aldrig-aldrig låta någon diktatur utan samtal med möjlighet till förändring råda i min skola. Aldrig-aldrig-aldrig anse att jag kan styra över någon annans liv. Aldrig-aldrig-aldrig mer le mot stefan. Och att aldrig-aldrig-aldrig låta detta påverka min glada vår. Jag ska bara äta upp en enorm negerboll med pärlsocker på. Sen kan jag ta nya tag.

Om du nu finns

Jag ber till Gud. Tänker att det löser sig, men inom mig ekar det.
Jag och Karin kollade runt oss. Insåg att vi var toppnoch. Alla andra var beiga lärarstudenter. Vi tittade på varandra och nickade. Vi tittade på deltagarlistan, och Karins namn saknades. Vi tittade på varandra med fasa, och utan att kunna göra något åt det for vi åt varsin ände i panik. Splitter.
Detta måste vara min värsta dag på hela 2010. Jag ser depressioner och gråa väggar komma emot mig. Jag vill strypa vfu-ansvarig på Hlk. Hoppa av skolan. Det känns inte värt det. Fem månader i ett skärt eller grått helvete, det är frågan. Sen när ska skolans principer gå före studentens välbefinnande?
Jag brukar vara positiv, ja, så föreställ er. Varför skapar de problem som inte borde behöva vara problem? 
Gud hör min och andras bön, och hjälp.

Beslut hit och dit

Upplever nackdelarna med att vara vuxen och behöva ta alla beslut själv. Först och främst: vänner tar examen idag. Förstå vad tråkig skolan kommer bli utan dem. På ett sätt känns det som att även jag borde tagit examen idag. Men nejdå, istället ringer jag och anmäler mig till vikariebanken i Habo. Får viktiga samtal, och bokar in möten. Men mest av allt har jag ändå ånger och ångest inför måndag. Inte för att skolan börjar, nej, då ska man behöva lida för att man är kvinna och ha någon som rotar i ens underliv. Okej, detta är kanske lite för mycket information för er, men hjälp. Tur att jag inte skulle dit denna vecka för jag har sådan träningsvärk att jag har problem med att lyfta ben, armar och använda skrattmusklerna. Känner mig dock lite sugen på ett nytt träningspass.. Så alltså. Jag är duktig. Fixar: jobb, hälsa, träning, beroende och problem, nästan själv.

Allt är inte vackert Andy, men detta är!

Idag hade jag sista bildlektionen.
Dör jag av det? svar ja.
Brister mitt hjärta av det? svar ja.
Om någon har Karlssons klister så kan ju du komma hit och laga det. Ack. Klas. Skapande. Praktiskt. Vill ha. Vill inte ha sittande teoretisk monolog. Kommer få.
Vi hade redovisningar idag. Utav 20 studenter så hade 7 stycken valt att att fördjupa sina kunskaper om herr Calle Larsson i sina konstböcker. Mycket trist. Jag förstår inte tjusningen i hans bildspråk, men nu kan jag åtminstonde allt om det. Högst ofrivilligt. 3 hade om Andy Warhol (eller Andrew Warhola som jag vet att han egentligen hette). Tycker verkligen att hans Monroe-screentryck är oinspirerande.
Då är det desto roligare och trevligare med Alphenso Mucha. Bildspråket är fortfarande modernt och tilltalande, fullt av konstraster. Och förresten vem gillar inte propaganda- eller reklamaffischer?
  

Sen har vi ju min favorit nämligen feministkonstnären Barbara Kruger, som jag även redovisade om idag. Här kommer tre av mina favoritmotiv. Hon är bäst!
  

Och sen har  vi såklart min stora inspiration Vermeer van Delft som fick mig att börja måla och tycka om konst. Kolla in ljuset! 

Abstinens

Jag håller på att dö. Vill ha godis NU! Problemet är att jag har godisförbud utom på lördagar och idag är det måndag. Ett dumt ogenomtänkt nyårslöfte som jag kom på bara några timmar innan tolvslaget. Abstinens. Men just för att jag har abstinens måste jag fortsätta med förbudet, då jag misstänker att jag är sockerberoende. Jag har dock vart tvungen att redigera mitt löfte, vilket går eftersom det är ett förhandlingsbart löfte. Löftet gäller numera inte hela året utan bara till midsommar. Efter det får jag utvärdera mina behov. Suck, men snälla GE MIG GODIS NU. Smuggla i mig lite godis. 
Mitt sockerbehov kan hänga ihop med min överväldigande trötthet från helgen. Helgen stavas fredsutbildning, dans med jakob och frida och ja vi gjorde dansgolvet lätt, tjejkväll (filmen Gangs of NY rekommenderas), instormande föräldrar som gjorde en stolrazzia tidigt på söndagmorgonen, och effektivt plugg med ida på kvällen. För att överleva mitt livstempo behöver jag min drog. Socker. Och ännu mer kommer jag behöva min drog i vår.
Idag hade jag sista tekniklektionen, och imorn har jag sista bildlektionen. Det är sorgligt, jag blir ledsen och får ångest av det. Ångesten kommer inför tanken på att jag ska läsa en av de tråkigaste kurserna inom lärarprogrammet i vår, nämligen lärande 2. Den kursen går ut på en sittande okreativ monolog. Paniken kryper inom mig. Jag såg vårens schema nyss. Har känt mig stressad inför att jag ska resa bort till Israel/Palestina i 10 dagar. När jag såg schemat insåg jag att orosstressen var med all rätt. Jag hinner precis göra en tenta innan jag åker, men veckan då jag är borta missar jag mängder av viktiga lektioner. Jag kan bara hoppas och be att jag hamnar i en bra studiegrupp, som förstår att jag inte är en smitare.. och att jag kommer ta igen vad jag missat senare. Kanske kan de låta mig glida med lite. 

Jag känner mig lite som en rökare som kämpar med nikotinet.       

Plågsamt bra

...med vänner! Det känns som om det var länge sen som jag skrattade så här mycket konstant. Skratten tar aldrig slut! Igår skrattflamsade jag en hel kväll på -och trots- adjöhannefika. Frustrationspluggroande skratt med david (fattar inte hur någon lyckas undvika lära sig power point efter 3 år på högskola??). Kyrkogårdsekande mysskratt med ida. Trötta kvällsskratt med frida. Och däremellan skrattas det ännu mer. Jag vet inte var jag ska göra av mig längre! Kan skratten ta slut? Har skrattkvoten fyllts ut? Det vore ju fruktansvärt. Vad finns det mer att skratta åt??
Och just det, som om det inte vore nog med alla skrattendormfiner, jag klippte mig idag! Det blev en mörkare 1920-tals page. Så vet ni. Yes! Ååh, dessa skratt förgör mig. Förgörelse på ett härligt sätt. Och så gick det till när ett destruktivt beteende blev till något gott.


Är det vår nu, eller!

Känslan av frustration är överhängande i Jönköping just nu. Vissa menar att den beror på halvtidskris, andra på nya kurser, pojkbrist, överskott av pojkar, knäppa tjejer, vintern, pepparkakor, ekorrhjul, träningsolusta (suck, hur ska detta gå när min träningsmotiverare flyr till Kambodja?). Men trots frustrationerna så kan jag inte låta bli att vara nöjd över att vardagen är tillbaka! Fröjden är stor över att gå på Barnarpsgatan och kunna hälsa på folk i en strilande ström, likaså att kunna planera våren.

Dagljuset träffade ansiktet på en som sov.
Han fick en livligare dröm
men vaknade ej.    
...
Och ändå solen lika starkt som förut.
Dess otåliga penslar målade världen.
Säger Tranströmer

Setterlind säger
Alla barn är en färg,
som Gud målar med.

De enda som hjälper på riktigt.


Intages vid depressioner, filosofiska stämningar, psykiska och fysiska skador. Vid känslor av otillräcklighet, oövervinnlighet, hopplöshet, eurofi, förälskelse, kärleksbrist, andliga upplevelser, ångest, ånger, feghet, mod, sömnproblem, avundsjuka, frid, förnöjsamhet, hunger. När du vet precis vad du tycker och känner och när du inte kan sätta ord på saker och ting.
Glöm det aldrig.


Hipp hurra för far

Jag har haft min blogg sen jag var 21 år. Ofta som en hjälp i ett väldigt flyttbart tillstånd. I år fyller jag härliga 25 och problemet idag är att jag vet vad jag gillar för sorts bloggar. Jag gillar inte de som skriver att de har handlat läppglans på åhlens, att nadja och mats har tapetserat väggen i snirkelmönster, eller de som beskriver sin lunch på johans. Jag gillar de som har bloggar med bilder de skapat själva. Jag gillar inte de som velar fram och tillbaka när svaret är uppenbart. Jag gillar de som skriver konsist och vackert. Jag gillar inte de bloggar som beskriver allt. Jag gillar de bloggar som är lustfyllda med en genomtänkt layout. Bloggar som uppdateras ofta. Jag gillar mina borta-vänners bloggar, så jag kan hålla koll på er. Det gör inget om bloggen är fullständigt egocentriskt bara logiken och temat finns med. Jag vet alltså vad jag gillar i bloggväg och sådan är inte denna blogg. Livet kommer emellan. Och tills livet kommer tvinga mig tillbaka hit, skrivlusten, inspirationen, kameran eller något annat faller över mig så är det så här. Jag tänker inte ens berätta att jag åkte pulka med min hemliga fd fästman igår.


tittut


Vad har det nya året i beredskap åt oss?


förra bladet

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? ja. Höll du några av dina nyårslöften? nej. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? ja. Dog någon som stod dig nära? nej. Vilka länder besökte du? Danmark. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010? ett kreativt jobb, vara redo för beach-10, utrymme, klassisk köksmöblering, sol, och en vacker man. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 6 november och 12-13 december. Vad var din största framgång 2009? mitt självförtroende tog jättekliv. Jag var duktig fysiskt. Jag var modig själsligt. Största misstaget? jag bakade en tårta till min födelsedagsfest, och behövde förtjocka baily-delen. Det blev misslyckat. Den är fortfarande kvar i min frys. Biblioteksböcker i plural. Felskickade sms. Har du varit sjuk eller skadat dig? förkylningar, samt gammal arbetsskada. Ångrar så att jag inte gjorde en skadeanmälan för fem år sen. Bästa köpet? konsertbiljetter och gotlandsbiljett. Vad spenderade du mest pengar på? mat och hyra. Gjorde någonting dig riktigt glad? javisst! Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? the priests t.ex. ave Maria, och salem al fakirs spår 4. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? gladare! Vad önskar du att du gjort mer? jag önskar att jag hade korrekturläst mina skolarbeten, skrivit mer dikter, tagit mer kort, målat mer, dansat mer, diskat oftare. Vad önskar du att du gjort mindre? mer. Hur tillbringade du julen? isolerad i en stuga i det mörkaste, snöigaste småland med familjen. Där åkte jag skridskor, byggde snökvinna, promenerade, spanade efter vildsvin och åt inte mycket julmat. Blev du kär i år? lite. Favoritprogram på TV? ensam mamma söker var en klassiker i höstas. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? nä, mindre hat finnes faktiskt här. Bästa boken du läste i år? silke och den där andra boken som jag inte minns vad den heter av Barico, men jag fick i alla fall böter på boken. Största musikaliska upptäckten? U2's scen var en musikalisk upptäckt. Jag gillade även Scarlett Johansen samarbetsprojekt med en pojk, regina spector, upptäckte gospelglädje och klassisk musik. Något du önskade dig och fick? läsa bild, ha bra lärare, fler killkompisar. Något du önskade dig men inte fick? ja, politiskt, ekonomiskt, socialt. Årets bästa film(er)? new moon. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? hade heldag i skolan med bild, gick direkt till kören med elin, var lite anti, men så sjöng kören för mig och jag blev glad igen. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? ständigt detta problem med att vara en nyfiken människa; gräset verkar alltid grönare på andra sidan. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? klänningar. Vad fick dig att må bra? att vara kreativ, träna, syfte, vänner, och ett fantastiskt skönt täcke. Vilken kändis var du mest sugen på? han "vargmänniskan" i new moon. Vem saknade du? Per. De bästa nya människorna du träffade? Frida, CJ, David, Karin. Caféägaren. Jobbfolk. Scouter. Johan.


RSS 2.0