primusinterpares

Jag känner en anna som sitter med i utbildningsskottet. Jag känner en emilia som är ordförande i spj. Okej, jag är bitter och aningens långsint över stefans beslut. Inte på ett sätt som kommer påverka min vår, men på ett sätt som kräver att jag undersöker mina rättigheter och skyldigheter som student. Så. På måndag ska tydligen "mitt fall" tas upp i utbildningsskottet, det var inte planen men när anna sa "det verkar ju helt fel, jag ska ta upp det på måndag" sa jag okej och hånlog lite lätt inom mig mot stefans nuna. Det är något med diktatoriska auktoriteter som jag inte klarar av. Om han hade vart lite mer tillmötesgående och inte så konscist så hade han haft högre status här. Du kanske påstår att jag tar detta lite väl långt, att jag bara ska släppa det och gå vidare. Om han har tagit ett obefogat beslut, så måste jag få veta det. Om det är värdelöst att kämpa för sin sak som student så måste jag få veta det med.
Men det finns goda ting på högskolan. Igår sprang cissi och jag runt och letade efter uppsatsmänniskor. Vi sökte programansvarig, lärande 3-ansvarig, och annat folk hundrafemtioåtta gånger. Helt värdelöst. Då gick vi till klaskalas. Hela uppsatsgrejen kändes mycket tryggare efter hans råd. Undra om man kan önska honom som handledare? Det vore önskvärt. 
Nu sitter jag och försöker läsa mig till kunskap om miljödidaktik, men det enda som snurrar i min hjärna är sången How can we dance when the world is turning.