primusinterpares

Alltså ibland är det svårt med bh-köp. Här tjejer har ni en länk att kolla in; http://www.twilfit.se/provrummet/din-bh-storlek.php Min storlek fanns inte, tänk det är det som jag har misstänkt länge. Apråpå bröst så har jag i helgen uppfyllt min känna på mäns bröstklyftor-kvot (inte mansbröst, uh). En kvot som jag inte var medveten om att jag hade. Men imponerande och lite befängt och ja.. alltså klyftor.   

Fundering: Medeltidsveckan på Gotland med konstnärstyper eller inte? Vill, men inte genom att riskera en annan resa. Ska inte längre jobba hela sommaren, bara halva. Denna ekonomiska press gör att jag tänker gå och köpa en trisslott imorn. Tänker inte ha en dötrist sommar för något så trivialt men avgörande som pengar.
Önskan: Ett sommarextrakneg kosta vad det vill.
Fråga: Vem har fått för sig att tjejer som jag gillar chocklad med jordgubbsrisp?
Konstaterande: Jag Pluggar och jag är i Tid med min hemtenta. Jag är 70% klar och jag har officiellt en vecka till på mig. Plugget är omotiverande men ganska trevligt att fördriva min tråkmåndag med. 
Förväntan: Valborgsbesök!
Uppdrag: Gifta bort en och hitta en man till en annan.
Kris: Underklädeslådan..
Diskussion: Underkläder! Att använda eller inte använda är frågan. Alltså ingen britney, utan bara spara de bästa på hög för att de kan behövas vid ett bättre tillfälle. Trots krisen.  
Bästa 1: Jag tror att min tidningsprenumation tog slut idag Det betyder att jag slipper ha en tidningsinsamling och därmed åka till sopsorteringen för att av misstag slänga redovisningsuppgifter. Nu kanske jag kan få tillbaka min nattsömn.
Bästa 2: Jag har U2biljetterna i min hand!!!
Bästa 3: Gröna löv, grönt gräs, gröna buskar, gröna kläder. Skönt! 
Tv: Jag har sett serien förut men jag tycker bara om Gilmore Girls och jag tycker det är pinsamt. Jag tycker inte många saker är pinsamma. Jo Gilmore Girls och sjunde himlen.
Hjärntvättspåstående: Alla ni som påstår att pirr i magen inte hör till den "vuxna mogna kärleken" kan bara gå och dö. Jag hade kunnat skriva ett helt inlägg om att det minsta man kan och ska räkna med är pirr. Kärlek utan pirr är ingenting. Ett liv utan pirr är inget liv i min värld. Jag får pirr i magen av det mesta så jag tänker förvänta mig pirr vid kärlek så gå inte och hjärntvätta mig om motsatsen. Det får mig bara att ifrågasätta era geomtänkta men inte speciellt känsliga val.
Tistel: Åskan i luften och därmed i mitt huvud.
Ros: Till mig för ingen annan ger mig rosor ju.
Ogenomtänkta: Säga upp sin lägenhet utan backup-plan? 

Grejen är så här: Vissa människor kan man inte umgås med för man mår bara dåligt efteråt. Du kan inbilla dig dagen efter att du bara har en dålig dag, men om ingen uppmärksammar dig om att du alltid får dåliga dagar efter att du har umgåtts med någon så kommer du fortsätta få många dåliga dagar. Dåliga dagar är inget kul. Jag kan inte ens skratta åt den roande hemmets vän-journalistiken om Jonas Gardell. Jag kan inte glädjas åt en fantastiskt modig predikan av Johan. Inte ens valborg gör mig glad och förväntansfull. Då är det illa. Det enda som gör mig lite glad är mitt "nya" köksbord, men det är ett välbekant fenomen att jag brukar blir heltossig av bra inredning. Så jämförelsen "lite glad" mot "heltossig" gör mig väl inte så glad och faller. Och denna dag trots att jag bara försöker omge mig med människor som ger positiv energi. Är detta ett tillfälle att ifrågasätta min karaktär?

Kärt barn har många namn. Detta kära barn kan bl.a. gå under namnen legolas eller våren. Så ja, nu är det vår igen och man kanske borde göra nåt åt det. Som en vårvind som ger en kalldusch i lungorna, en mycket påhittig liknelse av en vän som ringde påpassande när jag filade fötterna igår. För se, fila fötterna och vår hör samman. Filade fötter tar bort allt det där grova, hårda, ytliga, allt som blir av vinterns kyla och instängda fötter i flera lager raggsockar. Mjuka fötter ger lätta steg. Tänk om man kunde fila sig igenom hela själen. Fast det är väl det våren gör? Vårsolen lenar till oss.

Ni kan sluta be och jag kan sluta hoppas. Drömjobbet är inte och kommer inte bli mitt. Det gör mig ledsen. Ett drömjobb är alltid ett drömjobb. Om jag inte kan komma intill där nu, hur ska jag då någonsin komma intill sen? Efter tio år som lärare blir det inte enklare i framtiden. Jag försöker tänka att de inte vet vad de missar -mig-, men de fann något bättre och det gör mig ledsen. Hur är det möjligt? Jag brinner ju! 66 sökande var det. De kallade hade kvaliteter som flytande tyska samt museumutbildning. Men jag har konstutbildning och pedagogutbildning. Så jag intalar mig själv att jag inte var milslångt efter i rekryteringsprocessen. Nu ska jag istället rikta in min hjärna på att det är helt okej att jobba en hel sommar på ett gruppboende. Jag har jobbat på demensboende tidigare och nu får jag bara hoppas att jag är miljarder gånger starkare mentalt än då. Socialtjänsten fick 2500 sökande, 250 får jobb. Jag har fått jobb. Det är väl också en bedrift att vara nöjd med. Det är nog bra för mig att jobba en hel sommar, för det blir mycket pengar som jag måste spara till min drömresa! Om ett år så kallar Israel/Palestina. Eftersom jag inte känner att jag kan göra min längtan och intresse efter dessa länder rättvisa tänker jag inte beröra det mer än familjen Gunnarsson- inspiration och Mellanösternkunskaps-kurs på Hlk. En kurs som jag för övrigt vet flera diffusa frikyrko-par som ska gå. Och Hanne, tack och lov! Jag skulle annars vara i risk för inte bara terrordöd utan också psykisk frikyrko-lovebirds-död, varav den senare nog är värst. 
Ett intressant fenomen de senaste dagarna är att varje gång som jag har öppnat munnen har en gospeldänga flygit ut. Faktiskt påfrestande för nerverna! Det har lugnat ner sig idag, vilket var tur då jag hade litteraturseminarium. Det hade vart ganska opassande om jag hade börjat sjunga "God is a friend of mine!" eller "A song" eller "people from every nation and town, from generation to generation, we worship you! Hal-le-luu-ja, haa-lle-luja!" osv, när det skule handla om skrivundervisning. Trodde jag skulle avlida innan seminariet och började skicka "Tack det var kul att lära känna dig"-sms till folk. Men jag lever ju än. Må vara att jag är rastlös för att det inte är någon gospel ikväll, och det enda vettiga jag har att göra är plugga. Men pluggar gör jag för jag måste vara klar med hemtentan innan nästa torsdag. Då är det valborg, och den vet ni vart den ska firas va? I Fjällis. Valborg brukar vara grymt där. Bara att boka in. 

Vad Linnea inte har men realistiskt vill ha Nu; En balkong. En altan. Ett badkar. Toppenkondition. Någon att krama på. Tid. Massor av växter. Något att fylla upp min skänk med på ett tjusigt vis, har någon ett förslag?. En klänning från lindex och en klänning från once for girls. En vårjacka från Monki, och alla städer utom jönköping är välsignade med Monki. En läcker sänglampa. En solbrun färg. 

Vad Linnea inte har men orealistiskt vill ha Nu; En balkong. En altan. Kläder. Någon att krama på. En takkrona. Takmålningar. Mer tid. En hemlig tvilling som kunde förbereda terrängen och vara ett geni. Mitt drömjobb. Motivation. Svartvit-rutigt golv.  
 
Vad Linnea har Nu; Sol utanför fönstret. Färgranna gamla kläder. En skänk. Tankar som håller på att riva hennes naiva och orealistiska föreställningar. En stark ovilja till att bli omsprungen av motionärer med toppenkondition. Två telefoner att ringa till drömjobbet med. Ett ont vad. Äcklig smoothie i kylen. Ett glatt humör. Massa gospeldängor i huvudet. Ännu mer plugg.

Det här är det bästa jag vet
klättra i träd och vara glad
äta korv och kexchocklad
och skriva dikt i hemlighet.

Så säger en lus. Ungefär så säger även jag. Har haft världens längsta dag. Föreläsningar, där jag verkligen känt pressen och stressen flåsa mig i nacken. Fly. Har sålt kläder och haft modevisning med mamma och lyssnat på flärdfulla tanter och skojfriska gubbar. Jag vill också vara pensionär! Jag brukar få perspektiv på mitt liv där hos dem. Det finns så oerhört många charmanta äldre. Sen utan mat i magen på 11h och 35  minuter åkte jag till kyrkan och mina underbart eldluktande banankastande&trefots-lekande scouter och ledarkamrater. Jag är hoppfull för scout. Har aldrig vart det så mycket som ikväll, utan anledning, på mycket länge. Eller så är det att jakobsson är tillbaka, och josef, oskar och håkan är roliga och jag är trött. Rök. Eld. Yxa. Utomhus. Avslappning.
Och livet! Träffade min genom tiderna bästa bästis i veckan. Sånt kan vara förnöjsamt, och det var det. En klasskamrat till oss har köpt min farbrors och fasters hus i Mullsjö. Han har barn. Nicke är det..! Lustigt. Jag har sommarjobb. Jag har en underbar kör att sjunga i som ska iväg på körhelg. Himlen är blå och solen värmer. Vänner värmer och folk är vänliga. Jag har sett världens vackraste bröllopsklänning. Skillorna luktar och naturen är skön. Jag fick en egen blombukett idag. Jag är frisk och jag har tillgång till en bil utan tak ibland. Gud är stor och bara överbevisar sig hela tiden. Mums. Men plugg och vår går inte ihop.

Idag var jag på jobbintervjuv. Intervjuvarpeter var jättetrevlig. Kontenta: Jag har sommarjobb. Hela sommaren. Men jag kan åka med på scoutlägret. Jag får gå på nyhem de sista dagarna. Det är bra. Ja, det är väldigt bra. Det kan bara bli bättre på ett eller två sätt.

Det största med påsken (om vi bortser från "Kristus är uppstånden!", ett uppskattat budskap som jag väcks av varje påskanatt. Du vän, som skickar detta, vet väl om att du inte får sluta nu? Det har faktiskt tendenser till en tradition som jag förväntar mig även om 50 år) är väl att jag har tagit årets första bad. Sjötemperatur? Jag förfrös bara fötterna tillfälligt, men solens strålar värmde sen skönt. Och jag kan nöjt konstatera att jag är glatt nöjd med förra veckan, naturligtvis med undantag som toppas av ett förlorat sm-guld och massa andra saker som gick mig emot.. men när man tänker tillbaka och bara tänker på de positiva sakerna så blir det ett väldigt gott betyg. Låt denna bli ytterligare en sån där bra vecka. En vecka som berikas av och med människor.

Min naturliga sommarjobbsreservplan har gått upp i rök. Men jag ska banne mig fixa ett jobb. Oddsen för det ökade när de ringde från ett annat jobb. Och dessutom ska jag banne mig ringa och tjata på eksjö. Den 14 april tänker jag presentera mig för dem. Ordentligt. Säljande. Intressant. De kommer vilja ha mig. Sen när mitt hemtjänstjobb ringer pga alla återbud ska jag ha ett annat sommarjobb klart. Så det så!

Har den senaste veckan läst ovanligt många bra artiklar. De bästa artiklarna är de som möter ens egna funderingar och tankar, ibland helt omedvetet. Då jag kan dra paraeller till mitt egna känsloliv, erfarenheter och önskningar. När en artikel sätter ord på sådant som man själv inte kunnat, då är det nästan lite religiöst. 
Här följer en del av en mycket intressant intervju med Lykke Li i Elle nr 5.    
Vilka specifika tragedier finns i ditt liv?
-Jag har nog många olika tragedier, staplade på varandra. Men främst är det väl det att jag drabbades av det där som drabbar 90 procent av all unga kvinnor - pressen utifrån, på vem man ska vara, hur man ska se ut - och jag föll dit hårt på självhatet. Och sen blev jag kär i någon som inte var kär i mig på det sättet. Jag var trasig redan innan, men att älska någon och inte bli älskad tillbaka är en tragedi i sig. Det var inte ens ett förhållande, det var en kärlekshistoria som aldrig fick blomma ut, och det blev en destruktiv cirkel. Det är svårt att formulera, men mitt hjärta blev hemsökt. "Hands down, I'm too proud for love" gnolar jag. Ja, det är det Little bit handlar om. Att man öppnar sig för kärleken, men det är inte kärlek för den andra. Och jag tror att många tjejer glömmer att kropp och själ hör ihop. Har man blivit bränd och blundar för sitt hjärta och sen bara knullar... då kan man bli skadad. Jag läste Gabriel García Márquez novell Memories of my melancholy whores. Där säger en av personerna : "Don't let yorself die without knowing the wonder of fucking with love." Det är det bästa som någon någonsin har sagt, eller hur? Det är min nästa platta! gapskrattar hon. 

Var går gränsen för när det är värt att riskera en vänskap? När U2-biljetterna kom in i bilden var jag tvungen att börja värdera hur mycket vänskap är värd. Å ena sidan denna fantastiska musikgrupp som jag har älskat sen tonåren men aldrig upplevt som konsert, å på andra sidan vänner som också ville ha biljetterna, vänskaper som jag inte vill förlora. Vad väger tyngst då -U2 eller vänskap? Naturligtvis vänskap men U2 är... U2. Som tur var blev det inte fullt så dramatiskt att jag behövde göra en tokig värdering. Jag har mina vänner kvar och jag har mina U2biljetter! Tack och lov för turtagning och allmänt förnuft. Jag, moi, Linnea ska på U2konsert!! Jag ser tokmycket framemot augusti. Skit i hela våren och sommaren. Om jag får ett sommarjobb som matchar mina planer kommer jag i augusti gå på U2, gå på bröllop och ha en cykelsemester. Och om jag finge råd även en tripp till Frankrike. Längtan är stor och stark.
Längtan är även stor och stark efter ett sommarjobb. Kan avslöja att jag har sökt ett drömsommarjobb. D R Ö M. Så länge de inte har tillsatt någon finns det alltid en chans för att jag kommer få det (fast risken för att inte få det känns större), jag har och kan vad de behövde. Det ber jag för. Be!

Hör på denna: Jag kan få tag på U2 biljetter! Så här nära har jag aldrig vart hittills. Och detta utan att behöva skaffa en facebookgrupp till någons ära! Jag hoppashoppashoppas och håller alla tummar som jag har. Åh! Vill!
 
Snart ska jag även köpa popadelica-biljetter till mig och en viss fröken Thorén. Hennes framtida besök gör mig gladgladglad! Ser med glädje framemot Valborg. Vi kommer få en grym helg tillsammans. Jo just det, John ME kommer till popadelica. Exakt. Just det. Måste alltså dit.

Sen ett annat musikaliskt iaktagande av det mer negativa slaget. Varenda gång det blir konsert i Jönköping av hög kaliber (läs Veronica Maggio, hello saferide med John ME, a camp) så har de konserterna på torsdagar(!!) och som ett märkligt men mycket sant likhetstecken så betyder konsert även att jag har tenta dagen efter. Tre gånger i vår. Det är kasst. Och utbildning går före kultur. Va? Va?? Vad sa jag? menar jag det?  

Tentan var enkel men sen var jag också den enda som tyckte den var enkel. En av mina vänner började nästan gråta för att hon tyckte det hade vart så svårt. Alltså oroväckande för mig. Alla suckade och pustade ut. Den som lever får se.. 

Men igår laddade jag alltså upp med ur. Ett fyra timmars-möte. Ur är långtråkigt, oeffektivt och väldigt stillasittande MEN igår så var det faktiskt intressant, för efter halva tiden så joinade styrelsen oss. My church ska bygga om hemsidan, och de funderar på om varje "grupp" ska ha en blogg (tex en scoutblogg), pastorn ska blogga och lägga ut predikan innan, sen vill de direktsända gudstjänster via nätet. Vilka tror ni jobbar med hemsidan? Jo min favorit-håkan och min hemliga fästman som jag numera vet har ett attribut till sitt namn, nämligen det hemskaste man kan ha som frikyrkokille... snygg! Haha! Nu börjar våran relation närma sig ett hej (så vet ni läget!). Tyckte det var inspirerande att höra alla dessa engagerade tankar. Och efter den engagerade hemside-gruppen kom en ännu mer engagerad duo fram nämligen SnyggJohannes (haha inte samma, detta är fru-bedjaren) och en annan. De tillhör en grupp -VI- som vill få vi och dom att bara bli ett enda stort underbart vi = församlingen. Ordföranden frågade då vilka vi är, och SJ sa då att VI är typ 30 stycken. Dvs student-innegänget i församlingen som på födelsedagskalas ed(!) har samtalat om hur man kan få nya församlingsmedlemmar att bli comittade (inte ta ansvar, viktigt), hitta sina gåvor och veta ur de kan använda dem i kyrkan. De var så engagerade!! Han ville gärna fungera som en länk. Men självklart stör jag mig på något, nämligen faktorn att innegängen är stängda. Om SJ så gärna vill öppna upp för andra, liksom resten av VI:et så kan det vara en god idé att öppna upp sina gäng för andra och framförallt komma fram och hälsa i kyrkan och utanför kyrkan. Ett bra tips. Tror jag ska dela med mig av det till SJ. (subjekts)Gruppen kommer alltid före (objekts)gruppen.
Sen ett annat tips. Kyrkan behöver ledare. Speciellt tonårsledare. Gamla ledare ska försvinna så nu är det en chans att få vara med och forma från början. 
Ett annat konstaterande är att man får höra väldigt mycket på ur innan man borde få höra det. Typ kyrkskvaller och smu-skvaller. Så nu sitter jag här på bristningsgränsen och vet verkligen inte vad jag ska göra med informationen. Vem vill veta det liksom? Förutom VI-gruppen alltså.. och jag är inte bjuden på deras födelsedagskalas=).  

Längtar efter solpromenader och glass men nu ska jag börja på min hemtenta om språksociologi. Man borde få vara ledig efter en tenta.

Imorn så är den omtalade grammatiktentan. Och här sitter jag. Den här dagen har inte blivit som jag hade tänkt mig. Jag skrev en lista igårkväll, efter HVs första finalvinst!!!, över allt jag skulle göra idag. I den ingick inte att sova i 12 timmar. Jag skulle plugga idag. Hur mycket har jag då pluggat? Ungefär så här mycket (exakt -ingenting). Men jag har pluggat hela veckan i övrigt. Och det bästa med att jag har pluggat den här veckan är inte att jag faktiskt har lärt mig saker utan mina nyfunna pluggkompisar. Är inte den bästa med att läsa en ny kurs att man träffar nya människor? Det tycker jag sannerligen. Om man inte varierar sig lite och får nya intryck, tankar, åsikter uppmixtrat med nya personligeter och dess humor (ska det vara ett dess där?) så blir man lite hjärndöd. Jag trivs verkligen med dem! Och då undrar jag något som jag har tänkt på i några dagar. Det finns ju massa hemliga lagar, normer etc. T.ex. är vissa människor förbjudna av vissa anledningar. Hur är det med denna: a+s=sant. s+d=sant. Kan då a+d=sant? Eller är det förbjudet? Det är kanske bara jag som tossar ihop någon regel i min hjärna som inte finns. Eller är det så att pga s kan inte a+d bli sant? Det är liksom en omöjlighet. Är jag trångsynt? Hoppas att jag har fel!
Annars tycker jag att scout börjar likna en stor ond varelse som har bestämt sig för att äta upp mitt liv. Det är ingen underdrift att säga att jag har fått minst ett samtal varje dag samt x antal sms från ledare denna vecka. Glöm inte alla mail. Scout är inte mitt liv! Det får aldrig bli mitt liv! Men som i alla beroende så dras man djupare och djupare in i det och hur tar man sig ur det? På ett smärtfritt sätt?
Nu måste jag gå och gräva lite i mitt öga, plugga lite och gå en promenad, innan ur. Ja, för så ska jag avsluta dagen innan min tenta. Med ett långt stillasittande möte. Hörde jag jubel?