primusinterpares

Ni kan sluta be och jag kan sluta hoppas. Drömjobbet är inte och kommer inte bli mitt. Det gör mig ledsen. Ett drömjobb är alltid ett drömjobb. Om jag inte kan komma intill där nu, hur ska jag då någonsin komma intill sen? Efter tio år som lärare blir det inte enklare i framtiden. Jag försöker tänka att de inte vet vad de missar -mig-, men de fann något bättre och det gör mig ledsen. Hur är det möjligt? Jag brinner ju! 66 sökande var det. De kallade hade kvaliteter som flytande tyska samt museumutbildning. Men jag har konstutbildning och pedagogutbildning. Så jag intalar mig själv att jag inte var milslångt efter i rekryteringsprocessen. Nu ska jag istället rikta in min hjärna på att det är helt okej att jobba en hel sommar på ett gruppboende. Jag har jobbat på demensboende tidigare och nu får jag bara hoppas att jag är miljarder gånger starkare mentalt än då. Socialtjänsten fick 2500 sökande, 250 får jobb. Jag har fått jobb. Det är väl också en bedrift att vara nöjd med. Det är nog bra för mig att jobba en hel sommar, för det blir mycket pengar som jag måste spara till min drömresa! Om ett år så kallar Israel/Palestina. Eftersom jag inte känner att jag kan göra min längtan och intresse efter dessa länder rättvisa tänker jag inte beröra det mer än familjen Gunnarsson- inspiration och Mellanösternkunskaps-kurs på Hlk. En kurs som jag för övrigt vet flera diffusa frikyrko-par som ska gå. Och Hanne, tack och lov! Jag skulle annars vara i risk för inte bara terrordöd utan också psykisk frikyrko-lovebirds-död, varav den senare nog är värst. 
Ett intressant fenomen de senaste dagarna är att varje gång som jag har öppnat munnen har en gospeldänga flygit ut. Faktiskt påfrestande för nerverna! Det har lugnat ner sig idag, vilket var tur då jag hade litteraturseminarium. Det hade vart ganska opassande om jag hade börjat sjunga "God is a friend of mine!" eller "A song" eller "people from every nation and town, from generation to generation, we worship you! Hal-le-luu-ja, haa-lle-luja!" osv, när det skule handla om skrivundervisning. Trodde jag skulle avlida innan seminariet och började skicka "Tack det var kul att lära känna dig"-sms till folk. Men jag lever ju än. Må vara att jag är rastlös för att det inte är någon gospel ikväll, och det enda vettiga jag har att göra är plugga. Men pluggar gör jag för jag måste vara klar med hemtentan innan nästa torsdag. Då är det valborg, och den vet ni vart den ska firas va? I Fjällis. Valborg brukar vara grymt där. Bara att boka in.