Ljuva vindar


Beslutar mig för att ta en dag i taget med grova nostalgipauser. Typ drömma efter sommarens ljuva vindar. Jag älskar när sommarens sommarvindar tar sig in överallt: i öronen, ögonen, näsan, armhålorna, mellan benen, mellan tårna, i hjärta och i hjärnan.

Jag är ingen jävla lektant.


Tjugofem år ung, utbildad till ett yrke som jag resonerar runt som ett kall som inte går att springa ifrån, där jag har en viktig uppgift och roll att fylla. Men ju längre jag leker lektant och inte får vårda och ta hand om de talanger och gåvor som jag har desto mer frustrerad blir jag. Frågan vad vill du då följs av ett jag vill inte jobba, jag vill vara ledig och ha tid att tänka på vad jag vill, inte springa vilse. Jag vill resa. Korsa Amerika. NY. Besöka arabvärlden. Moskva. Och jag behöver få utlopp för min kreativitet. Skriva en bok och överdrivet mycket poesi, baka kolossalt och måla tiofemton tavlor, kan det vara vårens plan? Men om jag resonerar logiskt, går tillbaka till kallet, så behöver jag jobba mer elevinriktat. Orientera mig fram mot ett mål, det är vad jag behöver göra. För vissa av oss går inte livet spikrakt.

Finfredag




Till er tjänst

Nu har jag jobbat på min nya skola i en vecka. Plus: skolan verkar riktigt bra, den är förankrad i vetenskap, forskning och vågar tänka nytt. Kollegorna är väldigt välkomnande liksom barnen (som är väluppfostrade). Jag kan gå till skolan på 35 minuter. Jag kan förlänga avtalet med ett halvår till, det är helt i min hand. Minus: det är en fritidspedagogtjänst på heltid. Jag tog jobbet är för att komma in på detta rektorsområde som tilltalar mig. Men återigen efter en vecka inser jag att jag borde ha haft ännu mer is i magen för att få den lärartjänst som jag behöver och vill ha. Fast just nu efter en intensiv vecka med febertopp idag vill jag allra helst ha ledigt och SEMESTER. Jag räknar redan ner veckorna till tredje helgen i september, ett visst datum i november och jullov. Så ska det ju inte va!

Ska påminna mig själv om vilka krav jag vill ha på nästa tjänst. För denna höst var det att komma till ett inspirerande, kreativt och nytänkande rektorsområde med goda kollegor.    


Ytterligare ett farväl

Först Karin till Stockholm. Sen Sara till Stockholm. Nu Fredrika i prickig topp till Uppsala. Hon hade hipphipphurra och hejdå-kalas i torsdags. Stört coola allihopa.  


Jag får väl se till att hamna i onåder så jag kan kontakta en asyladvokat. För det är ju enda anledningen att kontakta pinglan Freddie i framtiden.

RSS 2.0