primusinterpares

Tjugofem år ung, utbildad till ett yrke som jag resonerar runt som ett kall som inte går att springa ifrån, där jag har en viktig uppgift och roll att fylla. Men ju längre jag leker lektant och inte får vårda och ta hand om de talanger och gåvor som jag har desto mer frustrerad blir jag. Frågan vad vill du då följs av ett jag vill inte jobba, jag vill vara ledig och ha tid att tänka på vad jag vill, inte springa vilse. Jag vill resa. Korsa Amerika. NY. Besöka arabvärlden. Moskva. Och jag behöver få utlopp för min kreativitet. Skriva en bok och överdrivet mycket poesi, baka kolossalt och måla tiofemton tavlor, kan det vara vårens plan? Men om jag resonerar logiskt, går tillbaka till kallet, så behöver jag jobba mer elevinriktat. Orientera mig fram mot ett mål, det är vad jag behöver göra. För vissa av oss går inte livet spikrakt.