På det fjärde gäller det
Mitt huvud ekar för jag har precis haft två utsålda konserter på spira. Detta efter tre dagars feber. Med en enda önskan inför året: att livet skulle få överraska. Och det gör det! Så sjukt vad en inställning kan förändra saker.
Drömmars konsekvenser
Ett av mina favoritcitat och levnadsregler är förenklat att du måste våga ta konsekvenserna av dina drömmar. Så säg att du drömmer om att jobba på en praktisk estetisk friskola med de yngre barnen. Det är VERKLIGEN en sån skola du vill arbeta på. Men den drömmen inkluderar en annan dröm som du har lagt ner för tillfället för att du trivs och är NÖJD med din boplats. Så vad gör man när hjärtat börjar pulsera lite snabbare och hjärnan skriker i tydliga pilar 'DÄR LINNEA, DÄR ÄR DEN!!'.
Nosa harmonin
Jag är fascinerad. Av mig själv. Har den här helgen lyckats med något som jag kan beundra andra för nämligen att umgås och mest bara njuta av mitt eget sällskap. Inte vilja befinna sig med någon annan, inte på en annan plats eller tid. Nä det är bara jag, den stora rastlösheten och lugnet. Lugnet mina damer och herrar! Det här är stort. Harmonin har jag vart och nosat på. Den existerar alltså.
Vardagsglädje
Vardagsglädje är orkidéer som slår ut i fönstret. Elever som beter sig. Scouter som lutar sig mot ens axel först avvaktande och sedan tryggt. Att möta en gammal dejt med ett leende och nöjt konstatera att man har bra manssmak. Ta sig ut och springa. Nöjt kunna konstera till en kollega att det är okej att fika. Ha elever som vill rädda regnskogen och världen. Att vänner får uppleva fina ting. Att jag för första gången på en evighet får känna mig nöjd med stället där jag bor.
Kollegepresentation efter tystnad
Tystnad här för mitt liv är fullpackat. Jag har inte tid över nångång i mitt liv just nu. Varje stund är knökad och kanske dubbelbokad. Fast det är inte helt sant, varannan onsdag är jag ledig på kvällen och lördagförmiddagar. Mitt liv ändras drastiskt varje gång jag börjar på ett nytt jobb. Så är det alltså nu. Jag har jobbat på min nya arbetsplats i en och en halv månad, en bra skola!, och jag trivs alldeles för bra med mina kollegor. Min kollega C som är väldigt klok. Hon säger åt mig att det är viktigare att skaffa behörighet inom sina ämnen än att sikta på lärarlegitimationen. Speciellt säger hon åt mig att nischa mig inom bilden. Jag har så himla roliga kollegor! S är den roligaste! Ironiserar och pratar i ett. B är superengagerad och driver med mig var dag. P är den specialpedagog som jag vill va en dag, fast mindre stressad. En färgglad seende pingla! L har den erfarenhet som krävs för att lugna och hon är tydlig, strukturerad och har pondus. K är omtänksam och givande liksom. H är beundransvärt lugn. Nästan kallt lugn. Och dessa är enbart mellanstadielärare. På lågstadiet har jag också mina favoriter, fast de stavas vännen CJ och B -min körpoolare!
Han minns mig!
Det finns en grej som gör mig så himla glad och det är en hösttanke. Tänka sig, här sitter jag och min favoritårstid gör entré och jag längtar efter hösten. Jag har en så himla bra grej som händer då. Jag skickade ett mail till min bildmagistercrush och han sa detta:
(Det är värt att vrida på huvudet).
En sjuk värld: Pastor Jean och influensa sida vid sida
Min värld gungar då jag har en influensa som har satt sig i huvudet. Allting snurrar och världen känns ganska så overklig. Men. Jag har en medicin mot självömkandet och mot risken att fastna i ett det-är-så-synd-om-mig-just-nu-tänk. Jag sitter still och aktiverar mig som aktivist. Hoppas ingen har missat kampen för Pastor Jean.
Läs gärna här:
http://www.expressen.se/nyheter/pastor-jean-utvisad---torterad-i-hemlandet/ https://twitter.com/#!/search/realtime/%23pastorjean http://bergstromjonas.se/ http://josefinearenius.se/ Sänd sedan detta som mail till de politiker som är valda för din valkrets. Och nä, välj inte ut den som du tycker verkar trevligast (jag var till exempel påväg att inte skicka till Jimmie Åkesson eftersom han står för en helt sjuk politik, men sen kom jag på att han om någon verkligen behövde ha mailet, ibland resonerar man komiskt märkligt), nä välj att skicka till alla politiker!
Jag fick svar från kd och mp, varav kd's svar var absolut trevligast. Han har för övrigt gått i samma klass som min engagerade syster. Kolla gärna in hennes blogg
thou shalt be cool.
_______________________________________________________________________________________________
Mall till att maila sin riksdagledamot (glöm ej i att fylla i namn längst ner)
Hej!
Jag skriver angående pastor Jean Kabuidibuidi som utvisades från Sverige natten till fredag den 24 februari till Kinshasa. Det svenska migrationsverket hade inte beviljat honom asyl trots att han kritiserat Kongos regim i predikningar, med argumentet att de inte ansåg att det fanns en fara för honom att befinna sig i Kinshasa. När han kom dit blev han dock utsatt för tortyr och misshandel så att han enligt honom själv var ”nära döden”. Spåren av tortyren går att se på de bilder som finns här: (http://www.kristenunderjord.wordpress.com%2F2012%2F02%2F28%2Fpressmeddelande-bilderna-som-visar-att-pastor-jean-utsatts-for-tortyr-obs-starka-bilder%2F&h=zAQFat84H). Nu befinner han sig dock i relativ säkerhet.
Om pastor Jean Kabuidibuidi har utsatts för tortyr är det ett tydligt brott mot Utlänningslagen kap 12 §1:
”Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att- utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller – utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara.”
Jag skulle vilja att du tar upp och pratar om pastor Jean i samtal med både dina partikamrater och med andra riksdagsledamöter du möter. Gör det du kan för att han ska hamna i säkerhet. Jag är oerhört bekymrad över att du, genom din tystnad, ställer dig bakom behandlingen av Jean och den politik som möjliggör en sådan här behandling.
Vänlig hälsning,
[ditt namn]
______________________________________________________________________________________________
Och mitt i allt kan jag känna att det fullkomligt suger att det är först när jag golvas av influensa som jag har tid att engagera och fördjupa mig mer i viktiga världsliga ting som rör annat än min nära värld. Tänk om alla orkade engagera sig superdupermycket för en bättre värld. Det är då jag måste tänka att min roll i världen inte är den, just nu, men jag blir inspirerad och imponerad av de eldsjälar som är det. Och vem som helst orkar vara
amnestyaktivist!
Finbesök och mm it's spring
Livet, livet, livet
Det är inte ofta någon kan tvinga mig göra saker jag inte vill. Att bli tvingad att fira livet med folket jag håller nära hjärtat känns som ett bra tvång, kalla det ordination eller vad du vill. Bra och gott är trerätters.
Chef i kreativitet!
Skolverket har en kampanj som heter För det vidare, där de försöker locka bra pedagoger och människor till att bli lärare. Bill Skarsgård träffar sin lärare Per Sahlin som uttrycker sin lärarposition som att vara chef i kreativitet i klassrummet. Fantastiskt! Så vill jag också titulera mig från och med nu. Kolla in Bill och Per
här!
(Åh, mitt tonårshjärta får pinsamt mycket dårnippen av Bill. Randig tröja, intensiva ögon och brunt rufsigt hår, frågan är om man någonsin kan springa ifrån sitt tonårshjärtas önskningar).
Pencillin: ilska
Typ så här. Länge.
Men nu ska jag banne mig bli förbannad med mer än tillåtelse. Eller som de säger på bosniska: Dosta!
Okej vilja ge upp så länge du låter bli
Dagens gudstjänst hör till kategorin hög status-gudstjänst. Sådär att det är mer överfullt än vad det brukar vara. Sådär att man fick se till att vara där i god tid för att få bra plats. Sådär att det strömmar till massa ungdomar som vandrar från kyrka till den kyrka som har mest attraktivt söndagsinnehåll. Och visst, innehållet talare från LA's dreamchurch och frikyrkokända sångare kan kännas lockande. Jag vet inte, men ibland är det som att den ekvationen skulle kunna jämställas med en garanti på att bli berörd. Mitt i all den inspirerande men lätt overkliga och komiska känsla som kan infinna sig vid sådana tillfällen upplevde jag att mötet var välsignat med stor frid. Höll på att skriva trots allt. Trots allt det som jag har en vana att reagera på med ogillande känslomässigt, som gör att hjärtat sluter sig, som gör att hela kroppen låser sig. Men jag fick sitta där på andra raden med två blondiner, som jag först upplevde en stor frid med i bilen upp, och uppleva ännu mer frid. Och åter kommer känslan över mig att jag inte är där jag ska få vara, men samtidigt så är det inte så att det jag behöver göra behöver ske imorn. Talaren ändrade sitt svenska liv till ett amerikanskt liv vid 31 års ålder. Tid finns och allting har sin tid. Kanske kan jag få känna frid med att bo i Sveriges Jerusalem i vår eller mer, och sen vem vet om man inte har ett livsfacit? Sedan sa LA-mannen att
det är okej att vilja ge upp på måndag morgon så länge du inte ger upp, att vilja ge upp något betyder att du har något som går att ge upp. Och det tyckte jag var klockrent. Imorn går jag till jobbet och jag ska le, för i slutändan har någon annan en storslagen linneaplan och så länge jag har tillit till det så kommer detta sluta bra.
Sportlovsvinnare
Feel good 1987 - feel good 2012
Hej, jag har LOV och mitt LOV stavas film! Film är en ultimat konstform. Var därför på biblioteket och passade på att hyra film för det förnämna priset 10 kronor film och vecka. Där träffade jag en före detta elevs mamma och det mötet gjorde mig så glad! Hon sa snälla saker och jag fick känslan av att hon var helt uppriktig. Varför ska man få veta vissa saker först efter att man har slutat på ett ställe, det är synd. Hon var också där för att hyra film så vi tipsade varann om bra film. Hon sålde in Bagdad café hos mig. En riktig feel good-film sa hon. Sagt och gjort, mina ytterst humoristiska grannar kom hit för feel goodet, men ack. Feel good 1987 och 2012 är väldigt olika saker. Det enda jag kunde tänka på var com hem, för huvudrollsinnehavaren var så ruskigt lik com hem-kvinnan (men 25 år före). Amelie är däremot alltid bra, An american in Paris kan inte vara annat och Ringaren i Notre Dame måste jag se för att slippa undan boken till min bokcirkel. Film är fint!
LOV, LOVely
