Höst och nya favoritämnet. Antar jag.

Tänk, snart är det höst! För varje år som går så uppskattar jag hösten mer och mer. Kanske för att jag vet att allt går mot det bättre? Bra ting; underbara färger, det finns massa löv att hoppa i..! (Om vi bortser från det faktum att det inte finns något bra och stort lövträd i min absoluta närhet).. man har rätt att sitta inne med en filt, en kopp te och en romkom, höstluften är skön, jag tycker om regnet, alla fryser, man förväntas inte vara på topp hela tiden, mindre krav, jag fyller år..hehe, alla helgona. Det är en mysig tid helt enkelt. 
Jag vill ha höst! höst! höst! och idag var det höstigt. Det är inte ens september. Jämför det med förra året.

I våras vart det mycket konst i mitt huvud. Jag antar att det kommer bli mycket skola nu, haha! För det är ju så skoj att prata om skolan.. håller ni inte med?;) Fyra snabba 1:Jag tycker att det skulle vara väldigt bra med skoluniform. Jag är helt klart för. 2: Den svenska staten är fruktansvärt feg, i sitt försök att få till en mångkulturell skola. 3: Läroplanen har inte förändrats sen 1994(98).. what?? 4: Skolans yttre former har inte förändrats särskilt mycket sen "den moderna skolans början" vilket är väldigt konstigt då den är grymt opedaogisk.


Äntligen.

Idag var en bra dag och det gör mig så glad att kunna säga det. Äntligen! Glad att äntligen få ropa ut det till mina vänner. Mina (allt-för-ofta) klagomurar.
För första gången sen högskolan började, umgicks jag med folk som jag trivdes med och där jag kände friheten att kunna vara mig själv. Tack Gud för det. Detta hjälper mig att ha överseende med min trötthet, att jag har 7 böcker kvar att läsa tills imorgon samt att jag inte har en aning om hur morgondagen kommer att bli. Den kanske blir katastrof. Jag tror att Gud hör bön bättre än vad vi tror. Men ibland så orkar jag inte vänta på att lyssna. Som tur är har Gud mer tålamod än mig och orkar lyssna på mig och det är bra.  

Vart är den ljuva musiken, de rosa molnen och hallonsaften med de färgranna sugrören?

Det är inte klang och jubel att börja högskolan och min kropp protesterar fysiskt varje morgon. Jag vill inte att protesterna ska hålla på i ett halvår eller helår, som för andra. Men jag säger som tidigare, det händer ändå något varje dag som är glädjande. (Tack och lov). Scouterna och ledarna är något som kan innebära glädje. Annars skulle jag hoppa av imorgon och göra något som är grönare på andra sidan. Som vanligt. Jag får väl följa en väns råd och fxa iaf en kurs innan jag tar ett så drastiskt beslut. Men jag längtar till vfu:n (Habo) och efter att få börja arbeta på riktigt. Bara 3-4 år kvar, dvs utan studieuppehåll. Nä, jag kanske ska ta och börja mitt positiva liv. Fick höra att ju mer leenden man ler desto mer endormfiner utsöndras, och sånt är ju bra. Fast jag tycker inte att jag är en pessimist. Jag är bara en känslig liten tös. Ibland. För ofta. Hur sjutton ska jag kunna bli lärare?


(måste jag gå på)
CAFÈ kvällar på Akademin (Studentkårens festlokaler på Tändsticksområdet):
1. Tisdag 25 sep 19-22: "En resa i livet som journalist till präst" Ett samtal om kallelsen med Helle Klein, journalist på Aftonbladet, teologistuderande och prästkandidat.      

Gå med fötterna stadigt på jorden och med huvudet i himmelen

Jag borde känna mig nöjd eller hur? Med att kunna lägga till en ny titel. Kärlekskonsulenten linnea, eller vadå? Jag är nöjd och jag är superglad och jag är övergiven i min ensamhet i princip. Men glädjen är deffinitivt större och detta kallas kärlek, mina damer och herrar..! 

Jag har vart ute och sprungit idag, i nybos härliga luft. Jag cyklade till ekohallen igår, jag cyklade till rosenlund och till fjällstugan i torsdags. Cykla är skönt men att springa är verkligen inte min grej. För varje himla löpsteg så tänker jag "det här är omöjligt!" men sen när jag väl är hemma så tänker jag "ingenting ska vara omöjligt för mig, du kan inte vika ner dig". Jag skall fixa något av de där maratonloppen som jag drömmer om.. suck, tråkigt.

Drömmar som blir sanna passar dagen bra. När jag "spådde" turturduvorna med mina nyinköpta tarotkort (fyfy syndiga onda mnsk) så dök det upp en rad, kommer inte ihåg i vilket (om det var i dåtid, nutid, eller framtid-) sammanhang. "Gå med fötterna stadigt på jorden och med huvudet i himmelen". Det vill jag, då tror jag att jag når mina mål och drömmar. 

It's a good day, after all

Det sjuka är att oavsett hur jobbig min dag har varit så finns det Alltid något att glädjas åt vid dagens slut.

döden döden

Jag drömde att kajsa var död i nattas. Jag störtgrät floder. Det var fruktansvärt. Var tvungen att skicka iväg ett sms för att höra om hon levde.. SÅ verklighetstroget var det. Jag var därmed inte särskilt laddad inför en ny skoldag. Men dagarna kommer oavsett vad.. Idag var helt enkelt en dålig dag, och hur stora är oddsen för att jag drömmer en liknande dröm i natt? låga, hoppas jag. Så morgondagen kommer(måste/önskas/bör) bli fantastisk!
Jag längtar efter en normaltrist vardag..

Bra saker med att bo här i jkpg i början av en nystart.
1.familjen är närmre, vilket är positivt ju äldre jag blir.
2.jag känner till stan, vilket är ett stressmoment mindre.
3.jag delar lght med bra folk vilket är bra. naturligtvis.
4.högskolan känns fräsch.

Lärareprogrammet dag 1

Ny dag, nytt liv? Vad vet jag. Spänningshuvudvärk har jag iaf.
Men jag funderar på en sak. Jag har aktivt tagit intiativ och hälsat på minst 10 personer idag (vilket ska ses som ngt positivt). I princip ingen har hälsat på mig. Jag tror inte att jag är farlig eller att jag bits. Kanske är det så att andra tror att det är farligt att hälsa på andra. Hur som helst tappar jag intresset ganska snabbt för den jag hälsar på, och det är så dumt, så dumt. Jag måste skärpa mig. Men det är ju svårt att veta hur man ska agera. Jag är trött på att börja om hela tiden. Jag tänker för mycket. Vilket märks nu=).

The Ark

- Artonde augusti år tvåtusensju -

image59

(Och här är min och majas imitation av dem  -vem är mest lik?)
 

Begränsa mig inte

Jag läste en intressant blogg, varav vissa delar faktiskt sammanfattade vad min tro har rört sig runt tidigare, där kontentan var om men inte med Gud, samt "Du vet vad kristendom innebär men vet du vad det innebär att vara kristen?". 
Det är perfekt. Min tro ska inte begränsa mig, snarare tvärtom.
Varför hittade jag inte den här bloggen när jag behövde den -mer. 
Nu ska jag följa hans tankar och kanske skratta igenkännande eller förfasad... Jag blir ju nyfiken!=). Åh jag älskar sådana här människor med karaktär, som har något innanför pannbenet och kan servera tankar.

Ds började jag tänka i tidslinjer nu. Jag tycker om sådana saker. Han hade gjort en liten "skiss" över sitt kristna liv. Tror att jag vill göra en sån också. Och över livet. Och tiden. (som i vasstena). Den roligaste sådan jag har gjort var med lisa..

Kan inte allt bara starta?

En gång i tiden pratade jag i koder, som tex "a + b fast b vill ha c men c vill ha a och d vill ha alla och ingen vill ha e men det skiter e i". Kanske är det dax att börja använda "koder" igen.. (fast egentligen använder jag det än, men det är bara uppmärksamma mnsk som n och f som märker det).
Jag tycker minsann att både a och b ska vara himla nöjda med mig. Sen hoppas jag att c och d kommer att vara över förväntan och att d inte är... som jag får för mig. Sen var varken e eller f hemma idag, men h ska säga till f hur dum f är. h har fö skaffat g ett konstigt extrajobb om g vill. g ska flytta men har flytande planer och tycker att det blir konstigt att lämna i ,j, k, l. Fast skönt. Men det som mest rör sig i g tankar är a,b,e och m. Trots allt. För g är kluven. g tänker på en lång radda bokstäver... och suckar, blir glad, suckar, blir glad. 

Utan utbildning blir man livegen

Ibland (tyvärr inte alls lika ofta som när jag var yngre) börjar jag tro att jag kan göra något för en bättre värld. Vilket jag säkert kan. Men jag vill göra mer än att "bara" skänka pengar, det har jag alltid viljat. Att "bara" skänka pengar känns så värdelöst.. Jag Vill Göra Något. Men som man säger, många bäckar små blir en stor å.. Jag känner att detta projekt nedan är viktigt för mig, det tilltalar mig, och därför väljer jag att skänka 100 kronor/månad. 

"I delstaten Maharashtra i Indien är analfabeten så hög som 35 %. I vissa byar är det uppåt 85 % av befolkningen som inte kan läsa och skriva! Många människor har egna jordplättar, eller arbetar som mer eller mindre livegna på de rikas gods. Utan utbildning döms de till ett liv i förtryck och daglig kamp för överlevnad. 
Svenska Alliansmissionens systerkyrka, Suvarta Alliance Churches, driver 8 skolor med internat i Maharashtra. Varje sommar står tusentals föräldrar i kö för att få i sin son eller dotter på något av internaten. Många av dem återvänder besvikna hem, eftersom det inte finns plats. Majoriteten är hinduer och stamfolk. 
Du erbjuds att via autogiro stödja Svenska Alliansmissionens arbete i västra Indien. När du blir fadder får du inte ett särskilt "fadder-barn", utan du stödjer verksamheten i sin helhet. Tillsammans kan vi ge trygghet och kvalitet till många barns utbildning. Tillsammans kan vi ge framtidstro åt barn i Indien. "

Det finns ju andra projekt som kanske tilltalar dig bättre.Tex på www.svenskaalliansmissionen.se eller http://www.ungfadder.se/view.php , och om du nu tänker att du faktiskt inte har råd så.. kanske har du rätt. Men om du som jag tar lån/bidrag på 7000 kronor/månad så har du faktiskt råd att ge 100 kronor i månaden. Så det så!


Inte klyschigt slut.

äntligen lite erika

Härlig helg då jag träffade erika, som tillfälligt emigrerade till luxenburg i våras. Men nu, äntligen, befinner hon sig på svensk mark. Bara vetskapen om det är skön.
 
Efter en lång bussfärd till södertälje och en bilfärd som kändes både osäker och framförallt felkörd kom jag fram till metropolen strängnäs. Efter en lugn fredag, med mycket ikeakatalogkikande och planerande, kom lördagen. En lördag som vi tänkte skulle vara regning. Fullt påklädda och beredda med regnkläder tog vi tåget in till stockholm och i rask takt avverkades cosmonova och en amazonasfilm, en utställning om astrid lindgren på kulturhuset, och gröna lund med sommarkrysset. Gry (programledaren) stod jämte oss ett tag.. så, var det någon som såg detta, egentligen trista program, och därmed också såg oss i bild? enbart för den möjligheten satt vi nämligen på en bänk i 4-5 timmar.. haha. Men tänk, nu har jag och erika fått lyssna på (genomlida?) Måns f e m gånger. Ojojoj. Jag har blivit helt besatt av melody club's "ååååh tjena, nämen tjeeena" -upprepande. Några karuseller hann åkas innan vi tvingades springa från djurgården till centralen med svetten rinnande (och frustande skratt hållandes inombords). För det regnade nämligen inte en droppe på hela dagen, solen stekte järnet över oss. 
 På söndagen firades (nu ska vi inte överdriva) gudstjänst i strängnäs domkyrka, som hade besök av en engelsk präst (tillsätt en kass och tröttsam tolk). Sedan besökte vi taxinge slott! Gissa om jag blev glad! Jag ääälskar slott. Även om detta slott inte var det skönaste (om än väldigt romantisk) jag sett så fanns det flera saker som ersatte detta. Naturen var en fröjd... liksom bakelserna!! Så många vackra, tilltalande och goda sötsaker som fanns där har mina sinnen aldrig.. genomlevt.

Sen åkte jag hem i en buss med två emo/goth högljuda fjortistjejer, vilket först var synnerligen irriterade men senare blev underhållande. Dessutom underhölls jag av Jane Eyre och nu är denna tjocka bok äntligen utläst.  

Nu till hösten krymper avståndet mellan den ena till den andra, till bara 15 mil mark, vilket är mycket bättre än ett flertal länder. Det är bra. Det gör mig glad.

Vänfrände

Jag hade en ny vårdtagare idag. Hon hade fått en stroke när hon var 66 år, ett år efter sin pension. Hon och hennes man hade planerat att -verkligen- leva livet efter allt jobbande. Men nu sitter hon i rullstol, halvt förlamad, och ärligt talat så är det inte en speciellt ljuv framtid hon går till mötes (vem vet vad som kan komma då en sak sällan kommer ensam). Denna kvinna har en otroligt positiv syn på livet. Hon var verkligen trevlig. Han med. Han anpassade sig efter henne utan att få det att verka som en uppoffring. Där fanns det kärlek. Hon påminde mig, om och om igen, om hur viktiga ens vänner är. Att man ska ta vara på dem i vått och torrt.
Idag gillar jag mina vänner skarpt. Som om jag inte gjorde det annars. De senaste sju dagarna har jag träffat fler vänner än på hela sommaren. Det var väl inte riktigt sant men det känns så. Här.

Okej jag behöver en person.

Har du alltid drömt om att bli riktigt bra på något? Men så har det liksom aldrig blivit av? Råkar denna dröm innehålla tennis? Nu har du en chans att göra verklighet av din dröm!  
 
Jag, linnea, ska gå en tenniskurs i höst -med vuxna (eftersom jag är så gammal..), och visst är det trevligt med 30, 40, 50-åringar Men jag vill iaf hemskt gärna ha en vapenbroder med mig. Kom igen! Är det du?

Så kan jag konstatera att det är både synd och skam att jag inte känner mer folk i denna region (läs; jönköping).

17 kids kanske vore något.


(Jag vill inte ens föreställa mig.. men Om jag gör det så rullar bilderna i huvudet. "Jag har inte bara ett, utan snart TVÅ fotbollslag, jippie! och du min lilla tös passar utmärkt som anfallare." Tycker ni pappan ser glad ut?..).

Fortsätter i förkylningens tecken.

Jag har haft; riv-halsen, sovande vaket tillstånd, ont i huvudet, stor oro, feber, täppt näsa, tycker synd om mig kolossalt -för jag är ju dööd, hjälp jag kan inte andas, kan inte sova, näsan rinner oavbrutet -liksom ögonen, ont i kroppen, svettas som en gris, egocentrisk, hosthosthost mest hela tiden, slajm i munnen, och nu mest; ojdå jag hör inget. Vad finns det mer? Men jag börjar känna mig ofräsch -det är ett friskhetstecken, och jag inväntar ostbågedoften, det är ett s a n t friskhetstecken. Kom an då! Verkar inte vara i antågande.. Ikväll så måste jag vara frisk. (noll chans egentligen).
Men inget ont som inte för något gott med sig. 1.Jag tror att jag får lön fastän jag är sjuk. Det tycker jag är vuxenpoäng så det skriker om det. 2.Jag får oplanerad "semester", har därmed nästan dubblat min ordinarie semester. 3.Jag har tid att läsa morgontidningen 4.Jag hinner vila ut lite och få perspektiv på saker och ting. 5.Jag slipper prata väder! vilket jag är grymt tacksam över (och alla som jobbar inom hemtjänsten vet preciiis vad jag menar).

Nu befinner sig resten av familjen (dvs inte mamma för hon är i frankrike -är jag ofantligt anvundsjuk? 1.ja X.Ja. 2.JA) på visingsö och cyklar. Jag skulle gärna inviga min cykel en gång till genom att cykla med dem där. Men som sagt, jag är sjuk och om jag inte vore sjuk så skulle jag jobba, så hur jag än vrider och vänder på det... så hamnar jag här hemma i den nya soffan som jag gnor in i bakterier. Mysigt värre.

Sjuk.

Idag är jag faktiskt sjuk på riktigt och det känns skit.

RSS 2.0