Trettiosjunde affären.
MONKI kommer till Jönköping! På riktigt!
Och det verkar bli en stor affär.
Veckans bajs
Igår satt jag i telefon med en person som leker torped bland mina vänner. Hittills har jag känt att jag vill skydda honom eftersom han är min kompis. Men efter för många märkligheter tappar man förtroendet. En del av hans strategi för att göra folk intresserade av honom är att vara svårplacerad. Då kan han fortsätta fascinera och överraska. Detta innebär att man inte kan sätta honom i ett fack. Jag har inget emot att man inte vill bli satt i ett fack för varje människa är mer komplex än ett fack. Däremot innebär fack-icke-sättandet att jag inte vet var jag har personen i fråga och därför inte kan lita på honom. Att vara en sådan person innebär att man inte kan släppa folk intill sig, eftersom en relation innebär tillit från båda håll. Tillit är något vackert och önskvärt.
Jag har aldrig tidigare hört en människa prata om sina skrämselpropaganda/försiktighetsåtgärder som gäller när han träffar nya människor. Hans resonemang och filosofi kan låta goda. Men jag känner mer att han är en god lögnare och det största offret är han själv. Jag blir mest äcklad.
MEN. Jag har massa brister. Säkert gör jag mig till offer för mig själv också. Skillnaden är att jag vet känner mina erfarenheter och därför har jag förståelse för mitt beteende. Jag har dessutom tillit till mig själv. Jag låter säkert jättedömande, men.. jag tror det är okej att vara dömande ibland. Det innebär att man har någon slags riktlinje för sitt liv.
Jag fick en manlig analys av personen ifråga av mina manliga scoutkollegor. Numera spelar det ingen roll vad jag tror eller anser. Det är inte värt min tid. Han får vara vad han är, och tillslut en vacker dag så.. är det en vacker dag. Det är därför jag skriver om det nu. För att låta det vara okej att han är som han är, utan känslan att jag behöver skaka om honom i frustration.
Igår var det scout. Varje scoutomgång brukar vi avsluta med en runda av veckans hipp/hopp flip/flop najs/bajs. Igår sa en scout klockrent och självklart att "Veckans bajs är allt bajs på gatorna". Det ger en perspektiv liksom. Jag fick ett vykort på posten (kul dock att adressen var min förrförrförra) från min bortavarande scoutkamrat och tro mig, du saknas mig skarpt.
Nu är det tid att sova för min jobbhelg har bara börjat. Min tentaperiod har knappt börjat. Det är intensivt och jag fattar knappt vad det kom ifrån.
Veckans Najs: EARTH HOUR IMORN 20.10-21.30. I Jkpg är det miljö-aktioner vid 11 och vid 20 mitt i city.
I nuet krävs framtiden
Idag fick jag äntligen tag på kära (men snarstuckna) Margareta som ringde mig för två veckor sen. Hon hade fortfarande sommarjobb åt mig. Hon har säkert bara suttit och väntat på att en strålande tjej som jag skulle höra av mig, tjohej jag är attraktiv på arbetsmarknaden..! Fast allvarligt så kan vården sticka nånannanstans. Jag vill INTE jobba i vården i sommar igen. Därför har jag de senaste dagarna skickat massa sommarjobbansökningar, och det mest otippade stället är väl till.. POLISEN! Det vore tufft, asballt, coolt, you name it att jobba där. Och tänk alla kollegor.. ah dårnippen varje dag! Det bästa jobbet vore dock i skolvärlden. Dessutom är sommarkurser sökta. Alltså löser sig sommaren i år igen. Jag kan andas ut tillfälligt. Imorn börjar min jobbhelg kombinerat med tentaplugg, men efter det kan jag andas ut på riktigt.
Gratis är gott
Idag ringlade kön lång på hlk. Allt för ett gratis allergitest. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När jag kom fram efter en halvtimme tittade den stela, snygga, brunhåriga och mörkbrunögda 35-åriga mannen på mig och frågade med barsk röst: Varför står du här?
Jag: Jag vill veta om jag är allergisk mot något.
Han: Men du har ju kryssat i att du inte är allergisk mot något..?
Jag: Det är bara ett hypotetiskt kryss.
Han: För mig är det ett praktiskt kryss. Allergi är något praktiskt. Om du inte känner av några symtom är du inte allergisk.
Jag har tappat hakan. Här står en man och käftar emot, och jag klarar inte av hierakityper. Fast egentligen tilltalas jag av dem. Men mest vill jag ju bara göra ett gratis allergitest, ta hand om hälsan, kanske få en gratis bulle och kaffe.
Han: Du kan gå ur ledet. Så tjänar vi båda tid på det.
Jag: Jaha.. Okej. (Himla dissman, kunde du inte sagt det tidigare?).
Så där gick mina vänner och fick gratis test, bulle, kaffe och såg ut som narkomaner. Om jag bara hade sagt en litenliten lögn så hade jag också fått det. Fast efter tjuaktigt övervägande tog jag kaffe ändå. Men denna allergi-dissning var bara en i raden av många på min disstisdag. MEN JAG HAR FAKTISKT ÖVERTALAT MÅNGA ATT GE MIG DERAS AUTOGRAF SÅ VI KAN UPPMUNTRA FREDRIK REINFELDT ATT PÅVERKA SINA MINISTERKOLLEGOR POSITIVT ANGÅENDE KLIMATPOLITIKEN PÅ EU-MÖTET SOM ÄR DE NÄRMSTA DAGARNA. Det kan DU också göra på www.diakonia.se
Happydance
Efter denna helg vill jag bara dansa happydance! Göra jazzhänder med mina femtiotalspistagegröntmålade naglar. Skicka en läglig och mycket ondsint spark till dig. Pussa på er. Och skriva dessa ord: jag är en lyckans ost. Att få vara lycklig över sin vardag är ganska häftigt.
Det är med kärlek jag ser på mig själv, och det är med kärlek som jag ser på mina vänner. Och så drömde jag i nattas att jag var jättekär. Det var förstås också trevligt och påverkar dagens glada humör. Fast äh, vadå drömde? Vem vill drömma att man är jättekär?
Det är så gulligt: 'Årets fest!'. Och folk känner sig förpliktade att berätta för mig om allt som hänt i samband med den, vilket jag naturligtvis tycker är helt okej. Fick ett samtal i helgen av en vän som var på festen. Hon gapskrattade. Går förbi ett fik där jag ser två från festen dejta. Gick på gudstjänst i pingst idag, för första gången på 130 år, enbart för att kunna fnittra åt andras beteende. Hiss och diss. Tjejsnack, hur-var-när-ja överallt. Så för balansens skull är det tur att jag gick på hockey igår i en testestoronfylld arena (och urkundsförfalskade massa autografer passande nog till ett fantastiskt superbt kalas). Och det är tur att massa grabbar ploppar upp överallt. Tur, lycka, rättvisa? Jag bryr mig inte när jag får dansa happydance.
Skolk med ansvar
Uppvuxen med två lärarföräldrar har jag alltid känt kravet på mig att ta ansvar för mina studier och mitt liv. Sådär mycket så man har suttit och gråtit nätterna igenom för att hinna klart med (vad som faktiskt borde vart om jag hade haft rättvisa lärare) mvg-arbeten. Jag fick inte vara hemma från skolan om jag inte typ var feberdöd. Förstå min tacksamma glädje när mina förkylningar plötsligt började ta sig fysiska röst-uttryck i början av gymnasiet. Då var jag ju sjuk "på riktigt".
När jag tänker på skolkningar så finns det olika kategorier. Nödvändiga skolkningar, lata skolkningar, time-out-skolkningar, dåliga skolkningar, protestskolkningar.
En gång i tvåan på gymnasiet fick jag nog av att alltid vara duktig, och detta var på den tid då jag vägrade mobil, lunarstorm och msn, jag var alltså skönt okontaktbar. Jag och en annan duktig vän satt på tåget nästan framme i Jönköping. Jag skulle ha hand om dagens idrottlektion och det var säkert även franskalektioner på schemat. Jag tänkte "vi åker till Nässjö" och ganska snart tänkte min vän också "vi åker till Nässjö". Så det gjorde vi. Där fikade vi och gick runt tills vi insåg att Nässjö var ganska dött. Då åkte vi tillbaka till skolan. Väl i skolan möts vi av ett kaos. Min mamma hade hört av sig till min vän Alex för att få tag på mig, men eftersom jag inte var i skolan, så hade mamma fått panik och börjat inbilla sig saker om varför jag inte var i skolan. Så plötsligt var rektor och lärare inblandade i jakten på mig. Det var bara en tidsfråga innan de hade gjort eftersökningar via skolans informations-tv-apparater. Det var en dålig skolkning med en ännu sämre förklaring: jag försov mig.
Då är denna dagens skolkning betydligt bättre om än inte lika spännande. Och jag kan rättfärdiga den med båda pappas råd och DN-serien. Sen är det ju en hypotetisk fråga huruvida jag pluggar effektivt eller ej nu.
Musikalisk ända
Kvällens Fjäll Gospel-körfika var också det sista körfika som jag inhandlar på något som känns som fyrtio år. Efter arton år av körsjungande är en ny era här, och det känns bra för det är inte kul längre. Jag sitter hellre och fnttrar eller gäspar på övningarna. Problemet är väl att jag tycker förbaskat mycket om att sjunga på konserter och den kick man får av det. Menmen, nu är jag ledig på tisdagskvällar mina vänner! Får väl se hur länge jag kan njuta av den ledigheten.. Men vad passar bättre att fira detta köradjö med mer än med vår jazzande statsminister?
http://www.youtube.com/watch?v=aH0kdX_Ms3g
Och, åååh, någon som vill med på Popadelica?? Käre Salem ska dit. Käre Salem som titt som tätt tittar upp i min mobil. Jag vill titta och njuta av honom där, på Popadelica.
Heligt i träningsmeckat
Hur som, när man kommer till ett träningsmecka till hem så förväntar man sig att "stolpar" och all världens träningsredskap ska finnas där, men icke! De åt t.o.m pizza och drack öl. De är nästan normala ju, eller nä vänta.. Jag frågade Rebecha hur många gånger hon går och tränar per vecka och hon svarade "jag har en skada nu, så det blir bara 7-9 gånger". Ha! Jag tränar väl två gånger. Eftersom några av dessa pt-studenter även är massörer så fick jag min spända nacke/hals masserad, och en analyserad rygg. Jag har haft huvudvärk sen jag var fjorton år. Varken kiropraktorer, sjuksköterskor, terapeuter, optiker eller ögonläkare har kunnat ge en tillräcklig diagnos, men mina träningskamrater gav mig en trovärdig diagnos som rättfärdigar massage varje månad. Det kommer kosta dyrt men om det tar bort huvudvärken så är det lätt värt det.. (Och det är säkert skönare och billigare än hos en naprapat). Jag är fantastiskt tacksam att jag har vänner som har dörren öppen till sina liv och sina hem. Nu är jag redo att ta mig an min egen stad. Ett tag i alla fall.
Friheten sträcker ut sin hand
Denna tjej var rent ut sagt förbannad på mig för att jag har den förståelsen. Alla andra tjatar jämt om att man måste öka sin förståelse för allt i samhället, men för henne är dessa symboler inte bara ett förtryck av kvinnan, utan även ett religiöst, kulturellt och rasistiskt förtryck. Sverige funderar på om niqaben ska förbjudas, men vi har religionsfrihet i Sverige. Med religionsfrihet måste vi ha förståelse. Innebär det acceptans? Ja, jag är konfunderad.
Och apropå religionsfrihet så har vi yttrandefrihet. Med den följer ansvar och det är något som herr Vilks inte har tagit. Men jag undrar om det är någon som har funderat på om Lars Vilks teckning är god konst? Enligt mig ser den ut som mina prata-i-telefon-kladd-teckningar.
Det finns mycket att tänka på mycket och sysselsätta tankarna med. En trevlig sak är att Jönköpings i särklass snyggaste ögongodis-man är tillbaka, och jag har tur som får träffa på honom ibland. (På 'Årets fest' var ett av raggningstipsen "Snygga män är bara människor och kan inte hjälpa sin snygghet. Inte värt att få tunghäfta alltså." Yeah, right..). Men imorn flyr jag Jönköping för blondiner och saltstänk, och det ska bli så skönt, ack så skönt!
Vår-onsdag
Och det borde jag ha all tid i världen till nu.
För i lördags var 'Årets fest' med vårkänsla. Massa singlar, avslappnad känsla, finurliga dejtingrum (ex. fransk dejt, het debattdejt, frilufsdejt, restauranta amora), vilket följdes av idel positiva kommentarer efteråt. Det har varit väldigt roligt att planera 'Årets fest', men nu är det över och med det kommer idel tomhet. Inte. Men pojkar tänker jag aktivt lägga på hyllan ett tag, trots att jag citat är en drömkvinna. Dvs om det inte dyker upp en medveten mulle som kan leka kulturell med mig..!
I måndags var 'Hopp om livet', med temat kvinnors situation i världen. Då pratade jag, Frida och Helga om vår resa till I/P, en iransk kvinna sjöng vackra persiska kärlekssånger, och jag kände "Nu får det fan va nog." Vi fick ett fång rosor och firade dagen med Ben&Jerrys.
Idag är första dagen som jag äntligen kan andas ut. Nog är nog. Jag har makt över mitt eget liv, jag kan styra det dit jag vill, och jag behöver förändring. Uppskattning och förändring. Nu ska jag till Johans och dricka kopiösa mängder te. Ett litet steg mot någon slags större förändring. Jag behöver komma bort från denna stad.
