primusinterpares

Det här med sommarjobb knepar till hela våren och gör mig stressad. Jag går runt och småber hela tiden för att allt ska lösa sig till det bästa. Det löser sig också alltid, men med resultat som skitdålig sömn vissa nätter och oinspiration.
Idag fick jag äntligen tag på kära (men snarstuckna) Margareta som ringde mig för två veckor sen. Hon hade fortfarande sommarjobb åt mig. Hon har säkert bara suttit och väntat på att en strålande tjej som jag skulle höra av mig, tjohej jag är attraktiv på arbetsmarknaden..! Fast allvarligt så kan vården sticka nånannanstans. Jag vill INTE jobba i vården i sommar igen. Därför har jag de senaste dagarna skickat massa sommarjobbansökningar, och det mest otippade stället är väl till.. POLISEN! Det vore tufft, asballt, coolt, you name it att jobba där. Och tänk alla kollegor.. ah dårnippen varje dag! Det bästa jobbet vore dock i skolvärlden. Dessutom är sommarkurser sökta. Alltså löser sig sommaren i år igen. Jag kan andas ut tillfälligt. Imorn börjar min jobbhelg kombinerat med tentaplugg, men efter det kan jag andas ut på riktigt.