primusinterpares

Om du inte lyssnar på P1 sommar så får du skylla dig själv. Så skulle jag tänka om det inte vore för det att du faktiskt MÅSTE lyssna på Ann Heberlein's sommarprogram. Klistra in länken och njut i 90 minuter: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1852399&BroadcastDate=&IsBlock=

Lyssna och njut av Dolly Partons låt Go to hell också. Fantastisk.

Jag jobbade tre helger i rad men inte denna helgen. Tackolov. Jag är glad att jag inte jobbade när döden knackade på. Dagen idag var konstig. Folk blir förtroliga av döden. Hade ett förtroligt telefonsamtal med "Britta", samtidigt som jag undrade förvirrat vem sjutton denna Britta var. Hon hade lika gärna kunnat vara skvallerjournalist, Janne Josefsson eller fackföreträdare. Men jag har ett tips till andra vårdtagare, och det är att inte dö på sommaren när alla ordinarie är på semester. Vi stackars vikarier har ingen aning om hur man gör en dödsannons eller vilka blommor man skickar på begravning.

Homosexuella heterosexuella? Denna nya epitet fick jag höra om i fredags, och sen dess har jag inte kunnat sluta tänka på ordens innebörd. Om en tjej är homo hetero så kallas hon bisexuell, eller? Men om det är en kille som kallas homo hetero då är han inte bisexuell utan.. vadå? Modemedveten? En snäll kille?
Behövs verkligen den epiteten? Jag är inne på samma tema som pridefestivalen har i år "Den heterosexuella normen". Alla, oavsett epitet, har svårt att passa in i den normen om man inte är en "kvinnokvinna" eller "machoman". Varför inte bara acceptera att vi är olika och att man får se ut och vara vad man vill? Då slipper vi stänga in oss i givna trygga fack eller leta efter nya fack där vi kan passa in i. För i ärlighetens namn så är det väldigt tröttsamt med nya epitet hela tiden. Låt mig bara vara jag.     

Om en vecka! Une petite semaine!
Exakt.
Om nio dar. In nine days!
Ja.
Snart är två av mina stora sommarnedräkningar här. Jag ser så framemot det!! Äntligen. Nära. Längtar. Hanterbart. Jag kan ta på det.  

Den här veckan har vart tillräckligt intressant och bra. Jag har tex gjort inbrott på arbetsplatsen, planerat en tema-fest, vart en god vän med underbara Sara, fått dörr uppslagen i ansiktet av söt pojke som saknar röst (TÄNK vilken bra story det hade kunnat bli! Jag satt och skrattade jämte alkolisten på bussen utav filmen som rullade i mitt huvud), sett HP på bio (mer för faktoren bio än att det var HP vilken var ganska... intetsägande) med den fantastiska Ida! Alltså listan skulle kunna bli lång och detta en arbetsvecka. Vilken lyx det är att ha fantastiska och underbara människor i sitt liv, och vilken lyx det är att veta att det bästa denna sommaren inte ens har varit utan att det kommer sen! Det gör en lycklig. 

Men nu sitter jag här och är faktiskt drabbad av två eller tre plågor, plågor som förvärras pga av varandra: Sommarjobbssjuka, utgång, social isolering. Men, den självhet som jag befinner mig i är kanske välbehövlig. Tid att vara tyst i tystnad. Jag gick en kvällspromenad på 90 minuter och det gick jättefort och världen bara flög förbi. Jag kollade på Kajsas pojkvän Johns favoritfilm Bröllopsduellen och den var alldeles lagom söt. Telefontid med F. Jag hade sann lyxiöslinnea-tid och läste tidningarna Sändaren och Hemmets vän. Jag åt något som jag skrapade fram längst bak ur kylen, typ.
Men egentligen skulle ingen plåga ha drabbat mig då planen var att sova mig ur allt imorse. Bli en normal människa. Istället vaknade jag vid 07 av att mina grannar bråkade på sin balkong. Så nu är det sova som gäller i jakten på att bli en normal välfungerad människa som tänker rätt. Godnatt!

Att låna ut sin lägenhet eller inte, till några okända, är frågan. Jag sa njaeej.
S: Fast J tyckte att istället borde vi komma och bo hos dig den helgen!
L: Jaså, kul! Varför det?
S: För det hade vart som att vara på läger i din lägenhet..!
L: Va?!
S: Hahaha!!
L: Haha, men då måste ni komma hit på läger en annan helg!

Senare följde ett stort frågetecken över att kombinationen jag + min lägenhet = läger?? Nya sortens lägergård är alltså min lägerlya.

Jag tror att det var för några år sen i sällskap med de trötta och utflippade pojkarna per och henkiepenkie som idén föddes: Vad är det äckligaste som finns och som skulle kunna hända? Efter många slagfärdiga argument blev vi tillslut överens om att det äckligaste av äckligheter skulle vara att simma i en bassäng full med enbart bajs och plötsligt få en kallsup. 
Denna idé har förträngts. Tills imorse då den kom tillbaka som en déja vú. Jag genomlevde denna mardröm, version light, livs levande och vaken och med alla sinnena väl fungerade. Det var ungefär då som jag insåg att jag behövde återhämta mig från detta både fysiskt och psykiskt, så imorn är jag fri. Spyreflexerna har jobbat hårt idag, och jag blir sur på min oförmåga att spy. Det hade vart så gött att bara få spy och lätta på trycket.
Det enda som är bra med bajs är att jag börjar fnittra hysterisk, dock ohjälpligt och opassande. På riktigt. Jag pallar inte kroppsvätskor.

Jag satte mig på ett tåg och åkte ner till värnamo i onsdagskväll och jag såg till att byta skepnad från ett vårdbiträdevrak till estetkonstlinnean, med färg och gröna nyanser, eyeliner, converse, och palestinasjal, det krävs med andra ord inte mycket för att komma in i en annan sinnesstämning. Blev påtagligt spanad på av en kille och en tjej, men inget var särskilt trevligt, utom för mitt ego då som alltid vältrar sig i blickar när jag förtjänar dem. I Värnamo blev jag upphämtad av mina föräldrar, och min mor fällde en perfekt komlimang om mitt estetutseende, och iväg till stugan vi far. När vi åkte igenom city var det första gången på länge som jag verkligen såg staden. Det finns ju massa fik där! Kanske var detta avgörande för min framtid?
I stugan ska det finnas tid för att andas och ta det lugnt, koppla ner hjärnverksamheten, och bara njuta av att ha sällskap runt mig och mat som serveras på bordet. Men min hjärna fick en knäpp! Helt out of the blue när jag och pappa var och handlade vaniljvisp får jag för mig att det är en annan person med mig där. Och denna person förföljer sedan mig och mina tankar resten av nybovistelsen. Helt mysko. Tro nu inte att jag hör röster och ser figurer och borde åka in till psyket, för denna person är i högsta grad verklig i mitt liv annars, och det var det som var extremt jobbigt. Ibland kan man få för sig att man ser en person... För att fördriva tankarna var det bara att syselsätta mig som gällde. Hade en riktigt bra strandtennismatch med pappa. Men allt eftersom personen lämnade mina tankar upptogs de av jobbtankar istället.
Idag är det lördag och jag jobbar helg för tredje helgen i rad, men detta är iaf den sista på länge! Och hur jag tar mig till jobbet ska jag berätta. Jag fick med mig en bil hem (och inte vilken bil som helst...), och jag åker fram och tillbaka till jobbet och det går snabbt och skönt och smidigt och det är underbart och fantastiskt att slippa cykla uppför de många backarna, slippa vara svettig eller blöt när man kommer fram. Jag trodde inte att frihet symboliserades av en bil. Men jobbet infiltrerar mig och jag tycker inte om det. Det är som en jobbinfektion, som beblandar sig med mitt liv och gör mitt liv underdominant. Jag försöker hålla isär jobbet och mitt liv, men de dras samman som en svamp och snart har svampen sugit upp allt liv ur livet. Det är därför jag hela tiden pumpar in nytt liv i mitt liv, aldrig stilla, aldrig vara äckelnöjd. Men hur trevligt vore det inte om något sensationellt och stort och fantastiskt skulle hända i mitt liv?! Hört den förut kanske? Och jag har inte tid att vänta på att detta ska hända, men idag hinns det inte med, så det kommer hända imorn.  
Moa och Emily är anledningar som gör att det är angenämt att jobba, för nya relationerna är bra!, de inspirerar mig och öppnar ögonen på mig i min instängda värld med mina vanliga relationer som har en tendens att överrepresenteras av pedagoger. Och nu har vi fått en kille på jobbet..! Stackare. En vårdtagare är redan förälskad i honom, och vårdarna är.. ja puttinuttiga och alldeles redo att sätta tassarna på honom. Åh sånt här är kul att skåda! OCH han läser till sjuksyrra och ska bli ambulansförare. Stereotypen föll väl ut, men tyvärr, efter förra veckans het-rangordningslista, med 1)ambulansförare 2)brandman 3)polis, så var denna person ingen som ger mig dårnippen. Hur sorgligt är inte det??

Helt otippat kom ett jobb överst på min måste-skaffa-mig-till-hösten-lista. För jag ska läsa kurserna bild samt teknik till hösten. Nu ska du få lite förargande högskolefakta som gör mig förbannad.

Jag var inne på vhs och syo-lekte som jag ju tycker är kul. Där kan man se hur många som har sökt till fristående kurser samt kurser inom olika program. Spännande, trodde jag. Till min bildkurs var 10 personer antagna. En låg siffra men ändå ganska okej. Till tekniken då. Till den kursen var det 3 personer anmälda. TRE. Inte okej. Vad sjutton?!? 3 personer kan man inte göra en kurs till. Kul om man ska göra ett grupparbete på, låt oss säga, tre personer. Exakt. Så efter att ha kollat upp dessa tragiska siffror gick jag in på hlk för att kolla kursscheman. Beredd? Jag har föreläsningar på max två dagar i veckan. Kallas detta för heltidsstudier??? Sjukt är det. Man borde inte kunna examinera folk inom ett ämne med så lite undervisning. Och kom inte dragandes med själstudier-filosofin. Jag vill ha lektioner, med ett utbyte av lärarens erfarenheter, och mina klasskamraters. Annars hade jag ju kunnat läsa lärande 2 samtidigt som bara bilden. Detta gör mig förbannad, och det är inte helig ilska.

Så jag är förbannad. Antingen får planen bli att hoppa på lärande 2 och läsa bilden samtidigt, och sen även mellanösternkunskapen (som jag är antagen till!) och då är jag uppe i nästan 50hp vilket man enligt någon regel inte får läsa på en termin. Annars bild, teknik, mellanöstern, och ett JOBB. Så ge mig ett jobb. Svallar inte marknaden över av jobb just nu ändå? Helst ett inom skolan. Ja just det. Ett annat ämne som gör mig förbannad! Lärarjobbristen,och politkernas inställning till fortsatta satsningar och resurser till skolan. Jag fattar ingenting av skolpolitiken idag, och allt började för ungefär tre år sen, eller hur? 

Skärpning!
(Jan Björklund).

Jag ska maila kursansvariga.
Och tänka igenom min framtid.

Längtar efter

 

och

 


och  
MIN SÄNG. 

Hör och häpna: Jag har haft en fantastisk vecka, hittills, och det gör att det känns helt okej att jobba i helgen! Veckan hade nämligen inte kunnat bli bättre oavsett helgplaner (inbillar jag mig). Att jobba skulle kunna väga upp nöjdheten liksom så att jag kan bli nöjd igen! 

Veckans viktigaste är att jag åter har blivit påmind om hur viktigt det är att stå för sig själv och den man är. Att man uppmuntrar och uppskattar ens personlighet och värderar vem man är. För om du inte gör det själv, så kommer ingen annan att kunna göra det heller. Om du inte visar vem du är, lägger korten på bordet, så kommer du att leva i en lögn som är mest obehaglig för dig själv. T.ex. jag är en tänkare, men på sistonde har jag försökt förneka den sidan, för att jag förknippar den så starkt med obehag och tonår. Men att tänka är egentligen kul! Och den som inte fattar det är tråkig! Om jag inte kan visa och diskutera mina tankar i mina relationer kommer den andra inte att kunna lära känna mig. Tråkigt för alla. Tråkigt för dig.

Nu ska jag äta och sedan åka till jobbet, vilket kommer bli alldeles, alldeles... underbart. (Snälla, låt ingen dö när jag jobbar natt).  

Det är snabba ryck när man är ledig och ska hinna med A l l t som man inte har hunnit tidigare på sommaren. Det vill säga leka ledig turist men tillika ledig social vän. 
Två vänbesök. Mat och lägenhetsguidning. Eumöte-konserter med fina Salem al Fakir. 
Kära Hönö, lugnet, där jag diggade speglarna på Nimbus, även om jag insåg hur äckligt det kan se ut om man är för smal och lång i dem.. Kontant kissinödig. Men ville vara kvar på Hönö läääängre..!
Nu vid halv två sitter jag och kollar upp biljetter till Skara dit vägarna bär imorn.
Och sen fyller syster år.
Jag borde vara genuint glad för jag lyssnar på U2's nya skiva. Men jag är för trött för det.

Blyg, arg, frustrerad men mest irriterad. Men vad sjutton, jag jobbar helg och hoppas livet hinner springa iväg innan jag hinner ta tag i halvdanigheten. Mitt nya partytrick borde bli att imitera handikappade men det anses väl inte riktigt rumsrent. Jag får imitera i smyg och ha låtsassamtal om halvdanigheten. Nu hoppas jag att grannarna lägger ner sin dunk-dunk-fest så jag kan få sova. Annars har jag fest imornbitti kl.06. Välkommna och godnatt!

Fillpu ringde här om dagen och krävde att jag skulle utnyttja mina kristna kontakter, eftersom campingarna i Visby har fått för sig att sätta 25-årsgräns under medeltidsveckan. Jobbigt på alla sätt och vis. Men nu känner jag mig stolt både över mig och mina kristna bröder och systrar i Visby! Jag (inte helt alena) har fixat ett rum i Visby. Billigt, centralt, inomhus och sådär... bra liksom! Från och med nu ska jag inte vara rädd att utnyttja folk, för folk är nog egentligen hjälpsamma av naturen. Detta är min lärdom denna vecka.

Jag var även stolt i morse då jag lyckades mata en av mina vårdtagare med våld. Jippie hej, vilken låg nivå min stolthet kommer falla till.. Min arbetsplats är en riktigt skvallerplats! Det är det roliga. Det tråkiga är att det är sååå långtråkigt. Idag satt jag och dagdrömde om vad jag ska ha på mig på festen imorn om jag orkar gå. De lockande ledorden är: Snygg, kulturell, mörk, solig entré, solhumör och en mysig present. Tänker inte komma på några olockande ledord som får mig att inte vilja gå.