primusinterpares

Hör och häpna: Jag har haft en fantastisk vecka, hittills, och det gör att det känns helt okej att jobba i helgen! Veckan hade nämligen inte kunnat bli bättre oavsett helgplaner (inbillar jag mig). Att jobba skulle kunna väga upp nöjdheten liksom så att jag kan bli nöjd igen! 

Veckans viktigaste är att jag åter har blivit påmind om hur viktigt det är att stå för sig själv och den man är. Att man uppmuntrar och uppskattar ens personlighet och värderar vem man är. För om du inte gör det själv, så kommer ingen annan att kunna göra det heller. Om du inte visar vem du är, lägger korten på bordet, så kommer du att leva i en lögn som är mest obehaglig för dig själv. T.ex. jag är en tänkare, men på sistonde har jag försökt förneka den sidan, för att jag förknippar den så starkt med obehag och tonår. Men att tänka är egentligen kul! Och den som inte fattar det är tråkig! Om jag inte kan visa och diskutera mina tankar i mina relationer kommer den andra inte att kunna lära känna mig. Tråkigt för alla. Tråkigt för dig.

Nu ska jag äta och sedan åka till jobbet, vilket kommer bli alldeles, alldeles... underbart. (Snälla, låt ingen dö när jag jobbar natt).