primusinterpares

Imorn slutar officiellt mitt lov då jag börjar jobba -på riktigt. Nog för att jag har tjuvfuskat med ledigheten genom att sälja kläder, jobba på fritids och att gå bredvid på årets sommarjobb. Men imorn är det alltså slut med en hyfsat utvilad moi. Jag kommer vara ett skadat barn. Även om jag inte har vart helt avslappnad, som man tydligen skall vara, på semestern så har jag ändå njutit i fulla drag av ledigheten. Jag behövde den, ja mycket mer än jag tror. Om du undrar vart jag har gömt mig de senaste två-tre veckorna är svaret Smålands skogar. De regerar tydligen! Fast idag närmade jag mig större vatten då jag lekte turist i Gränna. Kanske en slags förberedelse inför augustis hav. Det är faktiskt ledsamt att tänka på att jag är uppbunden i fem veckor framåt, varav de flesta helger. Dock denna helg så jobbar jag inte natt vilket gör det möjligt att gå på fest! Och för den som undrar, så har jag fått en inbjudan till fjällstugepersonen som jag var så arg på förra veckan. Så kanske är hans fest värd att gå på nu ändå..!   

Blev ikväll påmind om något som jag trodde att jag hade förlikat mig med. Först via facebook (...). En fjällstugeperson fyller år och ska dämed ha fest. Jag är inte bjuden men BORDE enligt konstens alla regler vara bjuden. Dels för att han BORDE vara uppvuxen i andan att alla får vara med, men mest för att jag faktiskt har en tydlig relation till/med honom. Kanske tydligare än flera av de 80 andra gäster han hade bjudit. Han kan gå å dö. Om jag inte hinner leta upp honom och strypa honom först. Hoppas att han inte läser detta. Då blir jag aldrig bjuden..! 
Nä det är inte avundsjukan som hoppar på mig. För just han som fyller år får göra precis som han vill, det är han bra på. Men det är en ilska över de förbenade frikyrkogängen med sina evigt slutna grupper som hoppar på mig. 
Jag pratade med en kompis nu på kvällen och båda är lika förvånade över de trångbodda frikyrkogängen. Att man gärna skulle vilja vara med i ett frikyrkogäng är inget man utropar högt. Och trött på konservativa, trista, omedvetna om omvärlden, och aldrig går jag ut och dansar på borden -frikyrkogängen så har man krav på vad det är för gäng man vill ha. Jag har, så att säga, undersökt gäng-marknaden i vår. Som du märker av inlägget så dansar jag inte lyckodansen här! Men jag har faktiskt blivit positivt överraskad. T.ex. när jag kom in i en lägenhet och möttes av ett gäng brudar i enbart underkläder. Eller när skämten om kaniner och latinos drogs lite väl långt och det dansades och flamsades långt in i natten. 
Men nu ska jag skicka ett argt sms till personen som jag känner bäst som är infiltrerad i Fjällstugan.   

Är det så svårt att fatta. Även om jag trivs med att ha många vänner på många håll, så kunde det iaf vara lite trevligt att ha ett gäng där jag inte behöver känna alla men ändå kan samtala och skratta med flera samtidigt. 

Det lustiga är erbjudandet jag fick i veckan av en sån där revolterande fjällstugemänniska. Detta ska bli spännande..        

Västbanken
Inom mig finns
inget (fascinerande, spännande, triggande, enorma förvirring.
            Ack vad jag längtar efter detta ingenting!).

Inget vill ut.
Få vindslag
vingar
vingslag.
Ut västerut.

Inget är ingenting
än.

Låt mig få skriva ett
nu.


Jag brukar inte vilja publicera dikter som Jag har skrivit. Men nu måste jag göra ett undantag. Jag har nog aldrig fått så extremt bra respons som på denna framtvingade dikt på ett givet tema, en dikt som jag satt och skrattade åt. Men grejen är att en del av omdömet löd ekolöfskt. Jag har ingen aning om vad det betyder, vet någon annan vad det betyder??

Det finns så mycket att säga om scoutlägret och så få ord som passar.
Det var mer mysigt än uselt. Mer soligt än regnigt. Mer trevligt än irriterande. Mer skratt än gråt. Mer bra än dåligt. Mer fin fasad än utnyttjande. Mer ensam nattkyla än gosande. Mer kramar, massage och kliande än samtal. Mer naket hos Fjällstugan än hos resten. Mer sång än skönsång. Mest rop från Fjällstugan-jällstugan-ällstugan-llstugan-lstugan-stugan-tugan-ugan-gan-an-nnnnnnn... Och för mycket ferraribilar.  
 
Scouten I sitter i ledaren O's knä. Långsamt klappar/kliar I O's ben, knä, lår. Han kommer högre och högre upp.. ja ända upp till skrevet. Plötsligt stannar I av och frågar O "Vad är det här för bula?!?", haha!! Ungefär då blev allt som var förknippat med bula, buckla, kula strängt förbjudet att nämna ur ett skrattutlösande perspektiv.
Kontenta; vi hade roligt.

Scouten E kräver psykologhjälp redan första kvällen, hon längtar hem. Andra dagen med. Jobbigt. Men sedan fullkomligt blommar hon ut och blir en busig, självständig och charmig liten varelse. Hon skulle kunna symbolisera vad mod innebär. Modig borde vara hennes namn.
Kontenta; det är för sådana här fantastiska utvecklingar som jag är ledare -och även läser till lärare. Jag har nog världens bästa scouter fö. Sådana som är snälla men busiga.

Sista dagen på den sista "spårningen" hör jag andra patruller skrika "hata, hata Fjällstugan!" i skogen. Jag känner att "Yes, vi har lyckats!". Detta är god bekräftelse för den ickeinvigda.
Kontenta; Vi var få, stora och små, men naggande goda ändå.

Nu är scoutlägret slut och även jag är helt slut. Har scoutlägerbaksmälla idag. Har spenderat en natt, morgon och förmiddag i min säng med tillhörande stadsljud, men nu tror jag att jag tar kappsäcken och åker tillbaka till Smålands skogar.    
Kontenta; Jag trivs väldigt bra i naturen, därför trivs jag som scout. Jag är hoppfull inför hösten. Men nu tvättas scoutskjortan ren från rök och svettdoft, och sedan ska den få vila. Länge.  

Den närmsta veckan ska jag på scoutläger. Och det kommer bli underbart! Jag räknar med att lägga grunden för en schysst brun kropp då eftersom solen ska lysa konstant! Det kommer vara varmt, lite svalkande vindar, och en klarblå himmel. Det kommer vara en trevlig och levnadsglad stämning över hela området, och mina scouter kommer med glädje bygga upp både kök och tält. De kommer även göra frukost vareviga morgon utan gnäll. Ledarna tar även de sitt ansvar. I luften kommer det dofta frihet och rök, och alla kommer gå runt och vara lite lagom lortiga med stora leenden. Mina ledarkollegor kommer vara underhållande och andra ledare kommer vara det med. Projekten kommer vara givande och roliga (jag menar bygga risflottar och utvinna vatten och solenergi, lätt ett vinnande koncept). Spårningen kommer gå till historien som den roligaste genom tiderna. Lägerbålen kommer genomsyras av en äkta scoutkänsla, med mycket rop och sång, sketcher och lekar. Mina scouter kommer göra en hejdundrans succé med "Mamma jag är skadad, ring ambulansen". Fem dagar av sol, värme, eld, rök, storkök.

Kontenta: Detta läger med miljötema, ute vid Nässjö, kommer bli så bra att man inte vill åka därifrån. Jag längtar. Jag vill längta.     

Två helt olika sorters jobb sysslar jag med. Ena dagen är jag på mitt sommarjobb på ett gruppboende för handikappade och andra dagen säljer jag kläder. Det är mycket roligare att sälja kläder! Kläder, mode, former, arkitektur, konst, design är sådana ting som får mig att brinna lite mer. Intressen som känns väldigt förutsägbara och tråkiga i dagens värld. Jag brukar inte ifrågasätta mitt närmsta yrkesval, men just nu är jag i en period då jag allvarligt funderar på mitt val. Vill jag inte hellre in i den andra ytligt sett mer kreativa världen? Jo det vill jag. Sen undrar jag vad sjutton jag gör i vården i sommar -igen. För att bearbeta dessa tankar brukar jag ibland få för mig att bokhyllan behöver en ansiktslyftning. Jag har dock känt mig väldigt nöjd med det iaf senaste halvårets bokordning med böcker efter färg. Men nu är det allt för många andra som har det likadant så jag måste faktiskt ändra. Tänkte möjligtvis ändra till efter nyans eller till det gamla hederliga A-Ö. Jag kanske skulle flytta på några hyllor också..? 

Det är något som inte stämmer in i mina rutiner idag. Oavsett hur rastlös jag blir av mina ledigdagar så får sådana dagar ett magiskt skimmer över sig, när det blir en sådan dag som är idag. Jag ska gå bredvid idag. Från 13-20. Varför, åh varför skaffade jag mig ett nytt sommarjobb? Jag är noll pepp. Jag vill inte. Jag vill bara begrava mig i min säng, vilket det i sig är märkligt, eftersom jag igårkväll var så uttråkad att jag inte ens kunde med att gå och sova. Resultatet är att min hjärna är bortsprungen och det känns som om jag sitter på nålar. Nu kom posten, varför sommarjobbar jag inte som brevbärare? Bara cykla hela tiden! En kompis är guide i Skara domkyrka. Det jobbet skulle jag nästan kunna döda för. Men nä då. Vården. Men jag ska vara tacksam över att jag har ett sommarjobb. Jag vet. Jag ska börja peppa mig nu. Alldeles strax.  

Fick precis tillbaka ett mail från kursansvarig med en fråga om jag inte ville ha med mitt namn under min "fina och orginella dikt", till klassdikts-kompendiet. Tillåt mig skratta. Denna kursansvarige är också den första personen som någonsin har kritiserat min kreativitet, "Det kanske är lite för mycket av den ibland". Äh, det finns redan så många med död kreativitet i skolans värld, varför ska jag döda min då?

Är grejen att de ska vara roliga?  Enligt mig ska möhippor inte bara vara roliga, de ska vara något utöver det vanligt roliga! Något som man kan tänka tillbaka på, road och kanske med en lätt genans. Inte ska man minnas tydliga samtal om arbetslöshet, skola eller bostadsort. Sen ska man vara ute sent och strunta i klockan. För möhippar gör man förhoppningsvis bara en gång per person. Jag längtar tills min syster (eller några ytterst extremtnära vänner) gifter sig för då kommer jag vilja engagera mig. Och då.. då smäller det!
Något som smäller rejält kl.15 idag är tennisfinal i franska öppna!! Söderling i final mot Federer. Otippat och efterlängtat. Jag tippar på en tennisboom efter detta. Tur att vissa av oss redan "kan" spela tennis då..! Kan jag tacka min pappa för. Jag ska åka upp och kolla finalen med honom. Har var så rolig igår. Han ringde vid ett-tiden, strax innan möhippan och sa "Linnea! Du kan visst kolla på fotbollsmatchen, den går kl.20 på kvällen. Då hinner du ju hem från möhippan!!"..
En iaktagelse från gårdagens möhippa var att utav 12 personen var alla utom 2 gifta (65%) eller upptagna (20%). Och medelåldern låg på 24 år. Kul. Är inte de ungt? Jag tycker i alla fall det. Fast det var ju frikyrkofolk.  

Bästa: Ett brunt glittrigt kuvert (med en mycket trevlig inbjudan i).
Bästa: Roliga dramaredovisningar! (Jag blev nästan taggad till att testa mina vingar inom drama-branschen istället för lärar-branschen).
Bästa: Utgång med klassen! (Middag på piren, förfest, kåren.. Njae för de flesta men inte för mig. När jag närmade mig kåren och mötte allt fler overallklädda ben, så vände sig mitt inre och min inbodda avsky för dessa overaller vann över den eventuella lust som fanns till att gå till kåren. Hade ändå ingen lust att charma pojkar, hade redan fått min charmdos i form av min ursnygga granne i trappan haha!).  
Bästa: Plugg slut! (Nästan. Ska bara skriva klart min dramareflektion, hittills bara 3s, och skicka in min dikt på temat inomhuset-utomhuset, som är katastrofalt dålig. De brukar bli det när dikten framtvingas).
Bästa: Sommarlov!! (Har så mycket att se framemot, möjligheter och ledighet! Längtar till Nybo och ska läsa så mycket böcker jag bara kan i sommar. Scoutläger, kanske lite Nyhem och Hönö, nytt jobb, Gotland, bröllop, U2, eventuell cykelsemester. Tennis, promenadpicknickar och bad. Sannerligen, det blir härliga, men fattiga, tider detta!).  

Idag har jag röstat in en kvinna i europaparlamentet, förhoppningsvis. Känns skönt att ha röstat så slipper jag tänka på det mer. Nu till något annat väsentligt nämligen Project runway-finalen. Den startar om 10 minuter! Där röstar jag på en man, Jared..