primusinterpares

Det finns så mycket att säga om scoutlägret och så få ord som passar.
Det var mer mysigt än uselt. Mer soligt än regnigt. Mer trevligt än irriterande. Mer skratt än gråt. Mer bra än dåligt. Mer fin fasad än utnyttjande. Mer ensam nattkyla än gosande. Mer kramar, massage och kliande än samtal. Mer naket hos Fjällstugan än hos resten. Mer sång än skönsång. Mest rop från Fjällstugan-jällstugan-ällstugan-llstugan-lstugan-stugan-tugan-ugan-gan-an-nnnnnnn... Och för mycket ferraribilar.  
 
Scouten I sitter i ledaren O's knä. Långsamt klappar/kliar I O's ben, knä, lår. Han kommer högre och högre upp.. ja ända upp till skrevet. Plötsligt stannar I av och frågar O "Vad är det här för bula?!?", haha!! Ungefär då blev allt som var förknippat med bula, buckla, kula strängt förbjudet att nämna ur ett skrattutlösande perspektiv.
Kontenta; vi hade roligt.

Scouten E kräver psykologhjälp redan första kvällen, hon längtar hem. Andra dagen med. Jobbigt. Men sedan fullkomligt blommar hon ut och blir en busig, självständig och charmig liten varelse. Hon skulle kunna symbolisera vad mod innebär. Modig borde vara hennes namn.
Kontenta; det är för sådana här fantastiska utvecklingar som jag är ledare -och även läser till lärare. Jag har nog världens bästa scouter fö. Sådana som är snälla men busiga.

Sista dagen på den sista "spårningen" hör jag andra patruller skrika "hata, hata Fjällstugan!" i skogen. Jag känner att "Yes, vi har lyckats!". Detta är god bekräftelse för den ickeinvigda.
Kontenta; Vi var få, stora och små, men naggande goda ändå.

Nu är scoutlägret slut och även jag är helt slut. Har scoutlägerbaksmälla idag. Har spenderat en natt, morgon och förmiddag i min säng med tillhörande stadsljud, men nu tror jag att jag tar kappsäcken och åker tillbaka till Smålands skogar.    
Kontenta; Jag trivs väldigt bra i naturen, därför trivs jag som scout. Jag är hoppfull inför hösten. Men nu tvättas scoutskjortan ren från rök och svettdoft, och sedan ska den få vila. Länge.