primusinterpares

Min patrull borde heta vildsvinen. Den heter jaguaren och har ikväll gjort demokratiskt framröstade patrullmärken i form av en kanin. Hallå..?

Nu har jag dansat linedance för andra gången i mitt liv. Jag blir märkbart gladare efteråt och speciellt då under tiden. Det är så skönt att göra något i en grupp, utan att ta ansvar för något annat än sin egen kropp, och bara lyssna in den dåliga country-dansbands-musiken. Men nu kommer jag inte ihåg stegen. Jag kanske stirrade för mycket på en kvinnas rumpa. Den flängde runt som en icke-förförisk jojo.  

Jag behöver en egen lägenhet i jönköping. Det betyder att jag SÖKER lägenhet och du får gärna ha ögonen öppna för min räkning.
Områden1; Torpa 2;Centrum 3;Liljeholmen 4;ev dalvik.
Men jag vill bo nära en mataffär, ha trägolv, stora handblåsta fönster, kunna se "rakt igenom" lägenheten, en bra planlösning, höga skåp, bra garderob, balkong, badkar, nära grönområden, nära bussar, ett ordentligt kök, pistagegröna hyllor att ha teburkar på, ett bra badrum, vackra "färg"väggar, låg hyra, värme, vatten, el och charm. Det är allt jag begär. Om jag får det flyttar jag med glädje!
(Därmed inte sagt att jag är väldigt trött på min inslagna väg vars melodi går; flytta-flytta-flytta-aldrig bo kvar på ett ställe i mer än ett år- flytta-flytta-flytta-det är trots allt tröttsamt och inte så kul efter fyra år!).
 
Sen måste jag skryta och säga att jag var väldigt duktig idag när jag var ute och observerade en engelskalektion på kråkeryd med cissi och jenny. Jag har härmed fixat en klass och en dag att ha min egen engelskalektion på om två veckor, samt även en dag att åka ut innan och iakta klassen och lära känna den lite innan, duktigt värre. Det grymt absurda är att Jag ska undervisa i engelska samt att jag läser engelska på högskolenivå. Muhaha! Jag har ett typiskt svenskt engeskt uttal, fast värre kanske, samt ett väldigt dåligt självförtroende när det gäller språk (eftersom min mamma, syster och bror är äckligt duktiga på språk). Dock, det är väl som lärare catharina sa "det är inte de duktiga eleverna som kommer fram och snackar med engelsktspråkiga människor, det hänger mer på personligheten" så då kanske jag har en chans.   

Heath Ledger är död. Det är sorgligt. Han är favoriten med det vackra leendet från 10 orsaker att hata dig, cassanova och brokeback mountain. Att se dessa filmer kommer med all säkerhet inte att kännas lika tillfredställande som tidigare.. som sagt, sorgligt.  

Mycket, mycket, mycket.
Hur hinner man med?
Min vilodag är lördagen ibland. Det är tisdag va?
Jag l ä n g t a r efter att få krypa ner i soffan och glo på oprah som sen följs upp med gilmore girls osv. Då kvittar det om du säger att jag redan gör det eller att jag verkar bosatt i soffan, för det är jag inte. Jag har fullt upp och jag orkar inte med någon som påpekar när jag försöker vila och få ner stresspulsen. Orden är orättvisa och jag skakar på huvudet åt dem. Må vara att de är irriterande men jag orkar inte lägga min energi på att säga emot. Tyvärr.

Hade scout igår (jag fick åka brandbil! klättra på stegen! gå in i brandmännens duschar (iaf nästan, det var en naken brandman där inne så jag avstod faktiskt)! vara inne i brandstationen! känna på alla slangar och grejer! wei! eller som gustav; åh!! en brrrandman! det finns ett ämne som jag behöver lära mig mer om för att kunna fungera socialt bland ledarna nämligen; bilar, motorer, diesel, olja, blähäblasucktrist). Idag var en lååååång men ändå efterlängtad kursstart (haha! känns mycket bättre att börja denna termin än i höstas, och himla populär kände man sig med, men det är smått ironiskt att jag ska läsa engelska på högskolenivå..), och ikväll är det bejbs. Nånstans mellan gårdagen och idag-dagen lyckades jag även klämma in en välbehövd pernilla. Imorn har jag observation på morgonen i habo, så det blir ingen sovmorgon. Det blir nog ingen sovmorgon på hela våren om min n y a studiegrupp får bestämma, för den är studiemotiverad. Bra, roliga ("fast") studiemotiverade människor. Det kommer bli en kul, utmanande vår. Aropå habo, så ringde jag min far nyss och fick då veta vart jag ska ha min vfu om ca en månad. Haha! Bra med kontakter kanske. Fem veckor som jag ser framemot med SKRÄCKblandad förtjusning.
Men; orka just nu. Ett ord som jag trodde och hoppades att man lämnade efter sig samtidigt som tonåren. 

Är det verkligen lättare att veta vad jag inte vill än vad jag vill? på riktigt? för om det är så att jag verkligen vet vad jag vill och vad jag inte vill så känns det som om allt kommer skita sig, och det vore inte lyckat. Nu tänker jag för mycket, men jag vet att det jag tänker på är viktiga tankar. Tankar som vägrar lämna huvudet fastän jag behöver få dem att lämna huvudet. Lämna. Försvinn. Jag vill inte.

Den här dagen borde det stråla om. Förmiddagen var skön. Men ändå, redan nånstans vid frukosten la sig en mardrömskänsla i magtrakterna och nu så vill jag bara sova och försvinna. Så jag har stängt in mig på mitt rum (tack och lov för fyra ihopsatta väggar, och golv och tak) och inväntar en glädjelivschock. Sånt kan komma va? Slå ner. 
Jag var iaf i kära fjällstugan, där jag fortfarande inte har hälsat på pastor martina.. Ida var med mig och henrik dök upp. Tant Gun var där och hon klappade om mig och sa att hon hade tänkt på mig, hon är gullig. Hon har en speciell frisyr; Vitt hår som är uppklippt längst upp på huvudet, sen blir det längre -kanske 7 cm-, varpå det åter blir en uppklippning i nacken.. 
Nu kommer scouttjat. Vi hade scoutledarsamling efter fikat och gudstjänsten. Jag anser att mitt ledargäng är hysteriskt roliga om man jämför med alla andra scoutledargäng jag har varit med. Vilka är tre. Vi var klara förvånansvärt snabbt, trots skratt, pikar och smådiskussioner. Vi avslutade mötet med "det här var roligt, det här får vi göra om snart!". Mötet var nödvändigt efter en mailstormskommunikation denna vecka, vilken startades av en uppenbart irriterad och sur gustav -men eftersom man aldrig kan göra roliga, interna historier, rättvisa så skippar vi den biten här (tro mig, jag skulle mer än gärna berätta mer om det sura/arga mailet, sebbes ekonomiska uträkningar, straffavgift vid ickekommunikation och svarta affärer, henriks klemkäcka meddelande, josefs mycket roande kanske-köp av häst samt albins ickeköp av häst, men som sagt -nix). Jag skrattar, och jag har nog aldrig tidigare så intensivt betänkt att nyckeln till att umgås med killar är att skratta och vara rolig (i min ålder..). Det är nästan, men bara nästan, jobbigt. Jobbigt blir det först när killen är tråkig eller inte kan hantera att jag är rolig/måste få vara tråkig ibland. 
Sen tog jag följe med henrik till henrik som barnvaktade ida, haha! Nu sitter jag som sagt på mitt rum, uppenbart trött, tillfälligt arbetslös, på gränsen till att klättra på väggarna eller åka upp till pappa och gustav, och vet inte vad jag ska göra förutom vara avundsjuk på mamma i spanien. 

Men kom igen grabbar. Var inte sånna.
Det finns ett magiskt streck som kallas tjugoårsgränsen. Från att ha varit mer eller mindre sunda, intressanta och roliga människor och där tillika en tjejs bästa vän, så kan grabbarna välja mellan tre vägar.
 
1)grabbarna blir livrädda för a l l a tjejer eftersom vi per automatik kommer falla som furor för han. Tjejer är desperata och giftassugna. Och han är så het (what to do? -är man så är man). Så man kan inte bara vara vänner, utan istället är det bäst att hålla sig undan och distansiera sig från allt vad kvinnligt är. Tyvärr är det dessa grabbar som brukar vara intressanta, komplexa och roliga och inte mesiga. 

2)grabbarna blir desperata och v i l l ha tjej -oavsett hur kär eller ickekär man är. De blir mesiga, toffliga, rädda och noll intressanta. Dessa grabbar går ofta hem hos tjejerna för de är lite lagom trygga av allt, och tjejerna är likadana. Här kan man inte bara vara vän, för jag vill inte ha hans hand på mitt lår. Jag vill sitta och skratta. Jag vill kunna krama dig utan att du kommer för nära. 

 3)de bra grabbarna blev upptagna innan eller runt tjugo. De är de bästa. De kan jag krama, de kan jag ha tjejsnack med, de kan jag driva med, de kan jag skratta med. Utan att de blir rädda och utan att jag blir rädd.

Den fjärde vägen är så sällsynt, så unik och så speciell att den kan knappt kan nämnas. Den har inte kunnats deffineras för dess sällsynthet. Men vägen finns och därför vill jag uppmana grabbar att slå in på den välsignade vägen (inte munk) och sen höra av dig till mig. Haha!  

En helg spenderande i stockholm är inte helt fel, särskilt inte när det betyder att jag kommer bort från jönköping. Vet inte vad det är, men det rycker i själen för att komma bort härifrån. Ett halvår boende här har gått förbi och det är bara början på en -vad som känns som- fyra år livslång vistelse. Tro mig när jag säger att jag trivs bra här, dvs oftast.. Jag ska nu inte börja fundera eftersom jag är grymt trött efter en lång helg och en mycket stressig dag. En dag med bildexamination från nio till sjutton. Jag har nog aldrig skrattat så mycket för mig själv som då på en lektion. Jag skulle göra en video/bild-story med ljud och röst om en pedagogiskt självupplevd händelse. Jag berättade om när jag tog körkort, fast med en komisk skruv. Alla andra hade en mycket seriös framtoning i sina framställningar där de beskriv mycket precist om hur de lärde sig, varför, när, pedagogik-teorier etc. Som sagt, jag skrattade när jag gjorde min presentation, under presentationen och efteråt då läraren leif kom fram till mig och uttryckte att han tyckte om min presentation, att den var rolig och hade ett annat perspektiv än alla de andra miljontals körkortspresentationer han hade sett. Eftersom det inte är varje dag som man får credit av en högskolelärare så gäller det att suga åt sig sig när sådant kommer. Jag blev glad. Men jag ska bli lärare. 
Mycket av mitt liv verkar handla om förnekelse just nu. Usch så seriöst och tungt det lät nu.
Nu på kvällen vart det scouter, jag är trött på det, och jag är trött på saker jag inte kan sätta ord på. Vi lekte iaf catch the flag ute i ett lerigt skogs/klipp-buskage. Till vilken nytta? jag saknar stina och lovisa. Eller som magdalena uttryckte det "nu finns det ju inga tjejledare kvar", förutom att jag satt snett framför henne.. se=). Det var tur att jag inte behövde åka buss hem för jag har aldrig blivit så uttittad på en buss som på vägen dit upp (klä sig efter väder och vad som skall göras). 
I stockholm var jag på moster helles prästvigning. Ytterst intressant och spännande. Det har jag nog aldrig vart på tidigare så det var mycket att iakta. Vigningsgudstjänsten var två timmar. Caroline krok ledde den eftersom hon är biskop där. Hon var även med på prästfesten efteråt. Där det fanns flera (sosse-)höjdare; mona sahlin, ulrika messing, björn von sydow och (en skönsjungande och positiv) wanja lundin. Dessutom var tre-kronor-sprängaren per-ragnar där (han var ytterst dramatisk i sitt lutherska tal). Jag tycker lite synd om helle, det är väldigt tydligt att en del av svenska kyrkan räknar med henne som ett starkt språkrör, de säger "att hon behövs". Tänk om hon bara vill vara en vanlig prälle? På lördagen träffade jag helén, och det som är så bra med helén är att vi kan vara extremt fjantiga tillsammans. Vi kan skratta åt varandra och det är helt okej, båda vet vad den andra ojar sig för. Helén är därför inte bara min personliga makeupartist, hon är även min mesta patetiska och fjantiga vän, och det är något grymt positivt och bra. 

Och, fö, har lärt mig något nytt idag "hårda människor lyssnar på mjuk, soft, mesig musik som lajv/live och opera, mesiga människor måste lyssna på lite hårdare musik". Jag känner många mesar. 
Låt mig nu få sova ut ordentligt.

Jag tycker att jag hör folk som säger "det är inte bra att tänka mycket, då blir man bara nojig" nästan varje dag så jag bestämde mig för att gå botten med det påståendet. Nu har jag begrunnat sanningshalten i det och insett att vissa folk har fel. De är bara avundsjuka på folket med mer fantasi. De anar men kan inte förstå vad de missar och... de måste ha ett tråkigt liv. Så enkelt är det. Dagens sanning.    

Idag var jag hos en riktig, vanlig tandläkare för första gången på... fyra-fem år kanske. Det är inte så äckligt som det låter. Ingen har nog vandrat runt lika mycket i vissa av rosenlund vårdcentrals korriodorer de senaste åren, som jag. Jag trivs där numera. Det är som att komma hem, haha. Min tandläkare var ung och såg pigg ut -bra, men jag saknade, inte konstigt nog, eva och de andra tandläkarna några våningar upp. Efter att ha betalat dyrt gick jag till apoteket och köpte fluortabletter mm, jag ville verkligen skämma bort mina fina tänder. Jag ska icke ha några hål där.
Och trots att klockan fortfarande är förmiddag har jag vart oväntat duktig. Motion och pluggande kan i princip redan skrivas av dagens lista. På morgondagens lista står det scoutledarsamling i botten och det gör mig rädd.. hm skrämd? oroad? Stina OCH Lovisa har slutat och nu är jag, typ, ensam tjejledare. Killar, alltså.. jag är tacksam att det inte är tvärtom för då skulle jag inte stå ut. Men. Alltså. Jag vill inte vara det mest kvinnliga i ledarväg där och jag vill ha avlastning -jatack. 

Jag totalmosade per och henrik på monopol. Jag Vann! Muha. I princip alla gator och därtill även hotell, samt alla -utom fyra- tiotusenlappar, var mina..! Grinig och bitter blir man. Jag tröstade eventuellt dåligt samvete med att tur i spel ger otur i kärlek och det vill jag inte ge dem. Men jag måste minnas denna spelomgång eftersom förra gången jag vann stort på monopol var mot ida h, och det var på den tiden då vi båda bodde i mullsjö och gick på gymnasiet. Så om ungefär fem år borde jag ha en ny pangmosarchans. 
Sen försöker jag komma på något som är riktigt äckligt för att bräcka pers vänners äckligaste äckelidé, vilket var (hm...) att simma i bajs och få en kallsup. Kallas äckelleken. I min hjärna mal blodstankar, dvs jämte mina behaviorism och andra pedagogiker-tankar.

Idag är jag nyklippt och frisören var riktigt trevlig men jag har ingen aning om vad hon hette. Iaf lugg och uppklippt V är min nya melodi. Så skönt att vara klippt. Däremot har jag ont i min högra arm och hand efter att ha bellat ett antal gånger med cykeln på de glashala väggarna. Cykelhjälm på from nu. 
På nedervåningen leker brorsan, johnjohn och anders högljudt framför datorn, och jag känner mig glad över att jag inte bor här, speciellt inte ikväll då de ska sova över. Men tänk vad befriande det skulle vara att va i deras ålder bara för en liten stund. Mitt i fjortisåldern och i den absoluta egocentrismen.   

Vad bra och skönt det är att fira nyår med anna, stina, östen, maggan, stig och anchi och familjen. Detta är en samling underhållande människor och det är härligt med sammanhang där man kan umgås över åldrarna utan att det blir... trist. Självklart lekte vi fyra man i soffan, det går ju inte att bryta en tradition. Det finns inga mer fuskbenägna personer än min pappa och maggan, och tillsammans blir de fruktansvärda. De döljer inte att de fuskar utan kör bara på. Otillåtna byten av lappar, fingrar hit och dit, ögonkast mm. De insåg väl att de behövde fuska för att kunna vinna och därför blev slutresultatet 4-1 till de vuxna. Vi "ungdomar" vann första omgången på fem minuter. Östen och mamma är ändå skojiga, två mer förvirrade får man leta länge efter.
Tolvslaget, luciatåg med sex raketer som avfyrades vid rasriskande sandbankar. Tappad mobil (som vanligt). Underbar kvicksilvervy över vättern. Sen blev det lite resevisningar/snack om/från kina, sydafrika och såklart israel/palestina. Taggad och laddad att resa. En seriös, lång sverigeupptäckande cykelsemester från norr till söder planerades. Vill! får inte glömma gelshortsen och bikini då haha (när de nu blir av..). Mycket mat mycket skratt. Stigs uppmuntrande ord.

08:as första insikt: mina föräldrar känner många roliga människor, och speciellt mamma härstammar från en -roligare- skojfrisk knäpp släkt.
08:as första film: slutet av grease.
08:as första musik: the ark.
08:as första sorg: Bastås slutade.
08:as första horoskop: inte mycket kärlek men mer pengar och huvudtemat är nöje, enligt expressen.


För att krydda nyårshögtiden bjuder jag på en sann liten komisk story:
två tanter skulle åka till ullared och shoppa loss. på vägen dit kör de över en katt och inser att de måste hitta ägarna till katten. de befinner sig ute på landet och eftersom de bara ser ett hus i närheten kommer de fram till att där måste ägarna bo. de ringer på men ingen är hemma. tanterna har laddat för ullaredsresan länge så de beslutar sig för att fortsätta resan. de lägger den döda blodiga katten i bagageutrymmet i bilen under tiden. planen är att åka tillbaka till huset påvägen hem och lämna katten då istället.
väl på ullared får tanterna tag på sina varor. nöjda och glada går de med massa påsar till bilen med den döda katten i. när de ska stuva in påsarna i bagageutrymmet kan inte katten ligga kvar, så de tänker "vi lägger katten i en gul gekåspåse under bilen, då blir den ändå skyddad, och så kan vi ta en fika för att kunna tänka klart". de tar en fika och sätter sig så att de har uppsikt över bilen och katten. när de sitter och fikar som bäst, dyker det upp en kvinna och snokar runt bla deras bil. plötsligt får hon syn på den gula plastkassen under tanternas bil och rycker den åt sig. kvinnan går sedan oberörd ner till fiket. tanterna bevakar kvinnan. kvinnan beställer fika och bestämmer sig för att undersöka sin införskaffade påse lite mer ingående. hon öppnar påsen, ett skrik hörs, kvinnan faller ner och huvudet slår i asfalten och hon svimmar av. ambulans tillkallas, och kvinnan rullas iväg på en bår. ambulanspersonalen kollar runt lite på platsen efter vad som kan vara kvinnans saker och ser då den gula kassen. de slänger upp kassen på kvinnans bår. iväg rullas kvinnan och den gula påsen till varbergs sjukhus. allt detta medans tanterna förstummade sitter och kollar på, för vad skulle de säga?