primusinterpares

Idag var jag hos en riktig, vanlig tandläkare för första gången på... fyra-fem år kanske. Det är inte så äckligt som det låter. Ingen har nog vandrat runt lika mycket i vissa av rosenlund vårdcentrals korriodorer de senaste åren, som jag. Jag trivs där numera. Det är som att komma hem, haha. Min tandläkare var ung och såg pigg ut -bra, men jag saknade, inte konstigt nog, eva och de andra tandläkarna några våningar upp. Efter att ha betalat dyrt gick jag till apoteket och köpte fluortabletter mm, jag ville verkligen skämma bort mina fina tänder. Jag ska icke ha några hål där.
Och trots att klockan fortfarande är förmiddag har jag vart oväntat duktig. Motion och pluggande kan i princip redan skrivas av dagens lista. På morgondagens lista står det scoutledarsamling i botten och det gör mig rädd.. hm skrämd? oroad? Stina OCH Lovisa har slutat och nu är jag, typ, ensam tjejledare. Killar, alltså.. jag är tacksam att det inte är tvärtom för då skulle jag inte stå ut. Men. Alltså. Jag vill inte vara det mest kvinnliga i ledarväg där och jag vill ha avlastning -jatack.