primusinterpares

Två helt olika middagar. Två helt olika trivsamheter. Glad påsk! Glöm inte bort vem som dog för dig och mig. Det är stort. 

Känslan av att vara tyst iakttagen, stå och prata oavbrutet, slänga ut frågor utan respons, förvänta sig mer och fler, börja fundera på om man är övertydlig eller behöver berätta mer, ha tid i hjärnan till att analysera mitt under brinnande krig. Typ. Det står i mina styrplaner att vi behöver och ska ha en dialog. Monolog. Föräldramöte. 

Så var det återigen tid för storfest. Den här gången förflyttade vi oss till Paris och tidigt 1920-tal. Passande nog gick festen under namnet Midnight in Paris (#mip13). Festen och tiden fick präglas av att kvinnan ännu inte hade fått rösträtt (heja sufragetternas arbete, aktuellt land fick dock inte rösträtt förrens 1944), Moldavien, av lindy hoppens inträde på dansbanan och inte minst av hundra urtjusiga personer. Det var i alla fall min syn på det hela!