primusinterpares

En helg spenderande i stockholm är inte helt fel, särskilt inte när det betyder att jag kommer bort från jönköping. Vet inte vad det är, men det rycker i själen för att komma bort härifrån. Ett halvår boende här har gått förbi och det är bara början på en -vad som känns som- fyra år livslång vistelse. Tro mig när jag säger att jag trivs bra här, dvs oftast.. Jag ska nu inte börja fundera eftersom jag är grymt trött efter en lång helg och en mycket stressig dag. En dag med bildexamination från nio till sjutton. Jag har nog aldrig skrattat så mycket för mig själv som då på en lektion. Jag skulle göra en video/bild-story med ljud och röst om en pedagogiskt självupplevd händelse. Jag berättade om när jag tog körkort, fast med en komisk skruv. Alla andra hade en mycket seriös framtoning i sina framställningar där de beskriv mycket precist om hur de lärde sig, varför, när, pedagogik-teorier etc. Som sagt, jag skrattade när jag gjorde min presentation, under presentationen och efteråt då läraren leif kom fram till mig och uttryckte att han tyckte om min presentation, att den var rolig och hade ett annat perspektiv än alla de andra miljontals körkortspresentationer han hade sett. Eftersom det inte är varje dag som man får credit av en högskolelärare så gäller det att suga åt sig sig när sådant kommer. Jag blev glad. Men jag ska bli lärare. 
Mycket av mitt liv verkar handla om förnekelse just nu. Usch så seriöst och tungt det lät nu.
Nu på kvällen vart det scouter, jag är trött på det, och jag är trött på saker jag inte kan sätta ord på. Vi lekte iaf catch the flag ute i ett lerigt skogs/klipp-buskage. Till vilken nytta? jag saknar stina och lovisa. Eller som magdalena uttryckte det "nu finns det ju inga tjejledare kvar", förutom att jag satt snett framför henne.. se=). Det var tur att jag inte behövde åka buss hem för jag har aldrig blivit så uttittad på en buss som på vägen dit upp (klä sig efter väder och vad som skall göras). 
I stockholm var jag på moster helles prästvigning. Ytterst intressant och spännande. Det har jag nog aldrig vart på tidigare så det var mycket att iakta. Vigningsgudstjänsten var två timmar. Caroline krok ledde den eftersom hon är biskop där. Hon var även med på prästfesten efteråt. Där det fanns flera (sosse-)höjdare; mona sahlin, ulrika messing, björn von sydow och (en skönsjungande och positiv) wanja lundin. Dessutom var tre-kronor-sprängaren per-ragnar där (han var ytterst dramatisk i sitt lutherska tal). Jag tycker lite synd om helle, det är väldigt tydligt att en del av svenska kyrkan räknar med henne som ett starkt språkrör, de säger "att hon behövs". Tänk om hon bara vill vara en vanlig prälle? På lördagen träffade jag helén, och det som är så bra med helén är att vi kan vara extremt fjantiga tillsammans. Vi kan skratta åt varandra och det är helt okej, båda vet vad den andra ojar sig för. Helén är därför inte bara min personliga makeupartist, hon är även min mesta patetiska och fjantiga vän, och det är något grymt positivt och bra. 

Och, fö, har lärt mig något nytt idag "hårda människor lyssnar på mjuk, soft, mesig musik som lajv/live och opera, mesiga människor måste lyssna på lite hårdare musik". Jag känner många mesar. 
Låt mig nu få sova ut ordentligt.