primusinterpares

Blev ikväll påmind om något som jag trodde att jag hade förlikat mig med. Först via facebook (...). En fjällstugeperson fyller år och ska dämed ha fest. Jag är inte bjuden men BORDE enligt konstens alla regler vara bjuden. Dels för att han BORDE vara uppvuxen i andan att alla får vara med, men mest för att jag faktiskt har en tydlig relation till/med honom. Kanske tydligare än flera av de 80 andra gäster han hade bjudit. Han kan gå å dö. Om jag inte hinner leta upp honom och strypa honom först. Hoppas att han inte läser detta. Då blir jag aldrig bjuden..! 
Nä det är inte avundsjukan som hoppar på mig. För just han som fyller år får göra precis som han vill, det är han bra på. Men det är en ilska över de förbenade frikyrkogängen med sina evigt slutna grupper som hoppar på mig. 
Jag pratade med en kompis nu på kvällen och båda är lika förvånade över de trångbodda frikyrkogängen. Att man gärna skulle vilja vara med i ett frikyrkogäng är inget man utropar högt. Och trött på konservativa, trista, omedvetna om omvärlden, och aldrig går jag ut och dansar på borden -frikyrkogängen så har man krav på vad det är för gäng man vill ha. Jag har, så att säga, undersökt gäng-marknaden i vår. Som du märker av inlägget så dansar jag inte lyckodansen här! Men jag har faktiskt blivit positivt överraskad. T.ex. när jag kom in i en lägenhet och möttes av ett gäng brudar i enbart underkläder. Eller när skämten om kaniner och latinos drogs lite väl långt och det dansades och flamsades långt in i natten. 
Men nu ska jag skicka ett argt sms till personen som jag känner bäst som är infiltrerad i Fjällstugan.   

Är det så svårt att fatta. Även om jag trivs med att ha många vänner på många håll, så kunde det iaf vara lite trevligt att ha ett gäng där jag inte behöver känna alla men ändå kan samtala och skratta med flera samtidigt. 

Det lustiga är erbjudandet jag fick i veckan av en sån där revolterande fjällstugemänniska. Detta ska bli spännande..