primusinterpares

Det är något som inte stämmer in i mina rutiner idag. Oavsett hur rastlös jag blir av mina ledigdagar så får sådana dagar ett magiskt skimmer över sig, när det blir en sådan dag som är idag. Jag ska gå bredvid idag. Från 13-20. Varför, åh varför skaffade jag mig ett nytt sommarjobb? Jag är noll pepp. Jag vill inte. Jag vill bara begrava mig i min säng, vilket det i sig är märkligt, eftersom jag igårkväll var så uttråkad att jag inte ens kunde med att gå och sova. Resultatet är att min hjärna är bortsprungen och det känns som om jag sitter på nålar. Nu kom posten, varför sommarjobbar jag inte som brevbärare? Bara cykla hela tiden! En kompis är guide i Skara domkyrka. Det jobbet skulle jag nästan kunna döda för. Men nä då. Vården. Men jag ska vara tacksam över att jag har ett sommarjobb. Jag vet. Jag ska börja peppa mig nu. Alldeles strax.  

Fick precis tillbaka ett mail från kursansvarig med en fråga om jag inte ville ha med mitt namn under min "fina och orginella dikt", till klassdikts-kompendiet. Tillåt mig skratta. Denna kursansvarige är också den första personen som någonsin har kritiserat min kreativitet, "Det kanske är lite för mycket av den ibland". Äh, det finns redan så många med död kreativitet i skolans värld, varför ska jag döda min då?