primusinterpares

En ledig torsdag. Eller vänta lite.. dagen är inte ledig egentligen. Men jag gör som min pappa gav som råd till mig en gång: Gå mindre till skolan när det är lektioner som är kassa, och plugga istället på egen hand på sådant som jag har svårt med eller tycker är intressant. Han kallar detta för killstilen. Tidningen DN har haft en intressant serie om pluggkulturen. De kallade denna serie för prestationsprinsessor och glidarkillar. Att ge en serie den titeln säger mycket om i vilket perspektiv artiklarna är vinklade. Tyvärr är det så att den vinklingen ofta stämmer.
Uppvuxen med två lärarföräldrar har jag alltid känt kravet på mig att ta ansvar för mina studier och mitt liv. Sådär mycket så man har suttit och gråtit nätterna igenom för att hinna klart med (vad som faktiskt borde vart om jag hade haft rättvisa lärare) mvg-arbeten. Jag fick inte vara hemma från skolan om jag inte typ var feberdöd. Förstå min tacksamma glädje när mina förkylningar plötsligt började ta sig fysiska röst-uttryck i början av gymnasiet. Då var jag ju sjuk "på riktigt".
När jag tänker på skolkningar så finns det olika kategorier. Nödvändiga skolkningar, lata skolkningar, time-out-skolkningar, dåliga skolkningar, protestskolkningar. 
En gång i tvåan på gymnasiet fick jag nog av att alltid vara duktig, och detta var på den tid då jag vägrade mobil, lunarstorm och msn, jag var alltså skönt okontaktbar. Jag och en annan duktig vän satt på tåget nästan framme i Jönköping. Jag skulle ha hand om dagens idrottlektion och det var säkert även franskalektioner på schemat. Jag tänkte "vi åker till Nässjö" och ganska snart tänkte min vän också "vi åker till Nässjö". Så det gjorde vi. Där fikade vi och gick runt tills vi insåg att Nässjö var ganska dött. Då åkte vi tillbaka till skolan. Väl i skolan möts vi av ett kaos. Min mamma hade hört av sig till min vän Alex för att få tag på mig, men eftersom jag inte var i skolan, så hade mamma fått panik och börjat inbilla sig saker om varför jag inte var i skolan. Så plötsligt var rektor och lärare inblandade i jakten på mig. Det var bara en tidsfråga innan de hade gjort eftersökningar via skolans informations-tv-apparater. Det var en dålig skolkning med en ännu sämre förklaring: jag försov mig. 
Då är denna dagens skolkning betydligt bättre om än inte lika spännande. Och jag kan rättfärdiga den med båda pappas råd och DN-serien. Sen är det ju en hypotetisk fråga huruvida jag pluggar effektivt eller ej nu.