primusinterpares

När jag och Elin skulle inhandla kvällens körfika träffade vi på min farbror där. Han är en sådan person som jag beundrar: Han har en otrolig karisma och utstrålning. Han utstrålar värme och godhet, utan att för den skull vara genomgod. Han har dessutom lyckats och vågat mycket i livet. Han är som min pappa, fast brunare och gråhårigare. Jag vill också bli som de till det sättet, det är ett av mina livsmål! Eftersom vi är släkt så är det förhoppningsvis inte helt omöjligt.
Kvällens Fjäll Gospel-körfika var också det sista körfika som jag inhandlar på något som känns som fyrtio år. Efter arton år av körsjungande är en ny era här, och det känns bra för det är inte kul längre. Jag sitter hellre och fnttrar eller gäspar på övningarna. Problemet är väl att jag tycker förbaskat mycket om att sjunga på konserter och den kick man får av det. Menmen, nu är jag ledig på tisdagskvällar mina vänner! Får väl se hur länge jag kan njuta av den ledigheten.. Men vad passar bättre att fira detta köradjö med mer än med vår jazzande statsminister?
http://www.youtube.com/watch?v=aH0kdX_Ms3g

Och, åååh, någon som vill med på Popadelica?? Käre Salem ska dit. Käre Salem som titt som tätt tittar upp i min mobil. Jag vill titta och njuta av honom där, på Popadelica.