primusinterpares

Det är en sån där underbar vår på gång här. Jag älskar våren. Jag kikar efter knoppar. Jag älskar att se de starka kontrasterna av hustaken mot det skarpa solljuset. Därför tar det tid att gå till skolan och hem. Eller så tar det tid för att undervisningen är under all kritik, jag lär mig ingenting och tappar min motivation. Hellre vill jag sitta på hlk's takterass och solbada och skolskolka. 
Och det borde jag ha all tid i världen till nu.
För i lördags var 'Årets fest' med vårkänsla. Massa singlar, avslappnad känsla, finurliga dejtingrum (ex. fransk dejt, het debattdejt, frilufsdejt, restauranta amora), vilket följdes av idel positiva kommentarer efteråt. Det har varit väldigt roligt att planera 'Årets fest', men nu är det över och med det kommer idel tomhet. Inte. Men pojkar tänker jag aktivt lägga på hyllan ett tag, trots att jag citat är en drömkvinna. Dvs om det inte dyker upp en medveten mulle som kan leka kulturell med mig..! 
I måndags var 'Hopp om livet', med temat kvinnors situation i världen. Då pratade jag, Frida och Helga om vår resa till I/P, en iransk kvinna sjöng vackra persiska kärlekssånger, och jag kände "Nu får det fan va nog." Vi fick ett fång rosor och firade dagen med Ben&Jerrys. 
Idag är första dagen som jag äntligen kan andas ut. Nog är nog. Jag har makt över mitt eget liv, jag kan styra det dit jag vill, och jag behöver förändring. Uppskattning och förändring. Nu ska jag till Johans och dricka kopiösa mängder te. Ett litet steg mot någon slags större förändring. Jag behöver komma bort från denna stad.