Happydance
Efter denna helg vill jag bara dansa happydance! Göra jazzhänder med mina femtiotalspistagegröntmålade naglar. Skicka en läglig och mycket ondsint spark till dig. Pussa på er. Och skriva dessa ord: jag är en lyckans ost. Att få vara lycklig över sin vardag är ganska häftigt.
Det är med kärlek jag ser på mig själv, och det är med kärlek som jag ser på mina vänner. Och så drömde jag i nattas att jag var jättekär. Det var förstås också trevligt och påverkar dagens glada humör. Fast äh, vadå drömde? Vem vill drömma att man är jättekär?
Det är så gulligt: 'Årets fest!'. Och folk känner sig förpliktade att berätta för mig om allt som hänt i samband med den, vilket jag naturligtvis tycker är helt okej. Fick ett samtal i helgen av en vän som var på festen. Hon gapskrattade. Går förbi ett fik där jag ser två från festen dejta. Gick på gudstjänst i pingst idag, för första gången på 130 år, enbart för att kunna fnittra åt andras beteende. Hiss och diss. Tjejsnack, hur-var-när-ja överallt. Så för balansens skull är det tur att jag gick på hockey igår i en testestoronfylld arena (och urkundsförfalskade massa autografer passande nog till ett fantastiskt superbt kalas). Och det är tur att massa grabbar ploppar upp överallt. Tur, lycka, rättvisa? Jag bryr mig inte när jag får dansa happydance.
