primusinterpares

Grejen är så här: Vissa människor kan man inte umgås med för man mår bara dåligt efteråt. Du kan inbilla dig dagen efter att du bara har en dålig dag, men om ingen uppmärksammar dig om att du alltid får dåliga dagar efter att du har umgåtts med någon så kommer du fortsätta få många dåliga dagar. Dåliga dagar är inget kul. Jag kan inte ens skratta åt den roande hemmets vän-journalistiken om Jonas Gardell. Jag kan inte glädjas åt en fantastiskt modig predikan av Johan. Inte ens valborg gör mig glad och förväntansfull. Då är det illa. Det enda som gör mig lite glad är mitt "nya" köksbord, men det är ett välbekant fenomen att jag brukar blir heltossig av bra inredning. Så jämförelsen "lite glad" mot "heltossig" gör mig väl inte så glad och faller. Och denna dag trots att jag bara försöker omge mig med människor som ger positiv energi. Är detta ett tillfälle att ifrågasätta min karaktär?