primusinterpares

Har den senaste veckan läst ovanligt många bra artiklar. De bästa artiklarna är de som möter ens egna funderingar och tankar, ibland helt omedvetet. Då jag kan dra paraeller till mitt egna känsloliv, erfarenheter och önskningar. När en artikel sätter ord på sådant som man själv inte kunnat, då är det nästan lite religiöst. 
Här följer en del av en mycket intressant intervju med Lykke Li i Elle nr 5.    
Vilka specifika tragedier finns i ditt liv?
-Jag har nog många olika tragedier, staplade på varandra. Men främst är det väl det att jag drabbades av det där som drabbar 90 procent av all unga kvinnor - pressen utifrån, på vem man ska vara, hur man ska se ut - och jag föll dit hårt på självhatet. Och sen blev jag kär i någon som inte var kär i mig på det sättet. Jag var trasig redan innan, men att älska någon och inte bli älskad tillbaka är en tragedi i sig. Det var inte ens ett förhållande, det var en kärlekshistoria som aldrig fick blomma ut, och det blev en destruktiv cirkel. Det är svårt att formulera, men mitt hjärta blev hemsökt. "Hands down, I'm too proud for love" gnolar jag. Ja, det är det Little bit handlar om. Att man öppnar sig för kärleken, men det är inte kärlek för den andra. Och jag tror att många tjejer glömmer att kropp och själ hör ihop. Har man blivit bränd och blundar för sitt hjärta och sen bara knullar... då kan man bli skadad. Jag läste Gabriel García Márquez novell Memories of my melancholy whores. Där säger en av personerna : "Don't let yorself die without knowing the wonder of fucking with love." Det är det bästa som någon någonsin har sagt, eller hur? Det är min nästa platta! gapskrattar hon.