primusinterpares

...med vänner! Det känns som om det var länge sen som jag skrattade så här mycket konstant. Skratten tar aldrig slut! Igår skrattflamsade jag en hel kväll på -och trots- adjöhannefika. Frustrationspluggroande skratt med david (fattar inte hur någon lyckas undvika lära sig power point efter 3 år på högskola??). Kyrkogårdsekande mysskratt med ida. Trötta kvällsskratt med frida. Och däremellan skrattas det ännu mer. Jag vet inte var jag ska göra av mig längre! Kan skratten ta slut? Har skrattkvoten fyllts ut? Det vore ju fruktansvärt. Vad finns det mer att skratta åt??
Och just det, som om det inte vore nog med alla skrattendormfiner, jag klippte mig idag! Det blev en mörkare 1920-tals page. Så vet ni. Yes! Ååh, dessa skratt förgör mig. Förgörelse på ett härligt sätt. Och så gick det till när ett destruktivt beteende blev till något gott.