Om du nu finns

Jag ber till Gud. Tänker att det löser sig, men inom mig ekar det.
Jag och Karin kollade runt oss. Insåg att vi var toppnoch. Alla andra var beiga lärarstudenter. Vi tittade på varandra och nickade. Vi tittade på deltagarlistan, och Karins namn saknades. Vi tittade på varandra med fasa, och utan att kunna göra något åt det for vi åt varsin ände i panik. Splitter.
Detta måste vara min värsta dag på hela 2010. Jag ser depressioner och gråa väggar komma emot mig. Jag vill strypa vfu-ansvarig på Hlk. Hoppa av skolan. Det känns inte värt det. Fem månader i ett skärt eller grått helvete, det är frågan. Sen när ska skolans principer gå före studentens välbefinnande?
Jag brukar vara positiv, ja, så föreställ er. Varför skapar de problem som inte borde behöva vara problem? 
Gud hör min och andras bön, och hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0