primusinterpares

Jag håller på att få ångesten ur systemet. Ångesten handlar om hlks oförmåga att vara anpassningsbart efter studenternas behov, när möjligheten finns precis framför ögonen på dem. Studentpåverkan finns inte och vinns inte.
Allt jag behövde var ett "ja du får byta klass, vi förstår dina anledningar och du har ju dessutom redan kollat upp om din praktik är flyttbar. I och med detta missar du bara ett obligatoriskt moment iställer för fyra. Dessutom behövde den andra klassen lite fler tidigare lärare. Alltså får du byta. Grattis." Istället fick jag ett "efter att ha samtalat med kursansvarige har jag beslutat att du inte får byta klass." Helt utan någon motivering, eller de andras åsikter. Vad har jag lärt mig av detta? Jo, att aldrig-aldrig-aldrig låta någon diktatur utan samtal med möjlighet till förändring råda i min skola. Aldrig-aldrig-aldrig anse att jag kan styra över någon annans liv. Aldrig-aldrig-aldrig mer le mot stefan. Och att aldrig-aldrig-aldrig låta detta påverka min glada vår. Jag ska bara äta upp en enorm negerboll med pärlsocker på. Sen kan jag ta nya tag.