advent och dan före tenta
Sitter och inväntar att morgondagen ska vara över. Ja faktiskt. Då har jag min utvecklingspsykologi-tenta, och jag har, enkelt uttryckt, inte pluggat som jag borde. Jag hoppas att jag ska ha tur -för en gångs skull, och få frågor på sånt som jag kan.. Det som oroar mig är att jag inte har känt mig stressad och oroad över att jag inte har blivit stressad och oroad inför tentan, om ni förstår. Jag har inte fått något tentaryck. Inga anteckningar, inga skisser, inga tankekartor, inget febrilt bläddrande i böcker, inga ordlekar. Ingenting. Och imorn så gäller/smäller det. Jag har, sen jag blev "ledig" i torsdags, mest ägnat dagarna åt att återställa mig själv i ett levnadsdugligt skick och fått ner mig på jorden. Tagit det lugnt och skönt. Men tanken slår mig att jag kan ha ropat hej och hoppat över bäcken lite väl fort. Vem vill att en tenta ska skita sig men om tentan ändå skiter sig så finns det omtentor. Jag kan inte förstå att jag ska behöva plugga högskola i 4 år.
Utanför fönstret rullar tivolit förbi. Har vart en såndär juldag på stan. Julskyltning. Tänkte åka karusell, det är liksom inte varje första advent som man får en sån chans, men mina mynt försvann. Innan dess var jag på adventsgudstjänst i fjällstugan. Självklart sjöngs alla klassiska adventspsalmer, samma budskap predikades (förutom idol-delen..), men jag fick ingen riktig adventskänsla. Jag väntar fortfarande på den känsloankomsten.
Har tom försökt med en riktig adventsmiddag hos mina föräldrar. Passade på att lära ida spela vändtia, och nu "vet" hon varför jag är som jag är.
En vanlig scen där hemma; mamma har skurit av sig fingret, sitter och skriker när hon ska ta av sig "fingerförbandet", pappa säger "då får vi väl såga av det ännu mer" och totaldriver med henne. Jag sitter och skrattar åt pappa men även åt att jag verkligen tycker det är sjukt äckligt med kroppsvätskor (trots det fick jag varma rekommendationer av en syo att bli sjuksköterska, men det är en annan konstig historia). Gustav kommer ner och ska hjälpa mamma fast han trycker bara sönder hennes finger ännu mer, men tada! ida är där och hon behåller skärpan och rider ut stormen.
Nu dax att sova. Måste ladda batterierna inför morgondagens tenta. Ska väl erkännas att nu börjar jag bli lite nervös men det är väl bara sundt. Kanske tentaångest? ååh tänk om det ändå vore det.
Utanför fönstret rullar tivolit förbi. Har vart en såndär juldag på stan. Julskyltning. Tänkte åka karusell, det är liksom inte varje första advent som man får en sån chans, men mina mynt försvann. Innan dess var jag på adventsgudstjänst i fjällstugan. Självklart sjöngs alla klassiska adventspsalmer, samma budskap predikades (förutom idol-delen..), men jag fick ingen riktig adventskänsla. Jag väntar fortfarande på den känsloankomsten.
Har tom försökt med en riktig adventsmiddag hos mina föräldrar. Passade på att lära ida spela vändtia, och nu "vet" hon varför jag är som jag är.
En vanlig scen där hemma; mamma har skurit av sig fingret, sitter och skriker när hon ska ta av sig "fingerförbandet", pappa säger "då får vi väl såga av det ännu mer" och totaldriver med henne. Jag sitter och skrattar åt pappa men även åt att jag verkligen tycker det är sjukt äckligt med kroppsvätskor (trots det fick jag varma rekommendationer av en syo att bli sjuksköterska, men det är en annan konstig historia). Gustav kommer ner och ska hjälpa mamma fast han trycker bara sönder hennes finger ännu mer, men tada! ida är där och hon behåller skärpan och rider ut stormen.
Nu dax att sova. Måste ladda batterierna inför morgondagens tenta. Ska väl erkännas att nu börjar jag bli lite nervös men det är väl bara sundt. Kanske tentaångest? ååh tänk om det ändå vore det.
Kommentarer
Trackback
