primusinterpares

Har samtalat med två fascinerande människor idag; Bastås och Sebbe.
Bastås är pastor uppe i fjällstugan, tyvärr bara fram till nyår pga pension och frugan, och att han slutar är hemskt, hemskt, hemskt ledsamt. Han är en klok och erfaren man, med djup basröst, ett par ljusblå iaktagande ögon och ett par lyssnande öron som hör mer än vad man egentligen vill kanske. Han är jordnära, bryr sig och han engagerar sig. Han skiljer inte på politik och det kristna livet. Han har glimten i ögat. Bastås har vart riksevangelist hela sin jobbtid, och när han tog vikariatet som pastor i fjällstugan så var det faktiskt hans första fasta församlingstjänst. Jag vill verkligen göra reklam för Bastås -jag är nog helt, med all respekt, såld på han, vilket ni märker-. Jag har inte känt honom speciellt länge men jag vet att jag kommer sakna honom. Han har gjort in/av-tryck. Absolut en av mina favoritpredikanter. Att iakta och lyssna på honom är en fröjd. Sånna människor är sällsynta.
Jag ser inte helt med blida ögon på hon som kommer efter, hon är ond, boven...

Det är skönt att vara uppe i Fjällstugan. Låga trösklar och högt i tak. Det är tur det eftersom jag ska bli medlem där. På söndag. Lämnar Mullsjö Missionskyrka. Och nä, det känns inte vemodigt. Det känns skönt att finna ett nytt andligt hem och jag ser framemot att få komma och höra till en ny kristen gemenskap. Trots ingen Bastås- dock, han ska vara sommarpastor där!

Den fascinerande Sebbe är scoutledare och idag har vi kommit  fram till att vi inte bråkar om något. Känns ju bra och skönt och onödigt.
Jag önskar att alla människor kunde bete sig lite mer vuxet, om än med barnasinnet kvar, skärpa till sig och komma med lite mer ja..frid och fred i sinnet. Galet. Men lättad till sinnet blev jag och fick plötsligt energi till både banankaka och bröd-bak. Längesen.